Sveriges förhållande till ILO genom hundra år

Det framkom när den svenska ILO-kommittén anordnade en webbaserad konferens för att presentera en ny antologi med titeln Sverige och ILO – Hundra år av trepartiskt samarbete för ett bättre arbetsliv. Petra Herzfeld Olsson har varit redaktör för antologin.

Den svenska ILO-kommittén är regeringens beredningsorgan för frågor som handlar om ILO. Det var den första kommittén av det slaget som upprättades bland medlemsländerna i ILO, redan 1927. Även här bygger arbetet på en samverkan mellan företrädare för regeringen och arbetsmarknadens parter.

- I Sverige är kommittén nästan okänd, men är den världskändis i ILO? frågade Hanna Svensson och svarade delvis jakande på den retoriska frågan.

Tillsammans med Linnéa Blommé har hon skrivit kapitlet om just ILO-kommittén i boken. Bägge arbetar på arbetsmarknadsdepartementet.

Det var i fjol som Internationella arbetsorganisationen firade sitt 100-årsjubileum. Sverige var  blev medlem, 1920, tillsammans med Danmark, Finland och Norge.

- ILO grundades i en svår tid efter det första världskriget och under en annan pandemi än den vi har nu: spanska sjukan. Den pandemin tog 50 – 100 miljoner liv globalt och 37 000 liv i Sverige under åren 1918 – 1920, påminde arbetsminister Eva Nordmark.

Guy Ryder under sitt besök i Island 2019 - det första någonsin av en generaldirektör för ILO. Foto: Björn Lindahl

På länk var också ILO:s generaldirektör Guy Ryder med från Genève, med dystra tal om hur många jobb som försvunnit på grund av coronapandemin.

- Det handlar om 495 miljoner jobb som har gått förlorade sedan pandemin bröt ut. Världens löntagare har förlorat 3 500 miljarder dollar, eller 10,5 % av sina samlade inkomster.

- Därför behövs det vi kallar för en  en ”human-centred recovery” (en återhämtning med människan i centrum) och ett nytt engagemang för multilaterala förhandlingar, sa Guy Ryder.

Just nu står många internationella organisationer lågt i kurs.  I år lämnade USA ett annat FN-organ, världshälsoorganisationen WHO. Men även i ILO har det stormat och det multilaterala samarbetet har mer eller mindre brutit ihop. 1977, när konfrontationen med Sovjetunionen var på sitt högsta, lämnade USA också ILO i tre år.

- Trots den politiska turbulensen fortsatte emellertid tekniska samarbetet med att ta fram nya konventioner och rekommendationer. Samarbetet var inte så förlamat som man kunde tro, sa Kari Tapiola, f.d. biträdande generaldirektör och exekutivdirektör för ILO, som skrivit ett övergripande kapitel om ILO:s historia under tre epoker.

Tapiola beskrev den sista epoken, fram till idag, som ILO:s sökande efter den sociala dimensionen av globaliseringen.

I Sverige finns det ibland en tro på att landet ligger så långt framför ILO i utvecklingen av nya rättigheter på arbetsmarknaden att det närmast är en formalitet att ratificera ILO-konventionerna, eftersom de minimumstandarder som krävs redan uppfyllts. Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark underströk emellertid att det inte var en självklarhet att ratificera konventionerna, eftersom de långt ifrån är tandlösa.

ILO:s första generaldirektör, fransmannen Albert Thomas, besökte Sverige 1927, samma år som den svenska ILO-kommittén bildades. Han var begeistrad för att förhandlingarna mellan arbetarna och arbetsgivarna i Sverige skedde under så ordnade former. Foto: ILO archive.

Påfallande ofta har Sverige inte ratificerat konventioner som handlar om arbetstid, påpekade Kerstin Ahlberg, som skrivit kapitlet om ILO, Sverige och arbetsmiljön:

- Det gäller inte bara konvention nr 1 om 48-timmarsveckan. Av 14 konventioner med tillhörande rekommendationer som rör olika aspekter av arbetstiden har Sverige endast ratificerat fem.

Hur var det då med ILO:s allra första konvention? Varför ratificerades den aldrig av Sverige?Kerstin Ahlberg förklarade det med att den svenska lagstiftningen hade föregripit ILO-konventionen i att införa 48-timmars-veckan. Det gjordes för att ta loven av de revolutionära tendenser bland arbetarna som fanns i Sverige i början av 20-talet. Lagen blev ett provisorium som inte stämde med konventionen. Att den inte ratificerades fick konsekvenser 1936, då regeringen avslog att ratificera konvention 47, som handlade om en 40 timmars arbetsvecka.

Först 1982 ratificerades konvention 47. Det var tio år efter att 40-timmarsveckan införts i Sverige och 47 år efter att den konventionen skrevs.

Kerstin Ahlberg ser ett mönster, eftersom många av de konventioner som handlar om arbetstid inte heller ratificerats av Sverige. Konvention 1 ratificerades inte heller av de övriga nordiska länderna.

- I Sverige är arbetstiden i stor utsträckning en kollektivavtalsfråga. För parterna skulle det ha kunnat innebära en ovälkommen inskränkning av avtalsfriheten om Sverige hade anslutit sig till 1919 års arbetstidskonvention.

- I Sverige har ju arbetsmarknadens parter av tradition vidsträckta möjligheter att avtala om avvikelser från arbetstidslagens bestämmelser, påpekade Kerstin Ahlberg.

Ser man på ILO:s egen förteckning över hur många konventioner medlemsländerna ratificerat, ligger inte heller Sverige högst i Norden:

Antal ratificerade konventioner:

Jämfört med andra länder ligger Norden emellertid högt: Storbritannien har ratificerat 88 konventioner, Tyskland 85 och USA bara 14. Frankrike ligger högre med 127 ratificerade konventioner.

Den ILO-konvention som flest länder har ratificerat är konvention 182 om värsta former av barnarbete:

- Den blev historisk när den som första ILO-konvention den 4 augusti 2020 hade ratificerats av samtliga 187 medlemsstater, sa Ulf Edström, som skrivit om hur ILO ur ett arbetstagarperspektiv. 

Arbetsgivarnas syn på ILO har Göran Trogen tagit sig an, medan Martin Clemensson beskriver ILO:s tekniska bistånd, en verksamhet som har en lika stor budget som organisationens reguljära budget, bägge på nästan 800 miljoner dollar.

Ett av de färskaste tillskotten är konventionen mot våld och trakasserier i arbetslivet, 190. Den antogs i juni 2019 med 439 röster för, sju emot och 30 nedlagda. Vid omröstningen lade Svenskt Näringsliv ned sin röst, medan arbetstagar- och regeringssidan röstade för.

I ett av de avslutande kapitlen jämför Ann Numhauser-Henning  den svenska synen på jämställdhetsfrågor med ILO:s syn på hur sexuellt våld och trakasserier bäst ska bekämpas. Hon beskriver att det finns två modeller:

• Diskrimineringsmodellen, där det är arbetsgivaren som har det främsta ansvaret för att se till att våld och trakasserier inte sker.
• Hedersmodellen där sexuella trakasserier behandlas på samma sätt som mobbning och fysiskt våld. 

- Genom att fokusera på förövaren och i första hand uppfatta sexuella trakasserier som ett angrepp på den enskilda kvinnan och hennes heder, osynliggör man den strukturella och systematiska särbehandling av kvinnor i arbetslivet som sexuella trakasserier är ett uttryck för och som visade sig i #metoo-upproret, sa Ann Numhauser-Henning.