Folket och facket ställer EU mot väggen om den sociala pelaren

Stefan Löfven är svensken som vill få "social" tillbaka i demokratin, var rubriken i Politico, en tidskrift som bevakar EU. Den tidigare svetsaren och fackrepresentanten har en arbetarklassbakgrund som gör honom unik bland EU:s ledare. Därför kunde han också med trovärdigheten i behåll öppna det sociala toppmötet med uppmaningen:

- Jag är, som en tidigare fackföreningsledare, naturligtvis inspirerad i vårt gemensamma arbete för rättvisa jobb och tillväxt av det populära mottot: ” Förenade vi står, splittrade vi faller”.

En spik i EU:s kista?

Dagen innan toppmötet hade Europafacket (ETUC), som organiserar 45 miljoner fackliga medlemmar i Europa, en sammankomst. Där var uppmaningen att det var hög tid att återupprätta den europeiska sociala modellen, som enligt ETUC har monterats ned under ett decennium av åtstramning.

- Om de 20 principerna i proklamationen av den sociala pelaren verkligen genomförs skulle det betyda nytt hopp för arbetarna som fortfarande väntar på att få ta del av den ekonomiska återhämtningen. Det skulle blåsa nytt liv i EU. Om det visar sig att det bara är löften och ingenting händer, är det en ny spik i EU:s kista, sa Esther Lynch, förbundssekreterare i ETUC.

Bland de rättigheter som invånarna i EU ska ha enligt den sociala pelaren är:

• Rätt till en god utbildning och livslångt lärande
• Rätt till en rättvis och jämställd behandling i arbetslivet
• Löner som kan ge en anständig levnadsstandard
• Både män och kvinnors ska kunna få föräldraledighet
• Arbetslösa ska ha rätt till ett adekvat stöd för at återintegreras på arbetsmarknaden        
• Pensionärer ska ha tillräckligt med resurser för att säkra ett värdigt liv

Men vem är det som avgör vad som är rättvist, anständigt, adekvat och tillräckligt?

Det var en av frågorna när EU:s kommissionär för sociala rättigheter, Marianne Thyssen, fick när hon mötte ”folket” på ett möte kvällen innan den sociala pelaren undertecknades av EU:s statsledare.

- Det är domstolarnas uppgift, svarade hon.

Mötes hölls på Handelshögskolan i Göteborg, där de som passerat säkerhetskontrollen bjöds på smörgåsar och de överallt närvarande kanelbullarna. De som ställde frågor representerade emellertid nästan uteslutande olika organisationer.

- Var är vinet? frågade en svensk Brysselkorrespondent, som bevakade evenemanget.

- Det finns inte ett EU-arrangement i Bryssel där det inte serveras vin, påpekade hon.

På presscentret på Eriksberg fick de flera hundra journalisterna nöja sig med smågodis istället.

Å andra sidan hölls det tre parallella diskussioner mellan statsledarna, EU-kommissionens och EU-parlamentets representanter, liksom arbetsmarknadens parter och olika frivilliga organisationer.

Journalister och allmänheten kunde följa dem i realtid på Internet, vilket statsminister Stefan Löfven personligen krävt.

Läpparnas bekännelse?

Tidvis blev ordväxlingen riktigt het:

- Ni lovar att vi ungdomar ska få jobb, men för att få det måste man ha arbetslivserfarenhet. Hur ska vi få det när det inte finns någon som anställer oss? Därför tvingas vi ut i underbetalda praktikjobb av låg kvalitet, eller olika plattformsbaserade jobb som inte ger oss tillräckligt med arbetstid för att upparbeta sociala rättigheter, sa Zuzana Vaneckova, som kommer från Tjeckien och som sitter i styrelsen för European Youth Forum.

- Vi behöver rättvisa jobb och tillväxt. Men vi behöver också en rättvis tillväxt, sa Sérgio Aires, president i European Anti-Poverty Network.

- Jag talar om det som jag trodde också skulle tas upp här, om avslöjandena i Paradise Papers, om skatteparadis och om hur pengarna vi behöver för vårt sociala skydd försvinner.

Vad sker när EU-toppmötet är över och det europeiska maskineriet av kompromisser och dragkamper återupptas i Bryssel igen? I fickan har några av dem stift med läppbalsam som delades ut av den svenska värdskapet, med den fyndiga texten "EU på dina läppar". Men blir det mer än en läpparnas bekännelse?

- Jag ser att ni alla är engagerade i debatten. Deklarationen om de sociala principerna och de sociala rättigheterna är ett gemensamt ansvar. Om vi ska kunna leverera resultat behöver vi regeringscheferna, ministrarna för arbetsmarknaden, sociala frågor och utbildning, EU:s institutioner, arbetsmarknadens parter och det civila samhället. Ska vi lyckas förutsätter det att vi alla arbetar tillsammans, sa Marianne Thyssen.