Norden vill stoppa oönskade konsekvenser av EU:s regler om sociala förmåner

Egentligen bestämmer alla medlemsstater själva på vilka villkor människor ska få arbetslöshetsersättning, föräldrapenning, barnbidrag och liknande. De bestämmer också själva hur höga förmånerna ska vara. Det finns inga EU-regler om sådant. Det enda som finns är en EU-förordning om att socialförsäkringssystemen ska samordnas, utan att de behöver vara likadana. Syftet är att garantera att arbetstagare som flyttar mellan länderna inte förlorar förmåner som de redan har tjänat in i hemlandet, och att de i fortsättningen får ersättning från socialförsäkringarna i det nya landet på samma villkor som landets egna medborgare. Allt för att de inte ska förlora på att utnyttja den fria rörligheten. 

I praktiken får de här EU-reglerna effekter som naggar EU- och EES-ländernas självbestämmande i kanten, fast det inte är meningen. Ett land kan bli tvunget att betala ut ersättningar som lagstiftaren inte hade tänkt sig när socialförsäkringssystemet utformades.

Hemmafru i annat land

Ett exempel är att försäkringsförmåner som varje arbetstagare själv måste tjäna in enligt medlemsstatens egna regler, kan omvandlas till rättigheter för hela familjen när EU-domstolen tolkar EU-förordningen. Den praktiska följden blir till exempel att en kvinna som inte själv uppfyller villkoren i den svenska föräldraförsäkringen ändå kan ha rätt till föräldrapenning, tack vare att hennes man har åkt till Sverige för att arbeta. Hon kan mycket väl vara hemmafru och bo kvar i det land som mannen kommer ifrån.

En annan konsekvens av EU:s regler är att en medlemsstat kan få betala ut socialförsäkringsförmåner utan att ha fått in de avgifter som den har räknat med för att finansiera försäkringen. Det beror på att även den tid som arbetstagaren har arbetat i andra länder räknas med när man avgör om han eller hon har kvalificerat sig för en förmån i det nya landet. Så kom det sig att en kvinna som enbart hade arbetat i Schweiz, och som Sverige följaktligen inte hade fått in några avgifter för, ändå hade rätt till full svensk föräldrapenning.

Två uttalanden

De här effekterna av EU:s socialförsäkringsförordning blir extra kännbara för länder med utbyggda välfärdssystem. Men nu är det meningen att förordningen ska ses över. I samband med det har regeringarna i de nordiska länderna kommit överens om att förstärka sitt samarbete kring socialförsäkringarna. I två uttalanden för de fram en rad synpunkter på vad översynen bör leda till.

De börjar med att understryka att förordningen är ett viktigt verktyg för att främja den fria rörligheten för arbetstagare i Europa och Norden. De nordiska länderna vill inte begränsa den fria rörligheten. På så sätt skiljer de sig från Storbritannien, som just nu förhandlar om att helt få slippa dela med sig av sina sociala förmåner till andra medlemsländers medborgare, ända tills de har arbetat och betalat skatt i Storbritannien i fyra år. 

Vad som behöver göras är att utveckla och modernisera socialförsäkringsförordningen så att den avspeglar dagens förhållanden och de nordiska ländernas välfärdssystem, framhåller de. En balanserad fördelning av kostnaderna och en solidaritet mellan medlemsländerna måste säkras. 

Jämställdhet viktigt

Ministrarna för social- och hälsopolitik lyfter särskilt fram att jämställdhet är en viktig grund för socialförsäkringarna i Norden. Därför måste också EU:s regler i största möjliga utsträckning bygga på individuella rättigheter och avspegla dagens familjemönster och sampelet mellan arbete och familjeliv. I det ingår att kategoriseringen av vad som är familjeförmåner måste uppfattas som rättvis och rimlig.

Uttalandet från de nordiska ländernas arbetsmarknadsministrar handlar om arbetslöshetsförsäkringen. De påpekar att det är avsevärda skillnader i löner och levnadsvillkor mellan de 32 länderna inom EU/EES, och menar att reglerna om samordning av arbetslöshetsförsäkringarna måste ta hänsyn till detta. De får inte heller undergräva bruket av aktiva arbetsmarknadsåtgärder som de nordiska länderna har använt i åratal.

Emot längre tid för att söka jobb

Idag får den som är arbetslös ta med sig sin arbetslöshetsersättning för att söka jobb i andra länder i tre månader. Ett förslag som har diskuterats är att den perioden ska förlängas till sex månader. Det behövs inte, menar de nordiska ländernas regeringar. Rekryteringsmetoderna har utvecklats och numer använder man internet och modern kommunikationsteknologi för att söka jobb över gränserna, skriver arbetsmarknadsministrarna. 

De säger det inte direkt, men hela uttalandet ger intryck av att de misstänker att det fuskas en hel del. Därför måste EU:s regler understödja användningen av en aktiv arbetsmarknadspolitik, som kombinerar förmåner med krav på att arbetstagaren är aktiv och tillgänglig. De måste också ge medlemsstaterna bättre möjligheter att kontrollera att personer som tar med sig sin arbetslöshetsersättning till andra länder verkligen söker jobb aktivt. Samordningsförordningen får inte underminera de höga ersättningsnivåer som flera länders socialförsäkringssystem innehåller, slutar arbetsmarknadsministrarna.