”Övergångsreglerna gynnar grå arbetsmarknad”

Den sista april upphör den tvååriga övergångsperioden för arbetskraftens fria rörlighet från de nya EU-länderna som infördes i Danmark, Finland, Island och Norge. Sverige valde att tillåta fri arbetsinvandring från första stund. Övergångsregler kan som längst gälla till 2011, då det ska vara fri rörlighet på arbetsmarknaden i hela EU/EES-området.

Den norska forskningsstiftelsen Fafo har på uppdrag av Nordiska Ministerrådet följt utvecklingen efter att arbetsinvandringen släpptes fri i Sverige, samtidigt som reglerna mjukades upp kraftigt även i det övriga Norden den 1 maj 2004. I sin senaste statusrapport från januari i år påpekar Fafo att arbetsinvandringen fortsätter att öka från de nya medlemsländerna. Samlat sett har det emellertid inte kommit någon stor ström av arbetssökare till Norden. Variationerna mellan länderna är stora. Norge är det land som tagit emot flest arbetssökare. Island är det land som haft den största ökningen jämfört med 2004. I Sverige har det varit en viss nedgång. Skillnaderna verkar förstärkas snarare än utjämnas.

Sammanlagt har det sedan 2004 getts nästan 60 000 arbetstillstånd till arbetssökande från de nya EU-länderna och 23 000 arbetstillstånd har förnyats. Mängden av arbetssökare påverkas mest av konjunkturen i de enskilda  länderna. Norge har haft en kraftig högkonjunktur de senaste åren och därför ett stort sug efter arbetskraft.

Arbetskraften från de nya EU-länderna kan antingen komma i form av individuell arbetsinvandring. De arbetssökande blir då anställda på de villkor som gäller i mottagarlandet. Eller också kan arbetskraften komma i form av utländska underleverantörer som tar med sig sin egen arbetskraft. Då är det svårare att övervaka vilka arbetsvillkor och avtal som gäller.

- När det är mindre sociala förpliktelser och lägre sociala kostnader för uppdragsgivarna är det inte överraskande att många verksamheter väljer det istället för att anställa nya EU-medborgare. Men på längre sikt får det negativa vridningseffekter mellan arbets- och tjänstemarknaden, påpekar Jon Erik Dølvik.

Tydligast har de negativa effekterna visat sig i Finland. Där reser tusentals estländare varje dag med färjan från Tallin till Helsingfors, arbetar under dagen och pendlar sedan tillbaka på kvällen. Det är därför inte överraskande att Finland nu beslutat sig för att upphäva sina övergångsregler från och med 1 maj.

- Tidigare såg det ut som om Norge och Danmark skulle förlänga sina övergångsregler ytterligare några år. Men nu verkar det som om frågan tas upp till en reell behandling igjen, säger Jon Erik Dølvik.

Inom EU har Storbritannien och Irland från första stund tillåtit arbetsinvandring från de nya medlemsländerna. De har tagit emot 290 000, respektive 125 000 arbetstagare under de senaste par åren. Spanien, Portugal och Grekland kommer troligen att upphäva sina övergångsregler, medan Tyskland och Österrike har signalerat att de kommer förlänga sina.

- Om några år kommer befolkningsutvecklingen göra att det kan bli konkurrens om arbetskraft i Europa. I flera av de nya EU-länderna med hög arbetsutvandring åldras befolkningen snabbare än i Norden, och lönerna och välståndet ökar. Det kan bli ”säljarens marknad” för arbetsintensiva uppdrag. Det bör också vara en del av den politiska diskussionen.

Om hela Norden följer Sverige och Finland, sprids risken för att ett enskilt land ska få en snabb ökning av arbets-invandringen. En samlad lösning skulle också göra att de nordiska ländernas arbetsmarknadspolitik skulle få mer inflytande i EU. Helst bör reglerna för arbetsinvandringen och villkoren för utländska underleverantörer i det egna landet ses över samtidigt. När tröskeln för individuell arbetsinvandring sänks, bör de inhemska reglerna samtidigt skärpas så att nationella och utländska underleverantörer konkurrerar på lika villkor.

- Det handlar i vilket fall bara om 5-7 år innan det är fri rörlighet för arbetskraften inom EU/EES-området. Ju längre man skjuter på frågan,  desto större är risken för att vridningen mot mindre kontrollerade arbetsformer ”sätter sig”.

I och med att utvecklingen av arbets-invandringen och den fria flyten av tjänster hänger så tätt ihop bör utfasningen av övergångsreglerna ske samtidigt som de inhemska reglerna skärps.

- Då kan man få en tillräcklig stark signaleffekt som gör att aktörerna på marknaden ändrar sitt handlingsmönster och sina förväntningar, säger Jon Erik Dølvik.

Artikkelen har vært publisert i AiN nr 1, 2006 og kan lastes ned som pdf.