En brist på händer, inte på pengar

Behovet av arbetskraft kommer att ställa politikerna inför många svåra ställningstaganden i framtiden. Även om det finns pengar, så går det inte att köpa sig fri. Det var ett av budskapen från forskarna till politikerna under en heldags utfrågning, «åpen høring», i Stortingets kommunalkommitté.

I Norge saknade företagen år 2000 35 000 personer, enligt uppgifter från Aetat, och bristen på arbetskraft kommer att öka under kommande år. Särskilt märkbart blir problemet när de stora efterkrigskullarna går i pension runt 2010. Idag saknas människor bland annat inom hälsosektorn och byggnads- och anläggningssektorn. Det råder också brist på okvalificerad arbetskraft.

I Norge ligger nu ett förslag om ökad arbetskraftinvandring i Stortinget. Det går ut på att öppna dörrarna och ge uppehållstillstånd till den som ordnat med arbete, och bostad. Enligt førslaget ska utlänningar som studerar i Norge få rätt att söka jobb efter färdig utbildning och det ska bli lättare att få arbetstillstånd för den utlänning som vistas i Norge och som klarar att försörja sig själv. Saken kommer att behandlas i Stortinget under våren och regeringen förväntas ge sin syn på hur arbetskraftinvandring kan organiseras under mars.

För att skaffa kunskap hölls den 19 februari en utfrågning. Under en heldag gav en rad experter sin syn på arbetskraftinvandring inför Stortingets kommunalkommitté. Deras redogörelser visar hur komplicerad frågan är.

Visserligen har Norge en av de högsta förvärvsfrekvenserna i världen, men ännu finns det grupper som av olika skäl inte arbetar heltid. Invandrare är ännu en outnyttjad arbetskraftsreserv, många kvinnor jobbar fortfarande deltid och få av de som sjukpensioneras kommer tillbaka i arbete.

- Den strama arbetsmarknaden kan användas för att pressa norska personaldirektörer att förhålla sig till den arbetskraft som finns i landet. Om man löser problemen genom att ta in friska, vita arbetstagare, kommer det att fullständigt förstöra integrationen av de människor som idag står utanför den norska arbetsmarknaden, sa Jan Mønnesland, Norsk institutt for by- og regionforskning, NIBR.

Det visar sig också att även om delar av industrin ropar efter arbetskraft så tvekar många  arbetsgivare att anställa människor av utländsk härkomst, bland annat för att man är osäker på vad en utländsk utbildning egentligen betyder.

- Och de som kommer ska ju inte bara arbeta. De ska ju också leva här, sa Manuela Ramin Osmundsen,vid Senter mot etnisk diskriminering, och påpekade att även om hållningen till invandrare är bättre än på länge så finns det mycket övrigt att önska vad gäller handlingar för integration.

Politikerna fick många kängor för att ha skapat onödigt byråkratiska regler, som hindrar människor från ett aktivt deltagande i arbetslivet. Av Kjell Roland vid ECON, Senter for økonomisk analyse, fick de också veta att de går svårare tider till mötes. Han hävdade att den offentliga rikedomen skapar de stora förväntningarnas missnöje.

I framtiden kommer det inte att gå att möta kraven på nya reformer eller större anslag. Det kan handla om ekonomiska incitament som skatter och försäkringssystem. Det kan röra sig om att effektivisera offentlig tjänsteproduktion och att skapa ett omvandlingstryck i näringslivet för bättre effektivitet och lönsamhet.

Viktigt är också att motstå reformer som reducerar arbetskraften, till exempel förlängning av semester eller arbetstidsförkortning.

Flera av forskarna påpekade också att det inte bara är att öppna dörrarna. Det gäller också att vara attraktiv nog för att locka människor till Norge. Konkurrensen om arbetskraften hårdnar. Rekryterare från olika länder står till exempel redan i kö hos samma myndigheter för att locka till sig de attraktiva sjuksköterskorna.

- Alla de centraleuropeiska länderna står inför samma problem. Varför ska till exempel en IT-utbildad polack åka till Norge, när han kan åka till Berlin?, sa Jon Rogstad, Institutt for samfunnsvitenskap.