Svenska fackförbund vill riva upp Lavaldom

Facken förnekar inte att stridsåtgärderna var otillåtna enligt EU-rätten. Det de invänder mot är AD:s slutsats att de därför var skyldiga att betala skadestånd till Laval, trots att de hade rättat sig efter en entydig svensk lagregel som sade att stridsåtgärderna var tillåtna.

Arbetsdomstolen är egentligen högsta instans i arbetsrättsliga mål i Sverige, och domarna därifrån kan inte överklagas. Men det finns ett par så kallade extraordinära rättsmedel som Högsta domstolen kan använda i mål som inte går att överklaga. Det ena är att HD beviljar resning, vilket innebär att rättegången tas om. Det andra innebär att HD helt enkelt upphäver domen på grund av så kallad domvilla. Kraven för att resning ska beviljas eller för att en dom ska undanröjas på grund av domvilla är mycket höga. Det räcker alltså inte med att AD har gjort fel för att HD ska bevilja fackens ansökan, felet måste vara ”uppenbart” eller ”grovt”.

Facken anför en rad argument för att det är så. Först och främst har AD funnit att EU-rätten kräver att privata organisationer precis som staten ska betala skadestånd om de överträder fördragets regler om fri rörlighet – men någon sådan EU-rättslig regel finns inte, menar de. Och i varje fall var rättsläget så oklart att AD hade varit tvungen att än en gång gå till EU-domstolen och ställa frågor, den här gången om skadeståndsskyldigheten, innan den avgjorde målet. Det visas bland annat av att även AD:s egna ledamöter var mycket oeniga om hur EU-rätten skulle tolkas. Facken underkänner också AD:s påstående att deras överträdelse av EU-rätten var ”klar”. Det är en grovt felaktigt bedömning, särskilt med tanke på att AD själv från början bedömde rättsläget på samma sätt som de fackliga organisationerna, menar de.

Argumenten slutar inte med detta. Så småningom får vi alltså se om Lavalmålet också får en akt IV.