Nordiskt polissamarbete – från policy till verklighet

Polissamarbete mellan nordiska länder är ingen nyhet. Det har pågått länge. Vad som däremot är nytt är det allt tätare samarbetet mellan fyra av de nordiska länderna, det vill säga Danmark, Finland, Norge och Sverige. Ett samarbete som ska resultera i bättre samordning.

– Vi sitter med olika pusselbitar. Nu kan vi tydligare lägga pusslet tillsammans och bli mer effektiva när vi ska bekämpa gränsöverskridande brottslighet, säger Jonas Wendel till Arbeidsliv i Norden.

Han är med fyra kommuner varav Eda är en av dem med västlig gräns mot Norge.

– Huset står där. Byggt precis på gränsen mellan Norge och Sverige så halva fastigheten ligger i norska Eidskog kommun och halva i svenska Eda kommun. Det kommer bli en unik polisstation för mig veterligen finns ingen motsvarighet någon annanstans i världen, säger han.

Miljarderna rullar

Men innan vi går vidare. Här ett exempel och en uppskattning av hur många miljarder som kriminaliteten sätter i rullning. I sin rapport ”Den kriminella ekonomin” från september 2024 skriver svenska Polisen:

”I Sverige är den kriminella ekonomin beräknad att generera 100 till 150 miljarder kronor per år. Detta är nästan fyra gånger högre än Polismyndighetens budget och i samma nivå som Försvarets budget för år 2024.”

Gemenskap med utmaningar

Tillbaka till den nya polisstationen och dess placering, en är ett avsteg från gällande regler. Att bygga ett hus på en fysisk nationsgräns är inte tillåtet. Det måste även finnas en viss fri zon till gränsen, berättar Jonas Wendel.

– Här gjordes ett undantag med ett gränstraktat mellan de båda länderna för att denna nya polisstation skulle bli möjlig.

Jonas Wendel er polisintendent och chef över det svenska lokalpolisområde Arvika. Han ser fram emot att få polisstationen på plats vid gränsen. (Foto: Polisen)

Det fanns dessutom en rad bestämmelsers att ta ställning till innan byggandet kunde påbörjas. Som att svensk jord inte får lämna svenskt territorium och att det samma gäller för norsk jord.

– Därför var det viktigt att den jord som grävdes upp och skulle schaktas bort landade i rätt land, säger Jonas Wendel.

Andra frågor som krävde svar var vilken byggnorm som skulle appliceras på bygget – kan man ha olika och mötas på mitten? Likaså om det skulle finnas ett gemensamt avlopp eller inte, vem som skulle stå för sophämtningen och om norska lokalvårdare fick lov att städa på svenska sidan och vice versa.

– Lösningen blev att ett norskt företag byggde fastigheten och att svenska regeringen skrev på ett hyresavtal på 25 år, säger polisintendenten.

Invigningen ska ske i maj i år och enligt Jonas Wendel håller tidsplanen. Larmet är installerat och nu jobbar man med indragning av inpasseringssystem och liknande, säger han och berättar att stationen kommer ha tydliga markeringar i både golv och tak för att visa var landsgränsen går.

– Det måste man ha för att kunna veta exakt vilket land man befinner sig i. Grunden är att svensk polis bara får utöva myndighet på svensk mark och detsamma gäller för norsk polis.

Ett nav för samverkan

På den nya polisstationen kommer det finnas polisanställda från båda länderna. De ska arbeta både med patrullering och med uppgifter inom underrättelsesektorn.

Redan idag har Sverige ett antal områdespoliser på plats som arbetar tillsammans med norsk polis och som står redo att flytta in i det nybyggda polishuset. Områdespoliserna arbetar främst i yttre operativ tjänst.

– Norge har sedan en tid tillbaka en polisstation vid norska gränsen. Tillsammans med dem har vi hittat gemensam taktik och juridik för att bli samtrimmade. När vi flyttar in under samma tak ska vi ha kommit en bit på vägen, säger Jonas Wendel, vars ambition är att under året förstärka med ytterligare poliser.

Stationen kommer även ha stor samverkan med både norska och svenska tullverket. Polisen arbetarar i mångt och mycket i samma område som tullen. Det vill säga med den gränsöverskridande brottligheten, förklarar Jonas Wendel, som ser absoluta vinster med samlokalisering.

– Det är angeläget att få sitta tillsammans i samma lokaler och kunna prata med varandra även om det är ganska komplicerat på grund av alla regler, säger han.

Förhindra gränshinder inom lagstiftningen

För även om mycket av den lagstiftning som gäller för polisarbetet är gemensam för de nordiska länderna finns det delar där de skiljer sig åt. Det är dessa delar som kan skapa problem i ett gränsregionalt polissamarbete.

Den problematiken fokuserade de nordiska justitieministrarna på när de i september 2024 träffades och enades om ett nytt nordiskt samarbetsprogram för justitieområdet 2025–2030 med fokus på att främja:

• en nordisk rättsenhet
• rättssäkerheten i Norden
• förebyggande och bekämpande av brottslighet och terror

Främjandet av den nordiska rättsenheten har i samarbetsprogrammet två delmål:

1. Bidra till att förebygga och bekämpa gränshinder i Norden som uppstår på grund av lagstiftningsmässiga förhållanden.
2. Säkra att de nordiska länderna i sitt arbete med att förbereda lagar delar och inhämtar information om de övriga ländernas lagstiftning.

Med eller utan vapen

En fråga som i detta sammanhang fått stor uppmärksamhet är att norsk polis arbetar obeväpnad medan svensk polis alltid är beväpnad.

– Det är en väldigt svår problematik och ett stort grus i maskineriet. Därför jobbar nu norska och svenska justitiedepartementen med ett bilateralt avtal som jag hoppas ska ge oss utökade befogenheter på varandras territorium, säger Jonas Wendel som har varit med i arbetet med synpunkter på avtalet och vill se att en helsvensk polispatrull får åka på larm i Norge och även sampatrullering i polisbilen av norsk och svensk polis.

Sedan 2008 är det möjligt för EU:s medlemsstater och rättsliga myndigheter att förbättra det gränsöverskridande samarbetet enligt det så kallade Prümbeslutet. Det skedde till exempel när Eurovision Song Contest hölls i Malmö, som då fick bemanning från både dansk och norsk polis, och när norsk polis höjde terrornivån och fick bemanning från svensk polis.

Beslut om insatser som stödjer sig på Prümbeslutet måste dock alltid avgöras i förväg, vilket försvårar det dagliga gränsöverskridande polissamarbetet.

– Gränsen ska inte vara ett juridiskt hinder. Vi svenska poliser ska kunna åka över till Norge och kunna göra det i vardagen utan att i förväg få ett beslut om PRÜM-insatser. Det är inte användbart när akuta insatser krävs, säger han och lägger till att Norge nyss bytt justitieminister och att förändringen han önskar är ett grannlaga arbete och därför kan ta tid.

Dansk polis i svensk driftscentrum

Ännu ett exempel på hur nordisk polis samarbetar sker söderut, i Malmö. Där finns det enda av Sveriges sju regionala driftscentra som är bemannat med poliser från två länder.

Stefan Sintéus, polismästare med lång internationell erfarenhet, leder arbetet. 

– Det nordiska polissamarbetet har två nivåer. Dels den juridiska där Polisen lämnar en rättshjälpsbegäran till en åklagare om för att få igång en utredning. Dels den praktiska där samarbetet sker över gränsen. I vårt fall hanterar vi på driftscentrat underrättelser som inte tarvar rättshjälp från både Sverige och Danmark, säger han.

Polismästare Stefan Sintéus har mycket gott att säga om polissamarbetet över gränsen. 

Det sistnämnda samarbetet handlar om informationsdelning och baseras på ett samarbetsavtal mellan de två nordiska länderna.

– Vårt samarbete fungerar fint och vi har inga språkproblem eftersom vi vinnlägger oss om att tala tydligt. Händer det något där vi måste agera finns det regler för hur det ska gå till. Åker vi med över till Danmark kontaktar vi först deras informationscenter så att dansk och svensk polis kan arbeta tillsammans och omvänt.

Tidigare hade dansk och svensk polis så kallad fælledpatrullering, som innebar att de kunde sitta i en och samma polisbil för att patrullera.

– Det kunde endast ske inom områdena nära brofästet på danska respektive svenska sidan och var därför ganska snävt begränsat. Idag har vi tekniska möjligheter som inte fanns då som kameror som mäter hastighet, stopp vid Öresundsbrons betalstation och tullens automatiska nummerplåtsregistrering, säger Stefan Sintéus.

Malmös driftscenter etablerades efter att behovet av större samordning blev uppenbart i samband med de många skjutningarna i staden 2019. Malmöpolisen fick då extra resurser efter att polismyndigheten utlyst ”Nationell särskild händelse mot det grova våldet i landet”. Projektet gick under arbetsnamnet Rimfrost, leddes av Stefan Sintéus, och hade som främsta syfte att minska skjutningar och sprängningar i kriminella miljöer.

– Av Rimfrost lärde vi oss att vi måste samordna information och jobba mycket mer tillsammans och inte stuprörsaktigt. Så vi bildade ett regionalt driftscentrum i Region Syd för att koordinera och samordna information, säger han.

Idag finns det även ett nationell driftscenter i Stockholm, placerat i polishuset på Kungsholmen där poliser från Danmark, Finland och Norge sitter samlokaliserade med minst ett annat nordiskt land.

Ökat informationsutbyte är en av punkterna som Petra Lundh, Sveriges rikspolischef, trycker på i den nya styrmodellen för verksamheten som hon presenterade i december 2024:

”Effektiviteten ska öka genom att den nuvarande processtyrningen ersätts med en ny ledningsmodell där det polisiära problemet sätts i centrum och att information delas i ökad utsträckning.

Något som Stefan Sintéus välkomnar.

Inga fler stationer på en landsgräns

I dagsläget finns enligt svenska Polisen inga planer på att bygga en ny polisstation vid eller på finsk-svenska gränsen Däremot har Sverige ett bilateralt avtal  med Finland om stärkt polissamarbete i Tornedalen som trädde i kraft den 1 februari 2025. Avtalet kommer att börja tillämpas längre fram, skriver Polisen till Arbeidsliv i Norden.

När det gäller Danmark och Sverige sätter geografin hinder. Länderna skiljs åt av vatten och på Öresundsbron finns inga fastigheter.

Dansk-svenskt forskningsprojekt

Även akademin intresserar sig för det nordiska polissamarbetet. Forskare från Sverige och Danmark samarbetar i ett projekt med titeln ”Polisverksamhet och brottsförebyggande samarbete i gränsområden”.  

Syftet är att ”belysa polisverksamhet och brottsförebyggande samarbete i gränsområden på såväl strukturell som mer vardaglig nivå, utifrån kvantitativa och kvalitativa datainsamlings- och analysmetoder.” 

Peter Lindström, professor i kriminologi vid Linnéuniversitetet, leder projektet. 

– Samverkan på pappret är inte det samma som samverkan i praktiken. Det stannar ibland på policynivå och når inte ända ned till verksamheten. Det vill vi titta på, säger han.

Peter Lindström, professor i kriminologi vid Linnéuniversitetet, leder ett nytt projekt som ska titta på effekten av polissamarbete.

I forskargruppen ingår kriminologen Johan Rosquist från Linnéuniversitetet, May-Britt Rinaldo Ronnebro, tidigare polis, kriminologiutbildad vid Cambridge universitetet, och tidigare expert vid Linnéuniversitetet, Ulf Sempert, tidigare polischef, nu konsult, samt Henrik Stevnsborg, historiker och professor emeritus vid juridiska fakulteten vid Köpenhamns universitet, som tidigare undersökt samarbetet mellan nordiska ministrar och polischefer.

– Vi har en bra forskargrupp och arbetar tvärvetenskapligt. I gruppen har vi juridisk, sociologisk, statsvetenskaplig och polisär kompetens förutom den kriminologiska, säger Peter Lindström.

Forskargruppen kommer undersöka vilka skillnaderna respektive likheterna är i det nordiska polisarbetet för att visa vad det finns att lära av varandra. En förstudie är gjord och projektet beräknas vara klart 2028.