En nordisk modell för juste plattformsekonomi

Det rosa skimmer som länge vilat över plattformsekonomin har skingrats något under året. Verkligheten har kommit ifatt och visat företeelser som mer påminner om kejsarens nya kläder än någon framtidsutopi. För det är ju inte så innovativt att ha anställningsformer som påminner om de som fanns för hundra år sedan, säger Fredrik Söderqvist, som i sin tjänst har specialiserat sig på den digitaliserade ekonomin och som varit expert i regeringens digitaliseringskommission.

Han följer regelbundet vad som sker inom plattformsekonomin, som är det begrepp han använder i stället för det ofta använda delningsekonomin. Utgångspunkten är att den digitaliserade tekniken kunnat bygga plattformar eller applikationer som underlättar för olika intressenter att mötas. Ofta har de prisats för att de öppnar för ickekommersiella möten, som till exempel bilpooler, möjligheter att dela verktyg eller sälja överblivna saker vidare till dem som behöver dem.  Men de digitala plattformarna används också för rent kommersiella möten där kunder och säljare koppas ihop. Där blir tjänsten, som till exempel i Uber, beroende av att någon levererar de tjänster som utlovats. Och när det sker uppstår anställningsliknande förhållanden.

 – Man lyfter ofta upp plattformarnas flexibilitet, men vi ser att när en grupp personer blir beroende av dessa inkomster blir det tufft. De hårt arbetande plattformsarbetarna kommer ofta i kläm, säger han.

Appar som styr i ur och skur

Han nämner flera exempel på en sådan utveckling. Aktuellt för dagen är webbtidningen Breakits wallraff-reportage om matleverantören Uber Eats. Företaget levererar mat från dörr till dörr, det vill säga från Stockholms krogar till hem och arbetsplatser med hjälp av cykelbud. Cyklarna står cykelbuden själva för och den ersättning de får är kopplad till antalet leveranser.

Erik Wisterberg beskriver regnet och kylan, de långa passen och det fåfänga sökandet efter uppdrag. Han berättar om andra cykelbud han möter, som knappt talar svenska och som är helt beroende av de pengar som kommer in. Själv kom han upp i en timlön på 39 kronor i timmen, men möter kolleger som varit tillgängliga på sina cyklar en hel kväll, fått noll körningar och därmed noll kronor i inkomst. Erik Wisterberg provade också på att cykla för Foodora, ett liknande matleveransbolag. Där var lönen bättre än hos konkurrenten Uber Eats, men stressen var också större. Där gällde det att cykla snabbt, eftersom företaget genom appen kan mäta hur snabb och effektiv cykelbudet är.

Så vem är ansvarig om ett cykelbud till exempel skadar sig i denna relativt nya form av jobb? Nyligen gjorde Arbetsmiljöverket en inspektion hos Foodora och kritiserade företaget för en rad brister i arbetsmiljön. En av de allvarligaste punkterna gällde att företaget dröjt i nästan ett år innan de anmälde att en av deras cyklister blivit påkörd av en bil. Visserligen uppmanas cykelbuden att följa trafikreglerna, men hur påverkas säkerheten och viljan att följa reglerna när snabbheten på leveranserna oavbrutet är i fokus?

Viktigt fastställa arbetsgivaransvaret

– Här har verkligheten hunnit ifatt företaget och det går inte längre att smita från sitt arbetsgivaransvar, konstaterar Fredrik Söderqvist.

Att slå fast att även företag som organiserar och fördelar arbetet genom digitala plattformar har ett arbetsgivaransvar står högt på Unionens agenda.

– För oss är det oundvikligt att de måste leva upp till rollen som arbetsgivare på samma sätt som är verklighet för andra affärsmodeller, säger han.

Den stora frågan är hur det regelverk som idag reglerar förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare kan anpassas till plattformarnas snabba utveckling. Hur går det att göra en adaption av arbetsmarknadens regelverk till den digitala miljön? Hur kan man underlätta för de arbetsgivare som vill göra rätt?

– Den som har bäst insyn in i en transaktion är den som bär ansvar. Hur kan de anpassa de algoritmer som styr plattformen som gör det möjligt för dem att vara en bra arbetsgivare? Ett sätt skulle kunna vara att göra existerande avtal på arbetsmarknaden mer tillgängliga för de som skapar algoritmer, säger Fredrik Söderqvist.

Gärna nordiskt samarbete

Han ser framför sig att företag enklare ska kunna integrera de regelverk som rör arbets- och uppdragsgivare i sina plattformar. Det rör allt från lagar, förordningar, föreskrifter och kollektivavtal, vilket i grunden innebär att dessa regelverk blir mer ”digitaliserade”. Det skulle kunna innebära att få realtidsinformation från Skatteverket, eller att integrera kontrollfunktioner från myndigheter i sin app. Fredrik Söderqvist är helt övertygad om att sådana regelanpassningar kan sättas igång och utvecklas inom partsmodellen, då detta är snabbare och mer effektivt än att gå lagstiftningsvägen. Om alla intressenter samarbetar kan olika intressen jämkas samman och plattformen utformas för att ge bra resultat för alla.

– Det vore en väldig fördel att jobba nordiskt kring detta. Var och en är vi små, men om vi går tillsammans är vi stora och kan få större genomslag för att erbjuda system som gör det enklare för plattformar att göra rätt för sig. Det finns ett intresse även om vi fortfarande är i idéfasen, det märker jag när jag är ute och sprider ”det goda ordet”, säger Fredrik Söderqvist, ofta inbjuden föreläsare i ämnet i de nordiska länderna.

Hur lång tid har ni på er i en teknikutveckling som går så snabbt?

Fredrik Söderqvist anser att intresset för att finna nya lösningar går fortare när allt fler missförhållanden uppdagas i kölvattnet av plattformsekonomin. Men intresset och engagemanget varierar mellan olika fackförbund. Han berömmer Transport som ligger långt framme i arbetet med de digitaliserade plattformarna inom transportindustrin.

– Men många inser inte den risk det innebär att applicera affärsmodeller som inte ens är bra i länder som har betydligt osäkrare villkor för arbetstagare. Här i de nordiska länderna finns en förväntan på att alla ska ha bra villkor och det finns också en tradition hos fackföreningsrörelsen av att vara strukturomvandlingsvänliga. Så den stora frågan är hur vi kan vara med och påverka, hur vi kan vara proaktiva i implementeringen av den nya tekniken, säger Fredrik Söderqvist