Oslomodellen leder till översiktlighet i byggbranschen

När Oslomodellen presenterades för ett drygt år sedan var det just framför det nya Munchmuseet. Modellen handlar om nya standardkontrakt och regler som ska förhindra att det fuskas med skatter eller att arbetskraften utnyttjas. Samtidigt ska byggföretagen använda fler lärlingar.

- Oslo kommun ska leda an i kampen mot arbetslivskriminalitet och för ett anständigt arbetsliv, sa kommunalrådets ordförande Raymond Johansen vid presentationen.

Oslo kommun är, näst efter den norska staten, landets största upphandlare,Varje år fördelas kontrakt för 26 miljarder kronor. En stor del av den summan handlar om att uppföra nya byggnader och anläggningar.

- Vi kommer nu att ställa strängare krav till företagen som levererar till kommunen. Vi använder inköpsmakten och lanserar nu standardkontrakt med krav som vi hoppas blir en nationell standard för ett seriöst arbetsliv, sa Raymond Johansen.

Kriminella nätverk

Offensiven kom efter att bland annat den tidigare Aftenposten-journalisten Einar Haakaas i en bok kartlade de kriminella nätverk som gjort att stora delar av målarbranschen tagits över av kriminella nätverk från Albanien.

 - De har arbetat på Försvarsdepartementet, Skattedirektoratet, Regeringskvarteret och en rad andra offentliga byggnader, skrev han i boken "Svartmaling".

- Det har varit många avslöjanden, där sårbar arbetskraft har utnyttjats grovt utan anständiga anställningsvillkor. Det utmanar vår norska modell och är i färd med att ändra vårt samhälle ganska dramatiskt, sa Raymond Johansen. 

Även under byggandet av det nya Munchmuseet är det många byggarbetare från andra länder, som Sylwester Petrow från Polen. 

Det mesta av kontrakten för Munchmuseet ingicks innan Oslomodellen lanserades. Men modellen har en lång förhistoria, berättar Jonas Bals, rådgivare på LO.

- Det började med Skienmodellen, som följdes av en rad olika modeller i städer som Oslo, Trondheim och Sarpsborg. Det viktiga är den dubbla effekten av att både hålla de oseriösa byggföretagen ute och att vända utvecklingen där vissa yrken inom byggnäringen försvinner helt, säger han.

Förhållandena är olika i olika delar av landet, vilket kan motivera att en del av reglerna varierar, som hur hög andel lärlingar det bör vara. Men ambitionen är att Oslomodellen ska bli landstäckande - och att liknande regler också ska börja användas i renhålls- och transportbranschen.

- Oslo är den del av Norge som det är svårast att få igenom en ändring. I huvudstaden var det så få som ansökte om att utbilda sig till målare att det det inte upprättades en enda klass, trots att Oslo växer så det knakar.  Även snickar- och murarutbildningarna är hotade. 

19 procent av murarna är norska

Det stora inslaget av inhyrd arbetskraft gjorde till exempel att det bara var 19 procent av murarna i Oslo som var norska 2014. Även på det nya Munchmuseet är det mycket utländsk arbetskraft. När vi tar hissen upp till tolfte våningen är skyltarna skrivna på norska, engelska och polska. 

Utsikten är formidabel, men Munchmuseet ska innehålla skör konst. Edvard Munch hade flera friluftsateljéer där en del av målningarna stod ute hela vintern - i vissa fall i fyra år.  Det har gjort att åldringsprocessen påskyndades. Temperatur och ljus måste därför regleras så att det håller sig inom vissa gränser som är snäva även för ett museum.

- Fuktigheten ska vara 50 procent med en variation på högst fem procenteenheter och temperaturen ska vara 22 grader, med en variation på en grad upp och ned, oberoende av hur många människor som är i utställningssalarna just då, berättar Marit Enerhaug från Oslo Kulturbygg, som visar oss runt.

Allt detta kräver specialarbetare, liksom arkitekturen av den spanska firman Estudio Herreros.

- En av de svåraste uppgifterna har varit att montera de stora glasfönstren på den del av fasaden som har en knäck framåt, säger Marit Enerhaug. Den snedställda fasaden gör att vattenbassängen framför museet speglar sig i glaset så att det ser ut som om arbetarna klättrar runt i upprört vatten.

Innan Oslomodellen kom hade byggarbetarfacket lyckats få igenom att vissa byggnader skulle kallas för "Vardeprojekt".  En varde, eller röse, byggdes för i tiden på bergstoppar för att kunna sprida nyheter genom att tända ett bål.

- Oslomodellens krav ska vara införda i alla relevanta kontrakt som ingåtts sedan maj 2017. Fram till och med första halvåret 2018 handlar det om 230 kontrakt. Vissa stora projekt som nya Munchmuseet och det nya huvudbiblioteket, där kontrakten ingick innan Oslomodellen kom, har man ändå i efterkant bett verksamheterna  följa bestämmelserna så långt det går, säger finansborgarrådet Robert Steen.

För entreprenören Veidekke, som fick kontraktet både för fundamentet och råbyggnaden, handlar Oslomodellen mer om att alla byggföretag nu tvingas göra det som de mest seriösa redan infört.

- Vi har 230 lärlingar inom Veidekke och införde redan för flera år sedan att det bara ska vara två led av underleverantörer, säger informationschefen Helge Dieset.

Enligt finansborgarrådet Robert Steen ställdes det 2016 krav om lärlingar i 27 procent av kommunens bygg- och anläggningskontrakt.

- Hittills i år har det ökat till 36 procent, säger han. 

Bara en underleverantör

För att få tydligare ansvarsförhållanden ställer kommunen också kravet att det bara ska vara en underleverantör. 

- Vi ställer oss helt och hållet bakom arbetet för att få mer ordning och reda i byggbranschen. De flesta av de nya reglerna är det inga problem med. Men vi är ofta tvungna att ansöka om dispensation för regeln om att det bara ska vara två led, säger Erik Økland, som är den inom Veidekke som haft mest med nya reglerna att göra - och då talar han om vanliga skolbyggnader.

- Skälet är att på vissa områden, som ventilation, kan vi beställa en anläggning från en leverantör. Men de har inga egna anställda som monterar det, utan har gett några få hantverksföretag tillstånd att göra det.

- Vi måste dokumentera att underleverantörerna är seriösa. Det medför en del extra arbete, men det går fortare efter hand, säger Erik Økland.

På Munchmuseet, är kraven mycket stränga även vad gäller miljökraven. Det byggs som ett passivhus och byggnaden ska använda mindre energi än det gamla Munchmuseet gör, trots att det är fem gånger så stort. Även det kräver fler underleverantörer. 

 - Men det är inte avgörande om det är ett eller två led. Det viktiga är att man inte längre har de fullständigt kaotiska underleverantörskedjorna som man hade tidigare, säger Jonas Bals.

Kamp mot arbetslivskriminalitet

De norska myndigheterna har under flera år prioriterat kampen mot arbetslivskriminalitet, bland annat genom samarbetsorgan där sex olika myndigheter sitter gemensamt. Den norska regeringen har också tagit ett initiativ om en liknande samordning, som ett pilotförsök tillsammans med ett EU-land.

En av de åtgärder som införts på norska byggarbetsplatser är att alla måste vara registrerade. Detta följs upp med ett eget verktyg, kallat HMSREG.

- Efter att det infördes har vi sett en väldigt positiv utveckling i hur stor andel av de anställda som är registrerade. Tidigare kunde 40 procent av de som var på en byggarbetsplats vara oregistrerade, den andelen har nu sjunkit till 3 procent, säger Robert Steen.

Han påpekar att de så kallade HMS-korten som de anställda måste bära synligt är viktiga både för säkerheten och för att bekäma arbetslivskriminalitet.

- Jag tror att ett vägskäl i kampen mot arbetslivskriminalitet var när byggledarna själva upplevde att de kallades in till polisförhör. Det handlade inte längre om något som skedde långt ut i en leverantörskedja, säger Jonas Bals.