Inkludering är något som alla de nordiska länderna sätter högt. Men även om det är enighet om målet är de åtgärder som sätts in och tankarna bakom hur arbetsmarknaden fungerar ofta olika.
Hur påverkar till exempel utbildningssystem med mycket praktik på en arbetsplats situationen för de som inte slutför utbildningen? Gagnar starkt anställningsskydd ungdomarna?
Rune Halvorsen och Bjørn Hvinden på OsloMet försöker med ett europeiskt perspektiv och med hjälp av ny forskning reda ut begreppen. De ser speciellt på den grupp ungdomar som varken studerar eller arbetar, så kallade NEET (Not in Education, Employment or Training).
Eftersom andelen personer i den gruppen är lägre i de nordiska länderna än för de 28 EU-länderna är det någonting som görs rätt. Statistiken visar att för ungdomar på 20-24 år var genomsnittsandelen i NEET under åren 2007-2016 på 9,4 procent mot 17,4 procent i EU. För de lite äldre 25-29 år, var skillnaden ännu större. 10,1 procent i Norden och 19,3 procent i EU.
24 nordiska och europeiska forskare har bidragit till antologin Youth, Diversity and Employment, som ges ut på Elgar. De har också sett på om andelen ungdomar som hamnar utanför blir högre om det handlar om kvinnor, invandrare eller funktionshämmade i de åldersgrupperna.
En av de saker som skiljer de nordiska länderna åt – och delvis Norden från Europa, är att andelen ungdomar som förväntas ta en högre utbildning är så hög. Tar man ett steg tillbaka och ser på vad som skett sedan 1995 har andelen som har motsvarande en högskoleutbildning ökat med 65 procent i Norge, 67 procent i Finland, 88 procent i Danmark och 140 procent i Finland.
En allt mindre del av jobben på arbetsmarknaden är nu tillgänglig för ungdomar utan högskoleutbildning och andelen kommer att krympa ytterligare. En norsk prognos uppskattar att bara 15 procent av jobben kommer att vara tillgängliga för personer med enbart gymnasieutbildning år 2030.
Trots att viktigheten av utbildningen ökar så klarar utbildningssystemen i Norden inte av att få mer än 60-80 procent att slutföra en högre utbildning på universitet eller högskolor.
Ett alternativ till akademiska studier är yrkesskolor kombinerat med praktik. Danmark är det land där de som tar en yrkesutbildning har mest praktik. Om detta verkligen är ett effektivt sätt att minska antalet som inte slutför en utbildning är emellertid svårt att veta. Den forskning som finns handlar mest om de som slutför utbildningen och deras möjligheter att få jobb, inte de som avbryter den i förtid.
Placerar man de fyra största nordiska länderna i en skala för hur viktig praktik är i utbildningen kommer Danmark högst, följt av Norge och Finland, med Sverige på botten.
Bland forskarna som sysslar med sysselsättning av ungdomar finns det en teori som handlar om att arbetsgivarna inte ser så mycket på vad ungdomen lärt sig utan det är signaleffekten av att de genomfört en utbildning som är det viktiga. Andra forskare hävdar att det är just den utbildning som är mest specifik, och där kopplingen till arbetsgivarna är tätast, som sänder de viktigaste signalerna.
En ytterligare faktor är hur lagstiftningen på arbetsmarknaden är utformad. Är det lätt att avskeda ungdomar eller har de ett start skydd om de anställs?
- Ett utbildningssystem som fungerar väl i förhållande till vad som sker för de som slutför utbildningen, men inte så bra för de som hoppar av utbildningen kan få ett nettoresultat som är sämre än ett system som inte fungerar så bra i den första uppgiften, men som gör det betydligt bättre i förhållande till de som avslutar utbildningen i förtid, påpekar Olof Bäckman m. fl.
Ser man på hur lätt det är att säga upp ungdomar är Danmark med sin flexicurity högst upp. EU har ett eget index för hur sträng skyddet mot uppsägning är. Ju lägre tal, ju svagare skydd. Listan blir då Danmark (1,4), Finland (2,0), Sverige (2,2) och Norge (2,6).
Forskarna har sett på hur det går för ungdomar som är födda i landet som hoppar av en utbildning från en yrkeslinje klarar sig jämfört med de ungdomar som slutför en akademisk utbildning. Tanken var att det är värre att misslyckas i en yrkesutbildning som är starkt knuten till en arbetsplats, eftersom signaleffekten då är störst. Om det dessutom är svårt att säga upp anställda är arbetsgivarna mer försiktiga.
Signaleffekten i Danmark vägs upp mot att det är mindre risk för arbetsgivaren att anställa. Sämst borde det därför vara för elever på en yrkesutbildning som hoppar av i Norge, där praktiken också i alla fall delvis, genomförs på en arbetsplats, samtidigt som anställda har ett starkt anställningsskydd.
Resultatet av forskningen är emellertid att det inte påträffades någon sådan effekt i Norge. Andelen ungdomar som inte slutför en utbildning är anmärkningsvärt stabil under åren 1997 -2006.
- Även om signaleffekten och lagstiftningen på arbetsmarknaden kan spela en viss roll för de som hoppar av tidigt, så kan det lika väl bara handla om hur arbetsmarknaderna fungerar generellt och hur olika arbetsmarknader lyckas inkludera ungdomar utan kompetens eller erfarenhet.
Teorierna stämmer med andra ord inte alltid överens med verkligheten. När forskarna såg på hur invandrarungdom klarar sig jämfört med de som är födda i landet, handlade överraskningen inte om att en större del av de med invandrarbakgrund hamnar i NEET-gruppen.
Detta kan till en del förklaras med att de har sämre språkfärdigheter, utbildning och en annan social bakgrund. Men i många fall finns det ändå en oförklarad skillnad som kan bero på till exempel fördomar hos arbetsgivarna.
Forskarna såg på perioden 1997 – 2010 och delade upp de ungdomar som var i åldern 18-29 år i fem grupper. Ungdomar födda i landet, med föräldrar som också fötts i landet var i ena änden. De som hade fötts i icke-västliga land var i den andra änden.
Resultatet redovisades i tre olika årsgrupper och efter kön. I Danmark 2010 var 50,8 procent av unga kvinnor i åldern 24-28 år som fötts i ett icke-västligt land i NEET-gruppen, det absolut högsta talet. Även i de andra nordiska länderna kom denna grupp dåligt ut. Men skillnaderna mellan länderna var stora. Andelen i Sverige för denna grupp av kvinnor i NEET var bara 21,2 procent.
Den stora överraskningen var att skillnaden mellan de som hade fötts i ett annat västligt land och de som fötts i ett icke-västligt land var så liten. I Danmark hade de som fötts i ett västligt land under flera av åren 1997-2010 en högre andel i NEET än de som var födda i ett icke-västligt land. I Sverige var överraskningen att den grupp som gjorde det allra sämst under hela perioden var de som var födda i landet, men som hade föräldrar som fötts i ett västligt land.
Överlag hade Sverige den lägsta andelen ungdomar i NEET och skillnaderna mellan de fem grupperna var minst. Det kan möjligen förklaras med att de som är födda i utlandet har bott längre i Sverige på grund av att invandringen startade tidigare där. Finland var ett land med netto emigration ända till 1980-talet.
är titeln på boken som Rune Halvorsen och Bjørn Hvinden har varit redaktörer för, med undertiteln Comparative Perspectives on Labour Market Policies.
Två kapitel som refereras i artikeln handlar om hur det går för de som inte slutför en utbildning. Det första av dem har skrivits av Christer Hyggen , Lidija Kolouh-Söderlund, Terje Olsen och Jenny Tägtström. Det andra har skrivits av Olof Bäckman, Vibeke Jakobsen, Thomas Lorentzen och Eva Österbacka. Ett tredje kapitel som refereras till handlar om hur det går för ungdomar som har en annan etnisk bakgrund. Det har skrivits av Susan Niknami, Lena Schröder och Eskil Wadensjö.