När arbetskraften åldras och det blir färre ungdomar i yrkesverksam ålder ökar chansen för dem att få jobb. Men effekten är inte tillräckligt stark för att politikerna ska kunna luta sig tillbaka. Det behövs kraftfulla åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. En ökad satsning på lärlingar är en väg att gå.
Den tyska förbundskanslern Angela Merkel har sagt att ”ungdomsarbetslösheten är kanske det mest akuta problemet för Europa i dagsläget”. Hennes eget lands ungdomsarbetslöshet på 7,9 procent ligger emellertid långt under genomsnittet i EU, som är 21,9 procent.
I Norden var ungdomsarbetslösheten under andra kvartalet i år enligt OECD:s statistik som följer:
Land | Ungdomsarbetslöshet % |
---|---|
Danmark | 12,6 |
Finland | 19,7 |
Island | 6,9 |
Norge | 7,4 |
Sverige | 23,5 |
2014 innebär en vändpunkt för den europeiska arbetsmarknaden. Enligt OECD är det i år som andelen i yrkesverksam ålder (15-64 år) börjar minska inom EU. Under de kommande 20 åren kommer antalet personer i yrkesverksam ålder i de 28 medlemsländerna att minska med 6,5 procent, eller med 21,7 miljoner människor.
Hur snabbt arbetskraften åldras varierar. I länder som Tyskland har arbetskraften redan börjat krympa. I Norden är det Finland som har den äldsta befolkningen.
Det som komplicerar räknestycket är hur migrationen påverkar antalet personer i yrkesverksam ålder. Mellan år 2000 och 2010 så stod invandringen för 70 procent av ökningen i arbetskraften inom EU.
Men även om invandringen fortsätter kommer de som är i yrkesverksam ålder att minska. Frågan är hur ungdomsarbetslösheten påverkas när det blir färre ungdomar.
Två forskare som har studerat hur sysselsättningen påverkas av hur stora ungdomsgruppen (eller kohorten som en årsklass ofta kallas inom demografin) är John Mofatt på Durham University i Storbritannien och Duncan Roth på Philipps-Universität Marburg i Tyskland.
Eftersom ungdomsarbetslösheten varierar i Europa har de sett på om det finns någon korrelation med hur stora ungdomskohorterna i respektive land är.
Den slutsats de drar är att individer i större kohorter har en större sannolikhet för att bli arbetslösa och att effekten är störst om man gör analysen på regional nivå. Men de varnar ändå politikerna från att tro att problemet med ungdomsarbetslöshet löser sig själv:
- Även om krympande ungdomskohorter potentiellt innebär en förbättring av den nuvarande situationen med ungdomsarbetslöshet, så går det inte att förlita sig på det, isolerat sätt. Andra förändringar i makroekonomin är av större vikt, skriver de två forskarna.
De fann att risken för att bli arbetslös för ungdom var dubbelt så stor om arbetslösheten i landet ökade med en procentenhet, än om ungdomsgruppens storlek ökade med en viss standardiserad enhet.
Ungdomsarbetslösheten förklaras ofta med att ungdomarnas produktivitet understiger den lägst avtalade lönen. För en arbetsgivare lönar det sig därför inte att anställa en ungdom, det kostar mer än det smakar.
För att förändra situationen kan man ändra lönenivån för ungdomar, men det väcker ofta motstånd hos de äldre arbetstagarna. Risken är att lönenivån inom ett yrke minskar generellt om det införs speciella ungdomslöner.
Eftersom det främsta skälet till att ungdomarnas produktivitet är lägre är att de saknar arbetslivserfarenhet. Att ta tillfälliga jobb är ingen säker väg in på arbetsmarknaden:
- Tillfälliga kontrakt anses ofta vara ett steg på vägen til en mer stabil sysselsättning för de som har begränsade kvalifikationer och erfarenhet, men realiteteten är att många ungdomar med låga kvalifikationen blir inlåsta i sådana jobb eller lämnar arbetsmarknaden helt och hållet. Det gäller speciellt kvinnor, skriver OECD och ILO i en gemensam rapport (Promoting better labour market outcomes for youth).
De viktigaste sätten att bekämpa arbetslösheten är enligt de två organisationerna:
I Europa har dessa åtgärder samlats i ett gemensamt paket, en ungdomsgaranti. Den ger alla ungdomar upp till 25 års ålder en rätt till sysselsättning, vidareutbildning, lärlings- eller traineeplats inom fyra månader efter att de avslutat sin utbildning eller blivit arbetslösa.
Därför har det satts ett allt större fokus på yrkesskolor och lärlingssystem, i såväl EU som Norden.
Ett sätt att hjälpa unga är att de i utbyte mot lägre löner får en utbildning på arbetsplatsen, som gör att de lättare kommer in på arbetsmarknaden.
Trots att detta verkar vara ett sätt som både ger arbetsgivarna och ungdomar fördelar är det en relativt sällsynt företeelse i Sverige. Bara 3,5 procent av ungdomarna, eller 7 900 personer, är anställda på utbildningsavtal i Sverige. Tas de minsta företagen med kan antalet vara något högre, 8 000 – 16 000, enligt en rapport som Konjunkturinstitutet gjort.
- Att det är så få som är lärlingar i Sverige är en del av förklaringen till att ungdomsarbetslösheten är så hög i Sverige. Eftersom lärlingar klassas som sysselsatta blir ungdomsarbetslösheten mindre än i Danmark, som har ett väl utbyggt lärlingssystem, säger Åsa Olli Segendorf, på Konjunkturinstitutet.
Ser man på gruppen ungdomar som varken är sysselsatta, utbildar sig, eller har lärlingsplats, är skillnaden mellan de nordiska länderna mindre:
Varken i utbildning eller i sysselsättning (NEET), 20–24 år, 2012. Eurostat
Enligt OECD är NEET-statistiken ett bättre mått på hur drabbade ungdomarna är än arbetslöshetsstatistiken. Talet för Danmark visar en förbättring, enligt helt färsk statistik från EU:s Employment Performance Monitor för 2013, där andelen minskat till sex procent.
Trots att yrkesskolorna och lärlingssystemen är så viktiga för att ge ungdomar jobb så har denna del av utbildningssystemet i många länder undervärderats och överskuggats av högskolor och universitet.
- Yrkesutbildningen I dessa länder ses ofta som andrahandsval med låg status, där undervisningen sker i klassrumsbaserade program för akademiskt svaga elever, frånkopplade från arbetsgivarnas behov och oftast begränsade till traditionella ämnen, skriver ILO och OECD.
För att få bukt på ungdomsarbetslösheten behövs det därför också en rejäl förbättring av yrkesskolornas anseende.