Ett förlorat år för integrationen?

Frågorna diskuterades på Nordiska ministerrådets årliga konferens om integration i början av november. I år var titeln på konferensen: Sustainable integration in the Nordic countries in the time of Covid-19. Konferensen genomfördes digitalt och såg på hur pandemin har påverkat de nyanlända på tre områden: arbete, bostäder och hälsa.

Vilde Hernes, som är en forskare på NIBR på universitetet OsloMet, inledde plenumssession med att fråga hur många nordiska invånare som kommer att inkludera immigranter i sin vänskapskrets när myndigheterna, som i Norge, skär ned de personliga kontakter man kan ha till fem personer?

- Kommer de få jobb när samhället stängs ned? Finns det arbetsgivare som vill ta in praktikanter som är födda i utlandet? frågade hon retoriskt.

Förstärker skillnader

Forskning som gjorts innan pandemin visar att nationella kriser ofta förstärker skillnader som redan finns i ett samhälle. Flera av talarna ansåg därför att det inte handlar om en ny spelplan, utan att tendenser som finns sedan förstärks.

Invandrarna och speciellt de nyanlända:

• Arbetar i näringar som drabbats mer än andra
• De har större risk att bli smittade för att de bor trångt
• De har under pandemin fått sämre möjligheter att lära sig språket, få arbetsträning och att knyta sociala kontakter

De som vill hitta ljuspunkter kan, som Astrid Vin Løntoft från SIRI, Styrelsen for International Rekruttering og Integration, peka på att behovet att göra rent ökat, vilket ger fler arbetsplatser i städbranschen.

- Vi har startat  en kort kurs i hur man desinfekterar och städar en arbetsplats på, eftersom det är ett ökart behov. Det finns också en större efterfrågan på undersköterskor och hemhjälpare, sade hon.

Men det är svårt att hitta exempel på att situationen för nyanlända har förbättrat sig. Konsekvenserna kommer däremot att märkas långt in i framtiden, eftersom det i de flesta nordiska länderna införts krav om att man ska kunna försörja sig själv och kunna tala språket i landet för att bli medborgare eller få permanent uppehållstillstånd.

Det finns emellertid skillnader i hur coronapandemin har påverkat invandrarna i de olika länderna i Norden.

Finlands invandrare inte fullt så drabbade

I Finland ökade till exempel inte arbetslösheten mer bland invandrare än bland den infödda arbetskraften, berättade Anttio Kaihovaara, expert på specialsektionen om arbetsmarknaden och Covid-19, på det finska arbets- och näringsministeriet. 

- Tvärtom, siffrorna från september i år visar att arbetslösheten ökat med 40 procent både för invandrare och den infödda arbetskraften. I maj i år hade arbetslösheten ökat med 95 procent för den infödda arbetskraften, medan den ökat 63 procent för invandrarna.

Innan pandemin bröt ut på Island var sysselsättningen bland invandrare på hela 94 procent – medan den för islänningarna låg på 79 procent, berättade Ásdís Guðmundsdóttir, från the arbetsdirektoratet i Island. Utgångsläget när pandemin slog till var därför annorlunda än i resten av Norden, där sysselsättningen bland invandrare är lägre än för den infödda arbetskraften.

Ökade bostadspriser

Det finns också förändringar som skett i hela Norden, som att bostadspriserna ökat.

- I början, när pandemin bröt ut, var det vanligt att höra att ”vi är alla jämlika” i den här krisen. Men det är inte sant. Det är de fattigaste hushållen som står inför de värsta konsekvenserna, sa Martin Grander, en forskare på Malmö Universitet, som studerat bostadsmarknaden i Sverige.

- Krisen handlar inte så mycket om bostäder som att den handlar om hemmet, påpekade han.

- Myndigheternas svar på krisen har framförallt varit att vi ska hålla distans. Hemmet har fått en speciell betydelse under den här krisen, eftersom vi också ska jobba hemifrån. Trångboddhet har blivit ett större problem och segregationen av bostadsmarknaden kommer att ske ännu snabbare, sa Martin Gander.

Statistiken från den svenska bostadsmarknaden talar sitt tydliga språk:

- Vi har inte sett en sådan boom på en lång tid. Folks som har pengar investerar i bostäder och fritisdshus.

Än så länge är det begränsat hur mycket forskning som har hunnit göras, men Hanne Kavli på det norska forskningsinstitutet FAFO, presenterade en undersökning av hur kommunerna har anpassat sig till pandemin. En web-survey skickades till "den som har ansvaret för introduktionsprogrammet" i alla kommuner och stadsdelar med minst fem flyktingar i Norge, totalt 228 kommuner eller stadsdelar. Undersökningen gällde periodenfrån nedstängningen av Norge den 12 mars i år till1 juni.

- Det var få som var beredda men många som klev fram. Nya digitala lösningar genomfördes för att försöka upprätthålla undervisning och kontakter med invandrarna, sa Hanne Kavli.

Enligt undersökningen var det 89 procent av kommunerna som använde digitala verktyg i språkundervisningen för invandrare, men bara 32 procent av kommunerna som använde digitala verktyg i arbetsträning, som är den del av integrationsarbetet som tagit den största smällen.

Språkkurserna ger socialt nätverk

Språkkurserna för nyanlända är också viktiga för att knyta sociala kontakter.

Herbert Brücker, som är avdelningschef på Institute for Employment Research (IAB) i Nünberg, Tyskland, påpekade att de etniska nätverken är mycket viktiga för att få ett jobb för en invandrare.

- I företag som drivs av invandrare av samma etnicitet är inte språket ett problem. Forskning visar också att ingångslönerna är högre och jobben mer stabila när de fås via den sortens nätverk.

Morten Sodeman, som är professor på, Syddansk Universitet, gav också exempel på hur språket är en barriär för att få hälsovård:

- Vi är bättre patienter på vårt eget språk.

- När kontakterna under pandemin skedde allt mer via telefon drabbas de som föredrar att inte ringa på ett annat språk.

- Även personer som på andra områden talar danska flytande, kan ha hjälp av en tolk eftersom de inte är vana vid att tala om känslor.

Information om en pandemi måste ges på många språk och i många kanaler, den måste justeras för att säkra att den förstås av målgruppen och så måste den repeteras, repeteras och repeteras, betonade Morten Sodeman.

Förtroende ett nyckelord

Det var Rina Mariann Hansen, kommunalråd för arbete, integrering och sociala tjänster i Oslo kommun, poängterade cokså att förtroende är ett nyckelord, både mellan människor och för myndigheterna.

- Att förtroendet är högt är en av förklaringarna till att det har varit färre protester mot åtgärderna mot corona i Norden än i andra länder, ansåg hon.

- Men förtroendet måste gå åt bägge hållen. Myndigheterna måste också ha tillit till medborgarna. När vi började arbeta med dialogmöten med somalierna, som var en grupp som drabbades tidigt av coronasmittan, fick vi värdefull information. Genom att våga ge somaliska ”ambassadörer” ansvaret så märkte vi att den information de gav nådde många fler i den gruppen av invandrare än Oslo kommuns egen information.

Hur stora konsekvenser cornapandemin får för integrationen i Norden beror också på hur den andra smittvågen, som vi just nu är inne i, hanteras. Deltagarna fick frågan vad det fanns för ljuspunkter.

- Vi har sett en digital revolution. Men det kan inte vara det enda verktyget eftersom den sociala kontakten är så viktig, påpekade Vilde Hernes.

-  Alla kommuner behöver inte uppfinna hjulet på nytt, de digitala verktyg som större kommuner fått på plats kan också spridas till mindre kommuner, sa Hanne Kavli.

- Vi bör inte ha så stor fokus på att få invandrarna i jobb så fort som möjligt. Det viktiga är att det sker på det bästa och mest effektiva sättet. Satsa mer på utbildning, sa Antti Kaihovara.