I den finländska medievärlden försvinner jobben snabbt

- Öppen arbetslöshet, det är helt nytt, säger journalistikprofessorn Tom Moring vid Helsingfors universitet.

Han säger att det sker en omstrukturering av arbetsmarknaden för journalister. Tidningshusens nedgång i prenumerationer och annonsintäkter redovisas i tvåsiffriga tal. De kommersiella tv-bolagen skär ner och public service-bolaget Yleisradio står inför kraftigt minskade anslag.

- Allt tyder på ett fallande antal anställda inom journalistiken, men hur stor den minskningen blir vet vi inte.

Dämpad stämning

Ett färskt exempel på att trenden definitivt inte vänt är Hufvudstadsbladet i Helsingfors. Det är dämpad stämning när AIN besöker redaktionen på Mannerheimvägen 18. Ägaren till Finlands största dagstidning på svenska, KSF Media, har beslutat att en femtedel av jobben inom koncernen ska bort. Det handlar om närmare femtio årsverken, varav trettio journalistjobb. I stället ska koncernens tidningar köpa in mer material av frilansare.

- Jag har själv varit orolig länge för att man vaknat för långsamt. Vi har känt till i tio år hur det blir och man kan fråga sig varför det inte gjorts mer investeringar i Finland, säger huvudförtroendeman Sylvia Bjon som varit med i förhandlingarna.

Det kanske är en nyhet för många nordbor att det ges ut tio dagstidningar på svenska i Finland. Största gruppen är KSF Medias tidningar ägs av en förmögen stiftelse, Konstsamfundet, som länge ställt upp och kvittat förlusterna. Men nu börjar siffrorna vara så nattsvarta att en alltför stor del av stiftelsens utdelning går till att täcka underskottet. Lösningen blev att alla ska söka sina jobb på nytt varefter arbetsgivaren bestämmer vilka som inte passar in i den nya organisationen som tar plats vid årsskiftet.

-  Juridiskt sett är det fråga om en intresseanmälan för gällande arbetsavtal gäller – det är alltså inte en jobbansökan, förtydligar Bjon.

Hon är orolig för vad läsarna ska tycka när papperstidningens resurser skärs ner samtidigt som mer krut läggs på den digitala utgivningen.

Språkmuren försvinner

Andra lider också av nedgången. Den stora tidningsdraken Sanoma som ger ut landets största morgontidning Helsingin Sanomat har redan samarbetsförhandlat i flera omgångar och säljer tillgångar för att lätta på skuldbördan.

Journalisterna har länge försökt låta bli att tänka på dagstidningarnas kris.

- Många tycker fortfarande det är snuskigt för journalister att bry sig om hur företagen tjänar pengar, säger Sylvia Bjon.

Krisen i tidningsbranschen handlar inte bara om pengar, den berör även mediernas och journalisternas position i samhället överlag. Den handlar om också om bristande förmåga till förnyelse i medievärlden. Till problemen bidrar att finska medier befunnit sig bakom en språkmur som inte längre ger skydd när det gäller de ungas medievanor där engelska inte är något hinder. Bäst verkar lokaltidningarna har klarat sig med sina lojala läsare och annonsörer.  Det ska ändå påpekas att fyra av fem finländare läser en dagstidning.

Dold arbetslöshet

Arbetslösheten bland journalister i Finland ligger på ungefär 7,5 procent utgående från a-kassan Finkas statistik. Journalistförbundets ordförande Arto Nieminen säger att det troligen finns en dold arbetslöshet som inte är statistikförd. Alla journalister är inte medlemmar. Dessutom tvingas många frilansjournalister säkra sina inkomster med andra jobb. Drygt tio procent av förbundets aktiva medlemmar har registrerat sig som frilansare och andelen har varit konstant i ett par års tid. Andelen är något lägre än i till exempel Sverige. Enkäter visar att frilansare bara tjänar två tredjedelar av det som folk med fasta jobb och samma arbetsuppgifter får i lön.

- Finland är fortfarande i en annan situation än Sverige där det är vanligt med bemanningsföretag, säger Sylvia Bjon.

Hon är även vice ordförande i Journalistförbundets fullmäktige och medlem av den förhandlingsdelegation som nu satt sig ner för att ta fram ett nytt kollektivavtal. Förbundet diskuterar också att gå den danska vägen och godkänna medlemmar som jobbar med kommunikation.

-De senaste åren har vi talat mycket om att utveckla journalistförbundet. Ska det bara vara ett förbund för journalister som följer journalistreglerna?

Arto Nieminen tycker personligen att skillnaden ofta är osynlig mellan journalistiskt innehåll som produceras för företagens webbsidor eller för medieföretag, som matlagningsprogram.

Oron inför framtiden är alltså stor bland journalisterna och det passar in i bilden att Journalistförbundets höstliga kurs för förtroendemän handlar om hur hantera osäkerhet.

Lämna journalistiken

Några journalister väljer att lämna branschen för att ägna sig år marknadskommunikation i stället. Mathias Järnström som äger och driver kommunikationsbyrån Miltton säger att deras expertis är efterfrågad eftersom företagen mer än tidigare måste förstå inom vilket ekosystem de agerar.

-De som har en bakgrund som journalist är intresserade av samhällsfrågor.

Järnström tycker sig ha märkt en attitydförändring under senare år. Medan svenska journalister redan tidigare tyckte det var fint att jobba med PR och kommunikation har deras kolleger i Finland ändrat inställning senare. Många som jobbat med politik och journalistik klarar sig väldigt bra inom kommunikation. Några risker för samhällsdebatten upplever han inte.

-Inte egentligen, överlag tycker jag att vi i Finland jobbar alldeles för mycket i våra egna silos, det är bra att bredda.

Det finns mellan 4000 och 4500 personer som arbetar med marknadskommunikation i Finland, mot drygt 10000 aktiva journalister i journalistförbundets medlemsregister. Undersökningar visar ändå att det är en relativt liten grupp journalister som byter över till att arbeta med kommunikation. Det är ett arbete som kräver specialkompetens och journalister är ofta alltför mediefixerade för att passa in.

För några decennier sedan fanns ingen utbildning inom kommunikation och andelen före detta journalister var stor, mer än en tredjedel. Enligt VD Elina Melgin, som leder kommunikatörernas förbund Procom, ligger andelen journalister i dag kring sju procent. Förbundets medlemsantal växer visserligen snabbt, men förutom några profilstarka mediepersonligheter är branschbyte ingen stark trend, enligt Melgin.

-Det går fortfarande att göra en karriär som journalist om man har en intressant personprofil och en kunskapsbas att bygga på, säger Tom Moring.

Rörligheten på arbetsmarknaden för journalister har ökat, men det har inte gjorts några undersökningar i Finland om vart journalisterna tar vägen. Tom Moring antar att det öppnar sig möjligheter i gränsområdet mellan det digitala och visuell presentation.

I Sverige gjorde professor Gunnar Nygren en undersökning om varför journalister lämnar det svenska journalistförbundet. Det visade sig att majoriteten fortsatte att jobba med journalistik, medan de som lämnar yrket framför allt är unga människor med kort arbetserfarenhet utan fast anställning. Hälften av dem sysslar i någon form med PR och kommunikation bland sina övriga arbetsuppgifter.