Finland: Depression leder allt oftare till sjukpension

"Depressionen i sig har inte ökat i samhället, men däremot är det en allt vanligare grund för pensionering", säger statssekreterare Terttu Savolainen (center) vid social- och hälsovårdsministeriet.

Hon leder en grupp som samordnar det så kallade Masto-projektet. Det är ett gränsöverskridande upplägg där såväl ministeriets egna experter ingår tillsammans med representanter för fack, arbetsgivare och hälsovårdssektorn. Samma morgon har Nokias styrelseordförande Jorma Ollila deltagit i mötet.

Att Finlands tyngsta opinionsbildare är med visar att problemet tas på allvar.

Recessionen är ett orosmoment.

"Arbetslöshet ökar risken för att sjunka in i depression, vi får se hur det påverkar att fler går utan jobb."

Tabubelagt

Terttu Savolainen sätter sitt hopp till folk ska börja våga tala om depression, ett ämne som hittills varit tabubelagt. Utsikterna att tillfriskna från denna allvarliga sjukdom är goda.

"Vi borde få bort stämpeln "en gång deprimerad, alltid deprimerad."

Problemen börjar ofta i ett tidigt skede av livet. Sakari Kauhanen, 26 årig Helsingforsare, fick diagnosen bipolärt syndrom för fyra år sedan, men han insjuknade redan 1998 i högstadiet. Skolgången blev lidande, efter nian gick han ett extra år i högstadiets tionde klass. Två yrkesutbildningar har han påbörjat: avhopp från elektrikerlinjen efter tre veckor, miljöutbildningen efter en termin.

"Jag tror inte jag orkar sitta tre år på skolbänken," säger han när vi träffas på café.

Det längsta riktiga jobb han haft var som städare, i ett halvår. På sistone har det varit arbetspraktik några månader i taget. Stress och obekanta situationer orsakar ångest och problem.

"Jag vill göra bra ifrån mig, men känner att jag inte räcker till."

Nu får Sakari tal del av aktiveringsåtgärder som planeras för honom vid servicecentret Duuri där arbetskraftsbyrån i Helsingfors samarbetar tillsammans med socialtjänsten och Folkpensionsanstalten FPA för att hjälpa långtidsarbetslösa.

Sakari Kauhanen känner att han får mycket mer stöd nu än tidigare. Vid Duuri får han tala med psykolog, arbetsvägledare och socialrådgivare.

"De är intresserade, håller fast vid mig och kämpar, är positiva och optimistiska. Det är värt att nämna."

Sakaris drömjobb är att få plats som personlig handikappassistent. Den stora passionen teater har han tvingats sluta med eftersom skådespelandet och replikinlärningen tenderade att ta överhand.

"Jag har svurit att inte börja med teater igen, då går jag i bitar."

Istället läser han böcker om filosofi, buddhism och psykologi, lyssnar på musik eller spelar dataspel, framförallt Football Manager. Nuförtiden ser Sakari Kauhanen med tillförsikt på framtiden och känner att han har perspektiv på tillvaron.

"Det kommer alltid något nytt."

Vid Duuri har han också fått hjälp med att stärka sin självkänsla och skapa positiva tankemodeller, som att man inte behöver ha 37,5 timmar lönearbete per vecka för att räknas som en fullvärdig medborgare. Sin sjukdom kan han prata öppet om, men bitter är han på att sjukdomsbilden klarnade så sent.

"Det vill jag betona: man borde reagera tillräckligt tidigt på barnens problem."