Lättnadens suck när EU-domstolen inte rörde den fria förhandlingsrätten

Det blev EU-domstolens – en aning snöpliga – svar i ett mål som fått Sverige och Danmark att frukta ett prejudikat som hotade den fria förhandlingsrätten på arbetsmarknaden. Så blev det inte den här gången.

Den kabinpersonal som målet handlar om består till största delen av kvinnor medan de flesta piloterna är män. Som Arbeidsliv i Norden tidigare rapporterat ansåg sig kvinnorna diskriminerade när de insåg att piloternas kollektivavtal gav dessa högre traktamenten vid resor än de själva fick.

Den fråga som EU-domstolen fick att besvara var om särbehandlingen kunde innebära indirekt diskriminering på grund av kön trots att den berodde på att det är skilda kollektivavtal som gäller för de två kategorierna. Både den danska och den svenska regeringen yttrade sig i målet. Om detta skulle innebära otillåten diskriminering skulle det få oöverskådliga och negativa följder för arbetsmarknadens parters autonomi och möjligheter att förhandla och träffa kollektivavtal, menade de.

De blev inte lugnare när EU-domstolens generaladvokat kom med sitt förslag till dom i juni i år. Att traktamentena reglerades i två separata kollektivavtal slutna med två olika fackliga organisationer utesluter inte att det kan vara diskriminering, ansåg generaladvokaten. Skillnaden i traktamentena kan motiveras enbart om arbetsgivaren kan bevisa att den beror på något som inte har samband med kön, exempelvis att de två fackförbunden har prioriterat olika under förhandlingarna. Och beviskraven skulle vara höga.

Därför kom EU-domstolens dom i början av oktober som en verklig antiklimax. Den diskuterar inte frågan om kollektivavtalen över huvud taget. Den konstaterar kort och gott att traktamenten är lön och att likalönsprincipen gäller arbeten som är lika eller likvärdiga. Och kabinpersonalens och piloternas arbeten är inte likvärdiga. Därför hade kabinpersonalen inte blivit diskriminerad.