Paula Lehtomäki vill ha en ny nordisk passunion och ett tydligare Nordiskt ministerråd

Paula Lehtomäki föddes i Kuhmo, vid Finlands östra gräns och mycket nära Sovjetunionen, som det hette på den tiden. Hennes första kontakt med Norden var när kören hon sjöng i som 13-åring, blev inbjuden till vänorten Robertsfors i Sverige.

- Vi umgicks också med lokala ungdomar då och jag kommer ihåg att jag tyckte det var svårt med språket. Kuhmo är en helfinsk kommun och jag hade bara hört svenska i skolan.

Förutom finska och svenska var det både engelska och ryska på skolschemat. Paula hade redan besökt Sovjetunionen, men som 16-åring blev det också en skolresa till Stockholm.

- I Riksdagen var jag medlem av det Nordiska rådet, så det nordiska samarbetet har påverkat mitt liv ganska mycket.

Allt går inte som smort

Nu har hon flyttat till Köpenhamn och upplevt att allt inte går så smort som en generalsekreterare skulle önska.

- Det tog mig en månad att få en dansk e-legitimation. Utan en sådan kan man inte öppna bankkonto.

Paula Lehtomäki kommer från ställningen som statssekreterare på det finska statsrådskansliet. Tidigare har hon varit både handels-, utvecklings- och miljöminister.

Innan hon bestämde sig för att ta jobbet och flytta till Köpenhamn hade hon gått över till att enbart läsa svenska böcker, för att fräscha upp svenskan, som ibland låter väldigt svensk, ibland får en annan tonart. Någon sällan gång kommer det ord som inte skulle godkännas i Scrabble. Men det går inte att ta miste på entusiasmen.

- Jag är jättemotiverad att börja på det här jobbet!

Linjeförklaringar varje dag

I en tidigare intervju i Hufvudstadsbladet har hon sagt att det ännu är för tidigt med någon linjeförklaring från hennes sida. Men nu, precis två månader efter att hon tog över känner hon sig mer säker i de nya rollen:

- Jag kommer nog med linjeförklaringar varje dag, nu. Men mest internt här på huset. Som generalsekreterare har jag både rätt och plikt att komma med förslag. Men det är lite känsligt. Jag vill gärna att medlemsländerna bestämmer och att jag är deras tjänare.

- Jag bidrar hela tiden med inspel till medlemsländernas beslutsfattande. Vi har verkligen en plikt att säga vad vi tycker. Men när ministrarna fattat ett beslut så följer vi förstås upp det lojalt.

Oklar politisk situation

Från Paulas kontor kan hon se Christiansborg, där både det danska Folketinget och en del ministerier håller hus, däribland Statsministerns kontor.

Utanför är den danska valkampanjen i full gång. I Finland pågår det fortfarande regeringsförhandlingar, så i två av medlemsländerna är det svårt att få någon politiker att tänka på Norden.

En viktig fråga som Paula Lehtomæki och Nordiska ministerrådet tillsammans med regeringarna driver är möjligheten att använda nationell e-legitimation i andra nordiska och baltiska ländet, en fråga som diskuterats länge.

Paula Lehtomäki kallar det för ”en ny nordisk passunion”, vilket naturligt för över samtalet på den gamla passunionen, där det inte längre är så att gränskontrollerna mellan de nordiska länderna är borttagna. Hur hanterar ministerrådet frågan?

- Den behandlas redan i gränshinderrådet, som följer frågan noggrant, däribland hur tiderna för att passera över Öresund har utvecklats. Tiden som går åt till gränskontroller har minskat, men det är upp till länderna att besluta i den frågan.

På ministerrådet pågår arbetet att formulera en ny vision för det nordiska samarbetet.

- Frågan ska diskuteras när statsministrarna har sitt möte i augusti. De har fortfarande ambitionen att Norden ska vara världens mest integrerade region.

Nordisk paradox

Det nordiska samarbetet har i olika opinionsmätningar ett mycket starkt stöd. Samtidigt finns det en uppfattning att det är byråkratiskt och att det inte sker så mycket. Paula Lehtomäki citerar själv en gammal artikel som omtalar samarbetet som ”världens dyraste kaffeklubb”. Den förre generalsekreteraren brukade påpeka hur billigt samarbetet ändå är – 30 kronor per invånare och år, eller lika mycket som en limpa bröd.

- Men jag håller med om att det finns en paradox där.

Själv har hon tre mål för det nordiska samarbetet i framtiden:

• Det finns en bred uppskattning för vad vi uppnått hittills, men vi måste fortsätta leverera i frågor som är viktiga för den enskilda människan.

• Vi måste bli tydligare både externt och internt. Jag har under två månader försökt få en helhetssyn av hur samarbetet fungerar, men det är inte så enkelt.

• Vi bör inte glömma bort att samarbetet har ett värde i sig själv. Vi är en nordisk familj och samarbetet leder till att vi har mycket tillit mellan länderna.

Tillit måste vårdas 

- Tillit är något som måste vårdas. Det är som ett äktenskap, du kan inte säga efter att 20 år har gått att nu fortsätter vi på samma sätt i 20 år till.

Paula Lehtomäki har ett kontor som ännu inte fått prägel av henne själv. I bokhyllan står gåvor som Dagfinn Høybråten lämnat kvar, däribland två sniderier. En med pandor från Kina, en annan med ryska byggnader med lökkupoler. Det är den sortens symboliska gåvor som sällan passar någon stans.

Men en tavla har Paula hängt upp själv: En inramad affisch från Suomen Työn Litto (Förbundet för Finländskt Arbete) där beskedet är ”Det går alltid att göra litet mera.” Slagordet står på två kugghjul. Ser man närmare finns det också en pil med texten ”uppåt med sisu”.

Affischen andas en tidigare industriell revolution. Nu är vi redan inne i den fjärde industriella revolutionen. Frågan om framtidens arbete kommer att vara viktig för Paula Lehtomäki. Hennes andra officiella uppdrag var att tillsammans med ILO:s generalsekreterare Guy Ryder delta på Future of Work-konferensen i Reykjavik i april.

Livslångt lärande

- En avgörande fråga är att det nya arbetslivet kräver ett livslångt lärande. Det finns ännu inte en fix lösning för hur den ska organiseras. Är det företagen eller universiteten eller blir det en form av plattformslösning som vi ännu inte sett hur den utformas, där enduser kopplas direkt till provider, som i Airbnb, säger Paula Lehtomäki och yttrar därmed de två enda engelska orden under hela intervjun.

- Vi måste vara öppna för att saker kan organiseras annorlunda. Men det finns många andra egenskaper med den fjärde industriella revolutionen, som att det går att skala upp en digital tjänst utan någon extra kostnad. Se på spelindustrin! När ett spel väl har utvecklats kostar det ingenting att kopiera den och tjäna enorma pengar.