Nära nordiskt-baltiskt samarbete mot arbetslivskriminalitet

Redan innan konferensen “Nordic-Baltic seminar on work-related crime” har startat är ljudnivån hög och entrén fylls av glada hälsningar mellan nordiska och baltiska kolleger. De kommer från olika myndigheter i respektive land som till vardags bekämpar arbetslivskriminalitet. Många av dem har också under de senaste åren samarbetat för att finna vägar att minska den gränslösa arbetskriminaliteten. Det handlar om att dela framgångsrika arbetssätt, finna former för gemensamma insatser och samarbeten. På agendan står också kunskaps- och informationsutbyte.

Renars Lusis, chef för den lettiska arbetstillsynsmyndigheten.

 - ­Vi har olika kompetenser och erfarenhet i arbetet mot arbetslivskriminalitet, så samarbetet och kunskapsutbytet mellan de nordiska och baltiska länderna går båda vägarna. Vi har också utvecklat ett informellt samarbete, så vill jag veta hur ett land löst ett problem är det bara att ringa en av mina baltiska eller nordiska kolleger, säger Renars Lusis, chef för den lettiska arbetstillsynsmyndigheten.

Konferensen hålls i Stockholm en torsdag i september, arrangerad av svenska regeringen under det svenska ordförandeskapet i Nordiska Ministerrådet. Det har under flera års tid funnits ett informellt nordisk baltiskt samarbete om arbetslivskriminalitet, men från januari 2025 formaliseras samarbetet. Det sker efter ett initiativ av Sverige som beslutades under ett arbetsmarknadsministermöte på Island i november. 

- Det är angeläget att brott, fusk och missbruk kopplat till arbetsmarknaden bekämpas. Arbetslivskriminalitet leder till en risk för att arbetstagare utnyttjad på olika sätt och det gör att otryggheten i arbetslivet ökar. För att stoppa denna typ av kriminalitet är det viktigt att vi samarbetar mer över landsgränserna, säger svenska jämställdhets- och arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg när hon öppnar mötet i Stockholm.

Arbetslivskriminalitetens många uttryck

Den svenska delegationen mot arbetslivkriminalitet har definierat arbetslivkriminalitet som ”kvalificerade förfaranden som strider mot bestämmelser i författningar eller avtal som rör arbetslivet.” Det ska vara medvetna och eller organiserade brott mot de lagar och regler som gäller där arbetstagare utnyttjas, konkurrensen med andra företag snedvrids eller det allmänna drabbas. Det är svårt att beräkna exakt hur omfattande arbetslivskriminaliteten är, men enligt den svenska delegationen mot arbetskriminalitet är det ett allvarligt problem. Som exempel bedömer de att oredovisade löneinkomster som kan kopplas till arbetslivskriminalitet år 2021 uppgick till mellan 81 och 94 miljarder kronor bara i Sverige.

Beroendeställning skapar rädsla och dålig egenkontroll

Arbetslivskriminalitet har också stora effekter för arbetsmiljön. Under konferensen presenterade Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Mynak, en ny kunskapsöversikt om nordiska länders erfarenhet av arbetslivskriminalitetens påverkan på arbetsmiljö. Resultatet visar att där arbetslivskriminalitet förekommer utnyttjas arbetstagare på olika sätt oavsett kön och bransch och att det förekommer brister i arbetsmiljön.

Monica Kaltenbrunner, processledande analytiker på Mynak  som är den svenska myndigheten för arbetsmiljökunskap. Foto: Mynak.

Monica Kaltenbrunner på Mynak, som gjort undersökningen, beskrev en värld av rädda arbetstagare som inte vågar klaga av rädsla för att förlora arbetet, av arbetstagare som tjänade långt mindre än överenskommet och som ibland betalades sent eller inte alls. Många av de arbetstagare som skickats ut av sin arbetsgivare i hemlandet kommer till länder där de inte förstår språket. Det är heller inte ovanligt att arbetstagare skrivit på arbetskontrakt de inte förstått. De kan också tro att de har en formell anställning, utan att ha det.

Det framkom också problem med den fysiska arbetsmiljön. Inom till exempel gröna näringar och städverksamheten förekommer arbete i höga temperaturer med få möjligheter att vädra eller få återhämtning. Andra beskriver störande doft, dåligt ljus och damm. Säkerheten är ytterligare ett problem. Det kan bero på att de utstationerade arbetarna har en annan syn på säkerhet –  ”Jag är man och jag bär inte hjälm”. Eller att de inte förstår de säkerhetsföreskrifter som gäller, alternativt uppmanas att stå för kostnaderna för säkerhetsutrustning själva. Arbetstagare som kommer från andra länder än värdlandet får arbeta hårdare än inhemska arbetare och med lägre lön. Flera beskriver också en arbetsmiljö där arbetstagare behandlas olika beroende på utseende, ursprung eller migrationsstatus.

 - I alla undersökta industrier möter vi arbetstagare som lever med höga krav och låg kontroll. Det är inte alls bra, säger Monica Kaltenbrunner under sin presentation.

Den nordiska tilliten prövas i ett mångkulturellt arbetsliv

Två som möter den verklighet som Monica Kaltenbrunner beskriver i rapporten ”Hur arbetslivskriminalitet påverkar arbetstagares arbetsmiljö” är Cecilie Myrvold och Anne Kristine Holstad, båda inspektörer på norska Arbeidstilsynet sedan 2017.

 Cecilie Myrvold och Anne Kristine Holstad, båda inspektörer på Norska Arbeidstilsynet.

De beskriver hur de kan komma på inspektion till företag där arbetare springer sin väg på grund av att de saknar relevanta papper. Eller att de möter arbetstagare som har ingått avtal med arbetsgivare om arbetstid, som innebär att de till exempel inte får betald för övertid. När en arbetstagare skrivit på ett sådant avtal är det begränsat vad inspektörerna kan göra.

- Vi kan ju inte lägga oss ner och gråta, utan får använda de åtgärder vi har tillgängliga och så lyfta det vi inte kan göra något åt uppåt i organisationen, säger Anne Kristine Holstad.

De båda inspektörerna önskar att de hade fler åtgärder till sitt förfogande när de möter arbetstagare som är utsatta för arbetskriminalitet.

- Jag önskar det fanns strängare krav på arbetsgivaren att registrera arbetstagare, så att alla måste vara registrerade i nationella register innan de börjar arbeta här, säger Cecilie Myrvold.

När de möter företag som är en del av den organiserade brottligheten samarbetar de med polisen och andra relevanta aktörer. Som inspektör är de aldrig ute ensamma, utan minst två.

- Det som skiljer organiserad brottslighet från mindre fifflare är att de har mycket pengar. Ofta är de juridiska papperna i ordning och säger vi att det behövs ett nytt ventilationssystem kan de investera en miljon för att klara det, säger Cecilie Myrvold.

Anne Kristine Holstad reflekterar över att en av det norska arbetslivets grundpelare utmanas när människor från många länder och företag blir en del av det norska arbetslivet. 

- Den norska modellen bygger på trepartsamarbete och den grundar sig på tillit, frivillighet och enighet. Vi har byggt vårt system på det sättet att tänka och när vi möter kulturer som inte bygger på tillit förstår de inte våra villkor eller sätt att resonera.

Båda tycker att det skett en ökad och välkommen medvetenhet kring arbetslivskriminalitet, vilket bland annat innebär att det finns en insikt om att det inte är en ”Quick fix.”

Ökat samarbete mellan länder och dess myndigheter

Att kampen mot arbetslivsbrottslighet inte är en ”Quick fix” bekräftas också när alla de hittills deltagande länderna i samarbetet berättar om sina erfarenheter och om hur de jobbar. Åtgärderna är många och rymmer bland annat ett alltmer utvecklat samarbete mellan myndigheter som polis, skatteverk, arbetsmiljöinspektörer och lokala och regionala intressenter. Flera länder har också infört regionala center med fokus på arbetslivskriminalitet, bland andra Norge och Sverige. I det baltisk-nordiska samarbetet har man också samarbetat mellan länder och gjort gemensamma inspektioner, ett arbete som följts av norska forskningsstiftelsen Fafo.  

Anne Mette Ødergård, seniorforskare på Fafo och projektledare för Fafo Østforum, som samlar in nyheter om arbetsinvandring och anordnar seminarier.

- Om man ska klara av att kontrollera utstationerade arbetstagare måste man samarbeta över gränserna. Idag flyter arbetare mellan länderna och det går för fort för de nationella myndigheterna. De som ansvarar för arbetstillsyn kan inte klara detta själva och det handlar inte bara om arbetsvillkor, utan också rätten till trygghet och skatt, säger Anne Mette Ødegård på Fafo.

Exakt hur många EU-medborgare som sänds ut för att arbeta i ett annat är oklart men var ungefär 1,8 miljoner 2022. Dessutom tillkommer de som sänds ut från länder utanför EU och som oftare är än mer utsatta.

- I Norge ser vi hur den organiserade brottsligheten kommer alltmer in i arbetslivet. I tider av arbetskraftsbrist blir tredjelandsmedborgare ännu mer intressanta och har sagts vara lika profitabla som narkotika. Därför måste länderna samarbeta och möta utmaningar, utbyta erfarenheter och formulera krav, säger Anne Mette Ødegård.