Transport ser på minimilöner för att begränsa social dumping i Sverige

– Det är ett modernt slaveri ute på vägarna, det är fruktansvärt att se hur förarna utnyttjas. Det är inget värdigt liv, säger lastbilschauffören Freddy Welle från Göteborg.

Han berättar att det i Göteborgsregionen finns flera hundra östeuropeiska chaufförer, främst från Bulgarien, Rumänien och Polen. De sover i sina bilar och har inte tillgång till dusch och toalett, utan uträttar sina behov i naturen.

– De tjänar dåligt och har inte råd att handla mat i affären. I stället kommer det hit folk från deras länder och säljer mat från bilarna.

Enligt Freddy Welle tjänar östeuropéerna mellan 4 500 och 10 000 kronor i månaden, medan Transports kollektivavtal ger 24 000 kronor i grundlön.

– Det går inte för svenska åkerier att konkurrera med de villkoren. Följden är att många svenska chaufförer har blivit arbetslösa.

Han betonar att östeuropéerna är hjärtligt välkomna att arbeta i Sverige, men då ska det ske på lika villkor. De ska ha svenska löner och de ska betala skatt i landet de arbetar.

Hur ska man då uppnå det?

– Jag tror det vore bra med en minimilön. Tyskarna har ju infört det och fått stopp på mycket av den här trafiken. Det vore bra om Transport och arbetsgivarna tillsammans gör något åt detta, säger Freddy Welle.

Gemensamt projekt

Och kanske är transportnäringen som första svenska bransch på väg mot någon form av minimilön. Fack och arbetsgivare genomför nu ett gemensamt projekt för att studera systemet med allmängiltigförklaring av kollektivavtalet. De har varit i Finland, Norge och Nederländerna på studiebesök. Resultatet kan bli att parterna gemensamt begär att åkeriavtalet upphöjs till lag.

– Vi har hamnat i ett läge där vi har svårt att försvara arbetsvillkoren i vår bransch med kollektivavtalet. Skälet är den fria rörligheten inom EU som gör att vi fått hit många utländska lastbilar. Det är svårt för oss att kontrollera alla. Branschen håller på pulveriseras och seriösa svenska åkerier slås ut. Därför diskuterar vi nu med arbetsgivarna vad som kan göras, berättar Marcel Carlstedt, jurist på Transportarbetareförbundet.

Att begära lagstadgad minimilön som i Tyskland och många andra länder är dock knappast aktuellt. I stället är det modellen med allmängiltigförklaring av avtal som lockar.

– Vi har varit på studiebesök och ska nu analysera de systemen. Sedan ska vi skriva en partsgemensam rapport. Det är för tidigt att säga om det finns en samsyn, säger Marcel Carlstedt.

LO är motståndare

Transport är det enda fackförbundet i Sverige som visat intresse för den här modellen. Hela övriga LO är - liksom tjänstemän och akademiker – motståndare till idén och ser den som ett hot mot kollektivavtalsmodellen.

– LO står inte precis vid sidlinjen och hejar på, men har heller inte sagt att vi inte kan göra detta. Jag förstår invändningarna och om man skulle allmängiltigförklara alla avtal vore det ett stort ingrepp. Men vi känner att vi måste göra något för att rädda svensk åkerinäring, säger Marcel Carlstedt.

Han tillägger att effekten i Finland inte har blivit att facket förlorat medlemmar, tvärtom. Även arbetsgivarna har fått fler medlemmar. Dessutom har man mindre problem med social dumpning där.

Arbetsgivarna nyfikna, men...

Arbetsgivarna i transportbranschen är nyfikna, men har inte tagit ställning ännu.

– Vi har problem med oseriösa aktörer som slår ut en del av åkerinäringen i Sverige. Därför vill vi veta mer om hur systemen med allmängiltigförklaring fungerar. Det är ett ganska vanligt system i vår omvärld, men vi är de enda på svensk arbetsmarknad som tittar på det med öppna ögon. Det stora problemet är dock att det saknas effektiv kontroll av de regler som finns, säger Anders Norberg, förhandlingschef på Biltrafikens arbetsgivareförbund.

Han medger att allmängiltigförklaring är ”en främmande fågel” i den svenska modellen och att övriga förbund inom Svenskt Näringsliv inte är förtjusta i idén.

– Vi försöker ju hålla staten borta från lönebildningen, så det kan säkert bli diskussion om det här. Men i de länder vi besökt har inte arbetsgivarna sett detta som ett problem, säger han.

Olika uppfattning i byggbranschen

En annan del av arbetsmarknaden med liknande problem är byggbranschen, men där vill parterna inte ha den här typen av lösningar. Till saken hör att fack och arbetsgivare har helt olika uppfattning om hur verkligheten ser ut.

– Vi har inte kunna konstatera några exempel på lönedumpning, säger Mats Åkerlind, förhandlingschef på Sveriges Byggindustrier.

– Problemet är större än vad vi trott. Vi får dagligen in rapporter från arbetsplatser där man inte följer villkoren i kollektivavtalen, säger Torbjörn Hagelin, avtalssekreterare på Byggnads.

Enligt facket är det vanligt med timlöner på 80-90 kronor på svenska byggen, vilket bara är hälften av nivån i avtalet. Man har fått in rapport om så låg timlön som åtta kronor. Torbjörn Hagelin använder samma ordval som lastbilschauffören Freddy Welle – ”ett modernt slaveri”.

Men arbetsgivarna håller alltså inte med, trots att det förekommit flera sådana här fall i media.

– Visst kan man läsa om sådana exempel, men om det vore som Byggnads hävdar borde vi ha upptäckt några fall. Det är olyckligt om folk utnyttjas och vi arbetar på att stävja det. Men alla case vi tittat på faller inom kollektivavtalet. Vi har inga exempel på tvister om detta, säger Mats Åkerlind.

Döljer bristerna

Torbjörn Hagelins svarar att det beror på att arbetsgivarna tillfälligt rättar till bristerna när facket ställer krav, men att problemet återkommer efter ett tag.

Den modell som parterna i byggbranschen nu försöker använda sig av är det kollektivavtal om huvudentreprenörsansvar som träffades förra året. (Se Arbeidsliv i Norden, april 2014).

Mats Åkerlind menar att så länge parterna kan utveckla sina avtal är det en bättre väg att gå än att begära lagstiftad minimilön.

Här har facket samma uppfattning. Torbjörn Hagelin har dock ett par punkter till på sin önskelista för att det ska fungera riktigt bra: fler oanmälda besök på byggena av Arbetsmiljöverket och ett system med närvaroliggare.

Står fast på nordisk modell

På större delen av svensk arbetsmarknad står sig ändå den traditionella kollektivavtalsmodellen fortfarande. Inom exempelvis tjänstemannarörelsen tycker man att den fungerar väl och ser ingen anledning till förändring.

– Vi står fast vid vår modell, men har förståelse för att det som fungerar i ett land eller en bransch kanske inte fungerar lika bra överallt, säger Mika Domisch, internationell sekreterare på TCO.

Han påpekar att många av Europas krisländer ser lagstadgade minimilöner som en lösning.

– Där har avtalssystemet havererat och lönebildningen skulle inte fungera utan lagstadgad minimilön. Vi tycker det är viktigt att man har en lön som går att leva på. Europa behöver ökad köpkraft, men för oss är det viktigt att medlemsstaterna får välja vilken lösning man föredrar för att nå dit, säger han.