Efterlysning: Var finns arbetslivsforskarna i framtidsdebatten?

- Om inte arbetslivsforskarna talar om framtiden kommer andra grupper att göra det. Det handlar om makten över hur samhället ska beskrivas, säger hon.

Artikeln byggde i sin tur på en key note presentation hon höll på samma tema under den 7:e nordiska arbetslivskonferensen (Nordic Working Life Conference) i Göteborg 2014.

- Jag har fått många reaktioner både på talet och artikeln. Några tycker att det jag sa är jätteviktigt, andra anser att forskarna bara ska ägna sig åt forskning. Framtidsforskarna är ett bespottat släkte, påpekar hon.

Ann Bergman är professor i arbetsvetenskap på Karlstads universitet. Hon är snabb med att precisera att hon inte menar att arbetslivsforskarna ska försöka förutsäga framtiden.

- Men det handlar om ett sätt att lyfta fram forskningsresultaten, att ta utrymme inom den offentliga debatten.

Bara marxister och feminister vet vad de vill

Hon tycker att visionerna inom arbetslivet saknas. De enda som är tydliga på att de vill ha ett alternativt samhälle är marxisterna och feministerna.

Skälet till att hon intresserat sig för frågan är att hon tillsammans med Jan Ch Karlsson och Jonas Axelsson gjorde en genomgång av framtidsstudier och såg att arbetslivsforskarna sällan skrev om framtiden och att framtidsforskarna sällan skrev om arbetslivet.

- Det verkar som om det bristande intresset är ömsesidigt. Dagens framtidsforskare skriver sällan om arbetslivet. Sedan 1995 är det bara två procent av artiklarna i Futures, den mest kända tidskriften som skriver om social- och beteendemässig vetenskap, som handlar om arbetslivet. Det som framförallt fattas är artiklar om arbetsförhållanden, säger hon.

Var finns kön, klass och etnicitet?

- När vi studerade arbetslivsforskningen och dess syn på framtiden så upptäckte vi snarare vad som var frånvarande. Trots att det har skett stora förändringar i fråga om kön, etnicitet och klass är det inte många studier som förhåller sig till hur detta kommer att påverka arbetslivet.

Istället är det en annan grupp som ägnar sig åt framtiden – de som arbetar som organisationskonsulter.

- De gillar till exempel författaren Richard Donkin och hans bok ”The Future of Work” eller Charles Handys bok med samma titel och förhåller sig till dessa.

Det finns andra författare, som även citeras av arbetslivsforskare, som Guy Standing och hans koncept om prekariatet – en ny underklass med dåliga arbetsförhållanden, eller Thomas Piketty, som specialiserat sig på ekonomisk ojämlikhet och de ultrarikas andel av den samlade förmögenheten.

- Väldigt mycket av arbetslivsforskningen är vad jag skulle beskriva som ”varningslampeforskning”, där forskaren lyfter fram något som anses vara problematiskt och kunna bli än mer problematiskt i framtiden.

En annan faktor som påverkar all beteendeforskning är tillgången på nya digitala informationskällor som hur vi agerar på Internet, vad vi köper i butiker, vad vi twittrar om och delar på facebook.

Destruktivt eller kreativt?

Richard Donkin skriver i förordet till sin bok om hur han sitter i sitt arbetsrum och genom fönstret ser sina barn bygga en snögubbe, med stenar som knappar och en morot till näsa. När han ser upp ett ögonblick senare är snögubben redan förstörd.

- Jag blev lätt irriterad – all den tiden för att bygga något, bara för att sparka ned det sedan. Det verkade som ett sådant slöseri och så olikt pojkarna. Är det detta jag och deras mor uppfostrat dem till? frågade han sig själv.

Han behövde inte oroa sig. Inom en halvtimme hade pojkarna presenterat en 30 sekunder långa musikvideo med snömannen i huvudrollen, komplett med ett överraskande slut. Innan dagen var över hade videon distribuerats på You Tube och setts av tusentals personer. Pojkarna hade visat alla de egenskaper som behövs för att arbeta i ett kreativt yrke.

-Först var det konceptet, så var det att genomföra idén och använda tekniken, välja musiken och anpassa den till det som skedde i videon, redigeringen, marknadsföringen och distributionen.

Richard Donkin ställer frågan vad som sker med sådana förmågor om inte arbetslivet anpassar sig.

Hans beskrivning är förförande. Vem vill inte att ens barn ska få ett jobb där de kan få utveckla sina kreativa egenskaper? På bokomslaget är det en bild av en ung kvinna fördjupad i sin laptop vid bassängkanten och en av hans huvudteser är att arbete och fritid håller på att växa ihop:

- Vi slutar inte att leva när vi kommer till jobbet och väldigt ofta slutar vi inte att arbeta när vi kommer hem på kvällen, skriver Richard Donkins.

Stimulerande symbios?

Baksidan av det nya, internetbaserade och kreativa arbetslivet är tidsklämman där arbete och fritid inte går upp i en stimulerande symbios, utan där privatlivet kolliderar med arbetslivet med psykisk ohälsa som följd.

Framtidsvisionerna används enligt Ann Bergman också i konkurrensen mellan företag och andra organisationer.

- De poängterar ofta hur viktigt det är att vara först, att vara vid frontlinjen. Vi måste vara förberedda på framtiden och vara de första som går in i den. Det verkar finnas en tro att någon kan vara före någon annan in i framtiden.  

- Det jag menar är viktigt när det gäller framtiden är att vi måste ta ansvar för den. Vi bör ställa oss frågan vilken framtid vi vill ha, både när det gäller arbetsliv och samhälle. Här är arbetslivsforskarnas röst en viktig röst, säger hon. 

I Norge har arbetslivsforskarna tagit Ann Bergman på ordet genom att gå bilden av det nya arbetslivet i sömmarna. Stämmer det verkligen att det vuxit fram en ny sorts arbetstagare som prioriterar andra värden jämfört med tidigare? Den analysen kan du läs om här:

Se alla artiklarna i tema