Nyanlända invandrarkvinnor - mer än bara arbetsmarknadsprojekt?

- Statistiken visar att utrikes födda, nyanlända kvinnor har betydande svårigheter att komma in på arbetsmarknaden; större svårigheter än andra grupper, sa Sveriges arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, när hon öppnade en nordisk konferens om etablering på arbetsmarknaden med särskilt fokus på kvinnor, i Stockholm den 13 april.

- Men det är viktigt att komma ihåg att det normala för en utrikes född kvinna, är att hon jobbar. Vi ska inte stigmatisera och ge en bild av att utrikes födda kvinnor normalt sett skulle vara i behov av hjälp för att komma in på arbetsmarknaden. De allra flesta jobbar i helt vanliga jobb och är helt nödvändiga för att det här samhället ska fungera. Om inte utrikes födda kvinnor gick på jobbet – då skulle Sverige kollapsa!

Under en hel dag diskuterades det vad som skiljer de nordiska länderna åt i mötet med de nyanlända kvinnorna, vilka åtgärder som fungerar och hur det civila samhället bidrar till integreringen. En ännu inte färdig rapport från OECD sammanfattar utmaningarna och debatterades av arbetsministrarna.

Jakob Jensen, departementschef på det danska beskæftigelsesministeriet i Danmark, påpekade att det sker en snabb utveckling:

- OECD:s statistik för Danmark skulle se annorlunda om de fått med de senaste talen. Andelen  flyktingar som har kommit ut på arbetsmarknaden har ökat från 20 procent 2015, till 38 procent det fjärde kvartalet 2017, påpekade han.

Vad fungerar?

I samband med konferensen har Ministerrådet också gjorts en strategisk vägledning om vad som fungerar och vad som inte fungerar i arbetsmarknadsintegrationen i Norden.

Tre huvudtyper av insatser går igen i varierande former på tvärs av de nordiska länderna:

•   Lönesubventioner och arbetsträning  
•   Samtal och rådgivning om jobb
•   Åtgärder för att höja kompetensen

En skillnad i policyn är om flyktingarnas kompetens ska höjas innan de möter arbetsmarknaden -”train-and-place”, som det kallas på engelska, eller om det är på arbetsplatsen undervisningen i till exempel språket ska ske - ”place-and train”. I Finland är det den första politiken som dominerar, i Danmark är det den andra.

- I Norge har vi nu valt en annan lösning, genom att lägga integrationsfrågorna till kunskapsdepartementet. Många av invandrarkvinnorna har inte bara låg kompetens, de saknar den helt. Därför är svaret undervisning, undervisning och undervisning, sa den norska arbetsministern Anniken Hauglie.

Den danska policyn med språkträning på arbetsplatsen visar sig fungera väl – i Danmark. Där kortas flyktingarnas tid som arbetslösa ned med i genomsnitt mellan 3 och 15 månader för de som fått lönesubventioner i privata verksamheter. I Norge och Finland går det inte att se ett liknande resultat.

Samtal och rådgivning om jobb har en positiv effekt i Finland, Sverige och Danmark, men effekten är relativt liten. I Sverige fick 5,8 procent fler jobb än de som inte fick sådana samtal.

Uppsökande verksamhet

Vad flera av ministrarna underströk var också vikten av uppsökande verksamhet för att nå de kvinnor som ”missade tåget” den första gången och för att förhindra att kvinnor kan vara hemma med barn i 20 år utan att komma ut på arbetsmarknaden.

Under konferensen presenterades flera projekt som är riktade mot invandrarkvinnor, däribland Projekt Mirjam, som Arbeidsliv i Norden beskriver här. 

- Projekt Mirjam består både av samtal och gruppdiskussioner med handledare från Arbetsförmedlingen och av studiebesök på olika arbetsplatser. Vi försöker vidga synen på var kvinnor kan jobba, berättade Magdalena Gustavsson.

Kvinnor och grävmaskiner

- Ett av de yrken vi såg på var grävmaskinsförare. Att kvinnor kan arbeta i det yrket var jättekonstigt för oss, berättade Nagham Sannoufi, en av deltagarna på projekt Mirjam.

- Även om grävmaskinerna är väldigt tunga så fick vi se att man kan köra dom ungefär som man styr en playstation eller dator.

I och med att många av kvinnorna kommer med små barn, eller får barn de första åren, gäller det att ha åtgärder som också träffar denna målgrupp.

- Språk är så otroligt viktigt för att kunna bygga tillit. Jag måste ju som förälder kunna försäkra mig om att mitt barn har det bra på förskolan. Om jag känner att jag inte kan kommunicera bra med förskolepersonalen så kommer min tröskel för att utnyttja barnomsorgen vara hög, sa Anna-Karin Gustafsson, analytiker på Oxford Research.

Hon har gjort en komparativ studie av nyanlända kvinnors etablering på arbetsmarknaden i Norden (AiN:s intervju med  henne hittar du här).

I Norge erbjuds invandrarbarn gratis kärntid i förskolan och i Stockholm finns det ett projket med särskilda introduktionsförskolor. Men det finns också en risk för att bidrag låser in invandrarkvinnorna. Vårdnadsbidraget, som ges till familjer som väljer att själva ta hand om barnen, har nu avskaffats i Sverige, men är fortfarande vanligt i Finland, där 90 procent av alla familjer i befolkningen använder det under någon period.

I hela Norden spelar både kommunerna och det civila samhället en stor roll för integrationen.

Studieförbunden kopplades omedelbart in 2015, när Sverige upplevde att 160 000 flyktingar kom under några få månader. Statsbidrag till folkbildning med asylsökande gavs. Sedan 2015 har 120 000 personer gått på kurserna ”Svenska från dag 1” och ”Vardagssvenska”.

Viktigt att hela människan inkluderas

I Sverige kommer det i år satsas 40 miljoner kronor på projekt där folkbildningen driver uppsökande verksamhet. I ytterligare två år bli satsningen på 50 miljoner kronor, vardera år.

- Det är viktigt att hela människan inkluderas i samhället. Det handlar inte bara om bostad och arbete, påpekade David Samuelsson generalsekreterare i Studieförbunden, senare under dagen.

- Är det jobbet en flykting får att städa kontorslokaler under natten, lär hon sig inte språket på jobbet.

Kurser med enbart kvinnor

Det gäller också att vara flexibel.

- Invandrarkvinnorna kommer från en patriarkal struktur där det inte är självklart att de kan delta i kurser för både män och kvinnor. Vi har därför organiserat kurser med enbart kvinnliga deltagare och kvinnliga kursledare, sa David Samuelson.

Att de kvinnliga flyktingarna inte är en homogen grupp påpekade Hjördis Rut Sigjornsdottir och Mari Wøien, som undersökt två projekt i vardera ändan av skalan: Korta vägen, som riktar sig till högutbildade invandrarkvinnor och där målet är skynda på processen att uppgradera sin kompetens och BaZar, där målet är att kvinnorna ska kunna få tillräckliga kunskaper i svenska för att kunna handla, kommunicera med dagis och andra vardagsuppgifter.

En relativt stort antal av de syriska flyktingarna som kom till Sverige 2015 var lärare. "Korta vägen" ger en intensivkurs i svenska för just denna grupp, som 764 utländska lärare har gått igenom.

- Bägge projekten var framgångsrika. 70 procent av de kvinnor som deltog i Korta Vägen fick jobb, sa Hjördis Rut Sigurjónsdóttir.

- För kvinnorna som deltog i BaZar betydde språkfärdigheterna att de fick ett rejält lyft för självförtroendet, sa Mari Wøien.

Nafisa Yeasmin, på Lapplands Universitet, presenterade sin lista på de tio största hindren för nyanlända kvinnors att komma ut på arbetsmarknaden. Hon sa att det fortfarande, speciellt i mindre städer som Rovaniemi, där hon bor, finns arbetsgivare som är ovana vid invandrare och därför inte kallar in dem när de ansöker om jobb.

Situationen i norra Island är delvis annorlunda, sa professor Marcus Meckl, på universitetet Akureyri, som forskat på immigrationen dit:

- Problemet är inte att invandrarkvinnorna är arbetslösa, utan att jobben de får inte passar till deras kvalifikationer. I en undersökning vi gjorde svarade 30 procent av invandrarkvinnorna att de jobb de hade inte motsvarade deras bakgrund. Av de isländska kvinnorna var det bara åtta procent som svarade det.