Norge har fått sin Laval-dom - men här segrade facket

I europeisk arbetsrätt kommer varvsmålet förmodligen att omtalas som STX Norway-målet , eftersom den koreanskägda varvskoncernen står först bland de nio varvsföretag som 2009 stämde den norska staten.

- Domen i Högsta domstolen medför att alla de invändningar som rests mot den norska praxisen med allmängiltigförklaring av kollektivavtal tillbakavisas en gång för alla, säger LO:s advokat i målet, Håkon Angell.

I Norge hade det fram till 2008 utvecklats ett system där utländsk arbetskraft ofta hyrdes in genom ett norskt dotterbolag. De anställda i dotterbolaget fick bara jobb om de flyttade till Norge och därmed betraktades som lokalt anställda.

Bergen Group Rosenberg är ett av de åtta norska varven som stämt staten. Foto: Bergen Group.

I praktiken arbetade de i skift och förväntades pendla tillbaka till hemlandet. Medan de arbetade på varvet bodde de i baracker. Medan kollektivavtalet inom varvsindustrin 2008 gav en lön på minst 120 norska kronor i timmen för okvalificerad arbetskraft och 126 kronor för kvalificerad, så motsvarade kostnaden för resor, kost och logi 50 kronor per arbetad timme. I realiteten tjänade därför den utländska arbetskraften bara 70 – 76 kronor per timme.

När den statliga Tariffnemnda allmängiltigförklarade kollektivavtalet inom varvsindustrin innebar det att arbetsgivarna blev tvungna att betala kostnaderna den inhyrda arbetskraften hade för att ta sig till arbetsplatsen och en ersättning för kost och logi.

Nio norska varv stämde, med stöd från arbetsgivarorganisationerna Norsk Industri och NHO, den norska staten 2009. De hävdade att allmängilitigförklaringen stred mot EES-avtalet.

STX Norway-målet gick sin gång under fyra år i det norska rättsväsendet, med inspel från EFTA-domstolen. 

Liknar Laval-målet

- Varvsmålet är på många sätt lika viktig för den norska arbetsrätten som Laval-målet var för den svenska, även om det finns stora skillnader. Den största är förstås att det var fackförbundet som vann i Norge och inte arbetsgivarna, som i Laval-målet, säger Line Eldring, på Fafo, som forskat mycket på social dumping.

I Sverige hade ett lettländsk företag, Laval, som vunnit ett kontrakt om att renovera en skola. Det svenska Byggnadsarbetareförbundet krävde att Laval skulle betala avtalsenliga löner och utlyste en blockad mot företaget. Laval hävdade, med stöd av de svenska arbetsgivarna, att det var lettländska lönevillkor och kollektivavtal som skulle gälla för utstationerade anställda.

Byggnadsarbetareförbundets förlorade målet, som drevs till Europa-domstolen. Förbundet tvingades av den svenska Arbetsdomstolen att betala 550 000 kronor i skadestånd och rättegångskostnader på mer än två miljoner kronor. Domen kritiseras nu av ILO.

Inom EU:s arbetsrätt har Laval-målet tolkats som att EU-domstolen tog ställning för tjänsteleverantörerna och att det stred mot principen om fri rörlighet att ställa sådan krav som Byggnadsarbetareförbundet gjorde. Lavalmålet öppnade en Pandoras ask, har Catherine Barnard beskrivit det som, i det som många betraktar som standardverket om den europeiska arbetsrätten.

- Domstolen verkade se företagets  lokalisering i ett område med lägre arbetsrättsliga kostnader som en komparativ fördel och att den fördelen bör skyddas av principen om fri rörlighet, skriver hon i ” EU Employment Law”.

Om de åtta norska varven och NHO hade trott att den högsta domstolen i Norge delade EU-domstolens syn misstog de sig. När forskningsstiftelsen Fafo arrangerade ett seminarium om STX Norway-målet,   inledde arbetsgivarnas advokat Kurt Weltzien med att öppet erkänna:

- Det blev en förlust – en fullständig förlust för arbetsgivarna, sa han.

Lag och ordning

Högsta domstolen slog tvärtemot fast att det ligger inom det enskilda landets jurisdiktion att försvara den förhandlingsmodell som finns, eftersom detta kan ses på som att upprätthålla lag och ordning.

- Det är nog argumenten som förs fram där som är av störst intresse för andra nordiska länder. Domen kan bli en referens men någon direkt effekt på arbetsrätten i andra länder kommer inte den norska domen ha, säger Line Eldring.

Jon Erik Dølvik, Fafo; Pål Wennerås, statens advokat; Liv Kristiansen, LO, och Kurt Weltzien, NHO:s advokat debatterar domen i varvsmålet.

 När Jon Erik Dølvik, forskningschef på Fafo, uppsummerade det hela på slutet av seminariet sa han att arbetsgivarna spelat på att det skulle vara synd om de utländska arbetarna som inte fick jobb i Norge på grund av Tariffnemndas beslut om allmängiltigförklaring:

- Det verkar som om något har brustit  i arbetsgivarnas förståelse av vad den inre marknaden är. De la ett rent företagsekonomiskt perspektiv på det hela. Logiken verkade vara att om vi kunde betala rumänska löner i Norge, så var det det bästa.

- Men om den nya medlemsländerna som konkurrerar inom varvsindustrin inte ska ha fördelen av att de har lägre löner, hur ska de då någonsin kunna ”svänga sig upp”?

- De etablerade medlemsländerna har ju redan mest kapital, teknologi och kompetens. Skulle de även kunna konkurrera med låga löner hade de nya medlemsländerna varit helt chanslösa, sa Jon Erik Dølvik.