27 år sedan sist: Dags att revidera Helsingforsavtalet?

Helsingforsavtalet fyller i år 60 år och datumet det undertecknades, 23 mars 1962, har utropats till Nordens dag. Avtalet är förvånansvärt kort, men var banbrytande när det kom.

-   Men nu har hela vår utrikes och säkerhetspolitiska miljö ändrats, bland annat genom att Finland och Sverige har ansökt om medlemskap i Nato. Det är paradoxalt att Nordiska rådets arbete, som det är organiserat nu, inte tar hänsyn till att utrikes- och försvarspolitiken blivit centralt för samarbetet, sa Bertel Haarder, i den försvarspolitiska debatten. 

Han har fram till och med denna session lett den liberala gruppen i Nordiska råd, han var Nordiska rådets president 2021 och har haft fler ministerposter i Danmark än någon annan politiker. Haarder avslutade sitt inlägg :

-  Helsingforsavtalet har ändrats åtta gånger tidigare. Om det inte ändras nu, då vet jag inte när vi skulle behöva göra det.

Helsingforsavtalet innebär bland annat:

• Passfrihet i Norden
• En gemensam arbetsmarknad
• De nordiska medborgarna ska behandlas lika bra som det egna landets medborgare
• Lagar och regler i Norden ska samordnas.

Samtidigt är det mycket som inte finns med i avtalet – som allt det digitaliseringen har fört med sig och det nya säkerhetspolitiska samarbetet. De fina orden om gränslöst samarbete fick sig dessutom en rejäl törn under coronapandemin, då många nordbor inte kunde arbeta i, handla eller besöka sina fritidshus och släktingar i grannlandet.

Vem tar initiativet?

Men hur skulle en revidering av Helsingforsavtalet ske rent konkret? Vem tar initiativet? Vi ställde frågan till de tre utrikesministrarna från Finland, Norge och Sverige.

Stämningen var god när de nordiska utrikesministrarna möttes i Helsingfors. Här är det Tobias Billström från Sverige, Anniken Huitfeldt från Norge och Pekka Haavisto från Finland som möter pressen. Foto: Björn Lindahl.

- Om avtalet ska ändras, så måste det ske här i Helsingfors, skämtade den norska utrikesminister Anniken Huitfeldt.

Hennes finske kollega Pekka Haavisto var lite mer försiktig.

- Vi är ännu inte inne i de tekniska detaljerna hur avtalet skulle kunna skrivas om. Det är ju förstås något som det Nordiska rådet måste ge oss sina råd för hur det ska gå till. Men under utrikesministermötet här i Helsingfors talade vi om säkerhetspolitiken i Norden. Tidigare i historien har det varit ett ämne som på grund av den finska situationen inte kunde tas upp, sa Pekka Haavisto, på Arbeidsliv i Nordens fråga.

Lite senare ställer vi frågan till Bertel Haarder.

- Det måste vara statsministrarna som initiativet kommer ifrån, antingen Jonas Gahr Støre eftersom Norge är ordförandeland i ministerrådet fram till årsskiftet. Eller den isländska statsministern som efterföljer honom 2023, svarar han.

- Vad sker så? Vem utarbetar ett förslag på vilka ändringar som bör göras?

- Man kan välja en tidigare statsminister eller också kan man ge uppdraget gemensamt till de utrikespolitiska instituten i de nordiska länderna.

Ett namn pekar ut sig som det naturliga: Natos generalsekreterare och tidigare norsk statsminister Jens Stoltenberg. Under den utrikespolitiska debatten tog flera till orda för att det bör göras en Stoltenberg 2-rapport.

I pappans fotspår?

Det var Jens far, Thorvald Stoltenberg, som skrev rapporten som handlade om hur de nordiska länderna kunde förstärka sitt säkerhets- och utrikespolitiska samarbete och som presenterades 2009. Den anses som en av de mest vällyckade rapporterna i det nordiska samarbetets historia. Stoltenberg 2 kunde innebära att Jens följer sin far, som dog 2018.

- Jag har lanserat hans namn för de nordiska utrikesministrarna. Och det var ingen som reagerade negativt, säger Bertel Haarder.

Det är emellertid olika entusiasm för att skriva om Helsingforsavtalet i de nordiska länderna.

- Det är de tre självstyrande områdenas representanter som talar mest entusiastisk om att skriva om Helsingforsavtalet, säger en av parlamentsledamöterna som vi talar med på en sammankomst på en av de nordiska ambassaderna – där det hör till reglerna att inget citeras direkt.

Vid ett annat tillfälle tar vi upp frågan med en central person på Nordiska ministerrådet som förklarar:

- Regeringarna är lite oroliga för vad det här kan leda till. Blir det som att öppna en Pandoras ask?

Referensen till den grekiska mytologin, där kvinnan Pandora får en ask av Zeus som hon inte får öppna verkar dramatisk. Som bekant visade det sig att asken innehöll en mängd olyckor och sjukdomar som flög ut över världen.

Men speciellt för Danmark, med sina två självstyrande områden Grönland och Färöarna, och för Finland med Åland, kan det bli en komplicerad process om dessa kommer med krav om att bli fullvärdiga medlemmar av Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Om det blir en revidering kommer det säkert också förslag om att Nordiska rådets makt bör ökas. Idag kan rådet bara ge rekommendationer till regeringarna.

- I Helsingforsavtalet har de nordiska länderna förpliktat sig att stärka och utveckla samarbetet på de flesta samhällsområden, till exempel rättsligt samarbete, kulturellt samarbete, socialt samarbete och ekonomiskt samarbete, och icke minst att behandla övriga nordbor som sina egna medborgare. Men avtalet innehåller alltför många ”bör” och allt för få ”skall”. Avtalet bör bli mer förpliktande om det skall fylla sin tilltänkta funktion, skrev Henrik Wilén, ordförande för Föreningen Norden i Finland, i ett debattinlägg på Nordens dag i år.

Eller, som Bertel Haarder formulerade det:

- Vi vill bryta koncensusprincipen, så att det inte är den som vill göra minst, som bestämmer mest.