Svenska kommuner tar grepp mot ungdomsarbetslösheten

”Vilka planer har du och vad vill du?” Det var frågan som mötte tjugoårige Andreas Englund, när han via Socialtjänsten kom i kontakt med Navigatorcentrum, NC, ett kommunalt arbetsmarknadscenter för ungdomar i Östersund i början av året.

- Jag ville att det jag skulle göra skulle ge mig erfarenheter för något jag vill arbeta med på sikt, säger  Andreas Englund.

Han uttrycker respekt för arbeten inom äldreomsorg eller annan vård, men hans framtidsdrömmar såg annorlunda ut och det var dem han fick hjälp att formulera och närma sig med hjälp av NC och coachen Erik Hellgren. Praktik eller ungdomsanställningar kan ha olika syften, förklarar Erik Hellgren. Ibland är avsikten att de ska leda till vikariat eller också är det som i Andreas Englunds fall – ett sätt att ta reda på vad man kan göra i framtiden, att få lära sig mer och få erfarenhet av det yrke man kan tänka sig på sikt. Alla ungdomar, som kommer till Navigatorcentrum, oavsett om de kommer genom socialförvaltningen, arbetsförmedlingen, har hoppat av gymnasiet eller kommer på eget initiativ, skriver ett motivationsbrev. Det följer coachen upp och tillsammans arbetar de fram en lämplig praktik, utbildning, eller ungdomsanställning.

Lön förstärker ansvaret

För Andreas Englund hägrade drömmen om att bli adjunkt eller lektor i filosofi, men han var också nyfiken på politik – vad händer egentligen bakom väggarna i kommunens hus? Det vet han nu. I sex månader har han haft en ungdomsanställning på Östersunds kommun. Han har arbetat heltid, men skulle – om han velat – haft rätt att som ungdomsanställd studera 25 procent av tiden. Under tiden har han haft lön. De som får ungdomsanställningar får 75 procent av Kommunals lägstalön, vilket har inneburit 12 500 kronor i månaden. 

- Det betyder väldigt mycket med lön. Det blir en form av anställning med mer ansvar. Jag blev väldigt inkluderad på jobbet och en av dem. Det var värt hur mycket som helst. Med aktivitetsersättning finns risken att man jobbar lika mycket, men inte känner sig uppskattad. Dessutom är det stor skillnad att få en lön som det går att leva på, säger Andreas Englund.

Vi sitter i ett av Navigatorscentrums hemtrevliga rum i centrala Östersund, lättillgängligt för den som vill slinka in för en kaffe eller ett samtal. På väggen hänger en världskarta med några röda prickar, som illustrerar att det också finns möjligheter för den som vill prova på ett volontärsarbete utomlands. 

Ingen myndighet

Tillgänglighet och öppenhet var också några av ledorden, när Navigatorcentrum startade 2008. Det här är ingen myndighet, utan hit har alla ungdomar rätt att gå för att få stöd och hjälp att finna ut vad just han eller hon vill göra och formulera vilken slags hjälp som behövs. De kan knacka på dörren eller rekommenderas att komma hit av Socialtjänsten, Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Här är utgångspunkten den ungas önskan och behov och här samordnas myndigheters, kommuners, närings- och föreningslivets resurser för att så fort som möjlig hjälpa den unge till jobb, praktik eller utbildning. Det började som ett projekt finansierat av socialfonden 2008, men har sedan 2012 permanentats och finansieras numera av kommunen med sju miljoner kronor per år.  Efter projektets slut har även politikerna beslutat avsätta tio miljoner kronor per år för så kallade ungdomsanställningar. 

- Det betyder mycket att vi inte är en myndighet, till exempel att det beslut en ungdom träffar här om utbildning eller arbete inte är kopplat till Socialtjänstens försörjningsstöd . Samtidigt måste vi också stå upp för att det finns myndigheter och att de är våra ”vänner” som också kan ge stöd på vägen, säger Håkan Printz, som är chef för Navigatorcentrum och som arbetat i flera decennier med arbetslösa ungdomar.

En annan del av verksamheten är att strategiskt samarbeta med de andra aktörer som arbetar för samma målgrupp – Socialtjänsten, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Numera träffas representanterna för NC och myndigheterna var sjätte vecka i en gemensam styrgrupp. 

- Det har tagit tid att skapa samverkan. Var och en sitter med sin budget och i sin slimmade organisation och det kan finnas ett motstånd mot att rucka på det. Nu har vi ökat kunskapen om varandra och fått större förståelse för varandras världar. Socialtjänsten och arbetsmarknadsinsatserna hänger ihop, säger Håkan Printz. 

Bryt sönder stuprören

Han efterlyser också på nationellt plan ett tänkesätt som bryter upp de stuprörsstrukturer som finns idag.

- Stoppa in Socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan under samma tak, som man till exempel har gjort genom NAV i Norge. Då hamnar alla som finns i någon form av utanförskap hos en aktör och man kan snabbare komma fram till insatser som gör nytta. Man bör också bli bättre på att räkna hem insatser, säger Håkan Printz.

Att kommunen arbetar med arbetslösa ungdomar är inte nytt. Kommunerna har till uppgift att söka upp de ungdomar som varken studerar eller arbetar och som är under 20 år. Fram till december 2007, då ungdomsgarantin infördes fanns även de kommunala ungdomsgarantierna som innebar att kommunerna också bedrev arbetsmarknadsinsatser för ungdomar under 26 år, ett arbete som finansierades av staten. När den borgerliga alliansen flyttade ansvaret från kommunerna till Arbetsförmedlingen drogs dessa pengar in.

- Man avlövade kommunerna en av två viktiga verktyg som fanns för att jobba med ungdomar, säger Tor Hatlevoll, som arbetar med ungdomars sysselsättning på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.

Satsade egna pengar

Många kommuner valde då att satsa egna pengar för att driva arbetsmarknadsåtgärder. Dels har inte arbetsförmedlingen inte redskap och ansvar för ungdomar under arton år och dels innebar den så kallade 90-dagarsregeln att först efter 90 dagar skulle unga arbetslösa få aktiv hjälp av Arbetsförmedlingen. 2013 fanns ungefär 4 500 anställda som arbetade med arbetsmarknadsfrågor och kommunernas arbetsmarknadsåtgärder hade samma år cirka 110 000 deltagare, enligt utredningen ”Kommunernas arbetsmarknadsstatistik”. Sifforna är en skattning och enligt rapporten ser kommunernas arbetsmarknadssatsningar mycket olika ut.

- Många kommuner startar verksamheter för ungdomarna direkt de går ur skolan eller blir utan jobb och det finns många bra verksamheter i kommunerna, ibland också i samarbete med Arbetsförmedlingen. Kommunerna inser att de behöver erbjuda insatser direkt, annars hamnar problemen i kommunernas knä, säger Tor Hatlevoll.

Inte överens

Kommunerna och staten har inte varit överens om hur arbetsmarknadsfrågorna ska skötas och av vem. Kommunerna har i många år efterlyst en ny typ av organisation, där alla myndigheter som rör arbetslösa slås ihop och det blir en väg in för den arbetssökande. Så ser det ut i Norge genom NAV, i Danmark är verksamheten kring de arbetslösa helt kommunal och i Storbritannien helt statlig. I Sverige har däremot regeringens hållning varit att lägga ut allt mer på Arbetsförmedlingen.

- Kommunernas arbetsmarknadsåtgärder görs ju för att Arbetsförmedlingen inte tar sitt fulla ansvar, särskilt för grupper med särskilda behov. Eftersom kommunerna har ett sistahandsansvar för sina medborgare har de alla motiv i världen för att finna en annan försörjning och alla tjänar ju på det, både individen och samhället. Därför går arbetsmarknadsåtgärder att räkna hem snabbt, säger Tor Hatlevoll.

Tveksamt positiva till jobblöften

Så hur tänker de kommunala arbetsmarknadsaktörerna och de unga som berörs om löftena som getts i valet och som nu ska genomföras i någon, om än kompromissad, form? På NC i Östersund var förhoppningarna inför Socialdemokraternas utlovade 50 000 nya jobb och löftet om att varje arbetslös ungdom ska ha jobb, praktik och eller utbildning inom 90 dagar tveksamt positiva. 

- Jag kanske är lite luttrad, men risken är att det inte blir så stor skillnad. Går 90-dagarsregeln igenom, så kanske åtgärderna sätts in strax innan det gått 90 dagar istället för som idag då det sker efter. Statistiken blir så viktig vid sådana satsningar, men det vi vill är att få svar på frågan – hur ska vi hjälpa människor att komma igång så fort som möjligt, säger Håkan Printz, chef för Navigatorcentrum i Östersund.

Andreas Englund, som för ett drygt halvår sedan var så trött på att aldrig få någon hjälp av arbetsförmedlingen att han självmant gick runt i dåvarande hemorten Brunflo och lämnade CV, personligt brev och handhälsade på nästan alla företagare utan resultat, vill se löftena bli verkliga. Han skulle också vilja att kommunerna får statliga pengar för att starta och utvidga ungdomsanställningsliknande verksamheter.

 - Löftena om 90-dagarsgarantin låter bra, men se till att de blir till handling. För ska det göras, så ska det göras rejält. Annars kommenderas, eller forceras, människor in i jobb de inte tror på, säger Andreas Englund

Uppmuntrad och inspirerad av sin ungdomsanställning på kommunen, ett jobb som var så roligt att han till och med ville jobba lediga klämdagar, planerar han nu att läsa statskunskap.

 - Du var verkligen en resurs för dem och väldigt omtyckt, säger coachen Erik Hellgren innan han och Andreas och Andreas Englund drar sig tillbaka för samtal.