Medbestämmande är viktigt, men...

Då har han i en timmes tid suttit på Norsk arbeidslivsforums seminarium och lyssnat på forskare från Fafo, Arbeidsforskningsinstituttet och Sintef sammanfatta de senaste årens forskning om medbestämmande i arbetslivet, där en ganska entydig bild av ett mer auktoritärt förhållande mellan ledarna och de anställda träder fram.

-   Jag reser runt i hela Norge och träffar många av de främsta förtroendevalda och jag har mycket med LO att göra. Vi samarbetar om det vi kan och slåss om det vi är tvungna att slåss om, säger Knut E. Sunde.

- Produktivitetskraven är härifrån och till månen. Vi använder mycket tid på att hitta win-win-situationer där både företaget och de anställda drar nytta av samarbetet. Om en norsk bildelsproducent vinner ett kontrakt på sju år så kan det förutsätta en produktivitetsförbättring på 6 procent varje år, påpekar han.

Självständiga anställda

Enligt Knut E. Sunde blir de utländska arbetsgivarna ofta överraskade av att de anställda är så självständiga. De löser utmaningar på egen hand, utan att behöva ta en fråga upp till översta chefen.

- De norska anställda kanske slutar tidigare på fredagen – men uppstår det ett problem ställer de upp under helgen.

- Det handlar om tillit och det ordet är likadant om man läser det framifrån som bakifrån, säger han.

Åsmund Knutsen, koncernombud på Aker Solutions som är ett av de största norska företagen i verkstadsindustrin, med byggande av oljeplattformar som en av sina största marknader, gav en liknande bild.

- För att få förtroende är tillit det viktigaste. Det är de informella kontakterna som är viktigast. Vi kan sällan stoppa en process, men vi kan ändra processer. Speciellt om vi får information så tidigt som möjligt genom att vara representerade i styrelsen.

Sex olika vd:ar

Något problem att bli hörd anser han sig inte ha.

- Jag har upplevt sex olika verkställande direktörer under min tid som koncernombud. De har sällan kunnat mer om verksamheten än mig.

Enligt Tore Nilssen, forskningschef på SINTEF teknologi og samfunn, håller det på att växa fram en ny samarbetsmodell i Norge som inte grundar sig på kollektivavtal eller medbestämmandelagar.

- Vad säger egentligen de förtroendevalda? Jo, att 95 procent av tiden använder de på att vidareutveckla företaget. 5 procent av tiden går åt till löneförhandlingar.

Enligt Tore Nilssen sker medbestämmandet i arbetslivet idag på tre sätt:

• Det grundläggande, representativa medbestämmandet som baserar sig på lagar och avtal.
• Det kollektiva samarbetet där alla anställda involveras i organisationen och dess drift.
• Det nya, utvidgade representativa samarbetet mellan parterna som går utöver lagar och avtal.

Men vad sker egentligen när de fackliga representanterna dras in i utvecklingsarbetet på företagen så att 95 procent av tiden går åt till det? Och vad sker i den del av arbetslivet som inte består av stora företag som uppfyller alla formella krav som medbestämmandelagar och kollektivavtal ställer?

Inledningsvis citerade Sissel C. Trygstad och Kristine Nergaard från forskningsstiftelsen Fafo ett av de svar de fick när de frågade ledare i småföretag om deras syn på medbestämmande:

”Vi är så små, vi har inte något kollektivavtal och inte något skyddsombud. Men vi har en vaktmästare som passar på. Om det är något som är fel ordnar vi det själva eller kontaktar vaktmästaren”.

De delar också upp arbetslivet i Norge på tre sätt:

• Verksamheter med fackföreningar och kollektivavtal
• Verksamheter utan fackföreningar och kollektivavtal
• Oseriösa företag

- Det är i den oorganiserade delen av arbetslivet som slaget om den norska arbetslivsmodellen kommer att stå, säger Sissel C Trygstad.