Det är svårt att generalisera om inkludering på arbetsmarknaden. De som inte kommer in på den, eller som faller ur, har alla sina egna historier. Men det som börjar komma är allt mer detaljerade jämförelser mellan olika nordiska länder.
För att illustrera hur stora skillnaderna kan vara har vi intervjuat två personer i Norge som bägge är funktionshämmade, men med stora ambitioner. Den ena är Kristine Ronæss Årdal som har cerebral pares och som vill bli den första med en så allvarlig form av sjukdomen som klarar av att gå. Torstein Lerhol har redan ett ledaransvar för 700 personer, trots att hans rörelseförmåga inskränker sig till att röra ett finger. Nu vill han bli kommunalråd i en norsk kommun, vid de lokala valen i september.
Deras möte med arbetsmarknaden var radikalt annorlunda. En blev headhunted, den andra hittade till sist själv ett jobb efter 80 ansökningar, genom att gå ut på Facebook.
Flyktingar, invandrare, ungdomar, äldre eller funktionshämmade. Alla har de på olika sätt sina problem på en arbetsmarknad som ställer allt högre krav. För att motverka utanförskapet handlar det sällan om en enda lösning, utan om att kombinera utbildning, lagstiftning och subventioner på bäst sätt. För att se vad som fungerar är det oftast bäst att se till länder som liknar det egna. Då kan effekten av en åtgärd studeras mer isolerat från andra faktorer.
På senare år har forskarna fått lättare tillgång till den unika registerbaserade information som finns i de nordiska länderna. De behöver inte rent fysiskt resa över till ett annat land för att få tillgång till registren. För att informationen ska vara relevant måste den också samlas in på liknande sätt.
Både den rapport som beställts av arbetsmarknadsutskottet vid Nordiska ministerrådet och som handlar om hur fyra nordiska länder integrerar sina flyktingar, och det forskningsprojekt som Rune Halvorsen och Bjørn Hvinden lett om ungdomar som tappar fotfästet och hamnar i gruppen NEET (Not in Employment, Training or Education), är exempel på hur detaljerade jämförelser som nu kan göras.
Målet är hela tiden att fler ska kunna få bra jobb, men också att rörligheten för de som vill jobba i ett annat land blir så smidig som möjligt. Paula Lehtomäki, tog för två månader sedan över som ny generalsekreterare i Nordiska ministerrådet. Därmed flyttade hon från Helsingfors till Köpenhamn. Som andra har hon fått vänta på sin danska e-legitimation i en månad. Innan man får den går det inte att öppna ett danskt bankkonto.
Att få en e-legitimation som fungerar i alla de nordiska länderna och som kan vara en nyckel till många olika digitala tjänster är ett prioriterat projekt. Kanske till och med så stort att man kan tala om en ny nordisk passunion? Möt den nya generalsekreteraren i vårt porträtt!
Motta Arbeidsliv i Norden gratis med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.