EU ifrågasätter om Sverige följer arbetstidsdirektivet

Orsaken är att reglerna om dygnsvila har skärpts sedan Europeiska kommissionen påpekat att kollektivavtalen för anställda inom kommuner och regioner inte var förenliga med EU:s arbetstidsdirektiv.

Personalgrupper inom vården, exempelvis barnmorskor och sjuksköterskor, välkomnar tvärtom ändringarna som en förbättring av arbetsmiljön. Och det var klagomål just från arbetstagare inom vården, närmare bestämt ambulanspersonal, som gjorde att kommissionen fick upp ögonen för de mycket långa arbetspass som kollektivavtalen tillät. I praktiken kunde ambulansförare få arbeta upp till 30 timmar i sträck.

Arbetstidsdirektivet tillåter visserligen att man sluter kollektivavtal om undantag från kravet på elva timmars vila per 24-timmarsperiod, men i så fall ska arbetstagarna garanteras kompensationsledighet eller ”lämpligt skydd” och några sådana regler fanns inte i avtalet. Arbetsgivarorganisationerna Sveriges kommuner och landsting (SKR) och Sobona kom tillsammans med sina motparter på den fackliga sidan fram till att kollektivavtalet måste förhandlas om.

Huvudregeln i det nya avtalet är att elva timmars vila ska läggas ut under varje period på 24 timmar. Därmed är det i princip slut med de dygnslånga arbetspass som är det normala inom räddningstjänsten och som brandmännen har inrättat sina liv efter, eftersom ordningen samtidigt ger dem extra långa ledigheter. Många av dem ifrågasätter också om det verkligen är nödvändigt att helt ta bort möjligheten att arbeta 24 timmar i sträck, och antyder att parterna har varit för defensiva när de förhandlade om kollektivavtalet. Hade det inte räckt med tydligare skrivningar om kompensationsledighet? Den diskussionen lär fortsätta och svaret är oklart.

Klart är emellertid att både parterna och regeringen har varit mycket angelägna om att göra kommissionen tillfreds. I skriftväxlingen med regeringen har kommissionen nämligen på ett mer generellt plan ifrågasatt Sveriges sätt att låta arbetsmarknadens parter själva ta ansvar för att kollektivavtalen uppfyller EU-rättens krav. Den betvivlar att detta verkligen är tillräckligt för att enskilda arbetstagare ska kunna förstå och ta tillvara sina rättigheter. Regeringens och parternas förhoppning har varit att kommissionen ska ge sig på den punkten om bara de aktuella kollektivavtalen ändras. Hur det blir med den saken lär visa sig så småningom.

Också av andra skäl är arbetstidsdirektivet högaktuellt i Sverige liksom i Danmark och Finland. Nyligen publicerade kommissionen en rapport där den går igenom hur alla medlemsländer har genomfört direktivet och där de tre nordiska länderna nämns på flera kritiska punkter (hur EES-länderna Norge och Island sköter sig övervakas inte av Europeiska kommissionen).

Bitvis uttrycker sig kommissionen ganska försiktigt. Exempelvis ”förefaller” Finland tillåta att arbetstagaren ges ekonomisk ersättning i stället för kompensationsledighet för utebliven dygnsvila eller veckovila, vilket i så fall strider mot direktivet. Fler exempel finns. På andra punkter är den mer bestämd: beräkningsperioden för den genomsnittliga arbetstiden för nattarbetande är fyra månader i såväl Danmark som Finland och Sverige och det är för långt, konstaterar kommissionen.

Sådana här genomgångar görs regelbundet. Att ett land pekas ut i rapporterna betyder inte nödvändigtvis att kommissionen sedan är beredd att dra staten inför EU-domstolen. I första hand kan genomgången ses som en vink till medlemsstaterna om vad de borde ta itu med.