Jasmina Smajić Šupuk från Slovenien var arbetslös i två år men hade erfarenhet från att arbeta i frivilliga organisationer som Amnesty International. När det inte fanns några arbetsgivare som ville satsa på henne beslöt hon sig för att skapa sin egen verksamhet – att ge andra jobb.
Idag leder hon en social verksamhet kallad Karocikel, som samlar in trasiga cyklar och reparerar dem.
- Jag fick idé från en tjej från Tirana i Albanien som jag mötte. Hon importerade begagnade cyklar från USA och startade ett företag som erbjuder folk att använda cyklarna gratis och där inkomsterna kommer från reklam på cyklarna, säger hon.
- Men eftersom den idén redan hade tagits och finns i många andra europeiska städer, var jag tvungen att hitta på något nytt.
Jasmina Smajić Šupuk.
Idén blev att använda reparationen av cyklarna som ett sätt att få dem som står helt utanför arbetsmarknaden att lära sig det som behövs för att komma in på den.
- Vi arbetar med tre grupper: NEETS (ungdomar som varken studerar, har jobb eller praktik), migranter och 50+. Den senaste gruppen är den lättaste för de är ofta kunskapsrika och vet vad det innebär att arbeta. De har bara fallit ur arbetsmarknaden, genom att de diskrimineras eller av andra orsaker.
Migranterna kommer huvudsakligen från andra tidigare delar av Jugoslavien medan de unga som varken har jobb, eller befinner sig i praktik eller utbildning, är den tyngsta gruppen.
- Vi måste lära dem allt, från personlig hygien till att de inte får sova under undervisningen. Många av dem kröp bara ihop i ett hörn.
Reparation av cyklar blev ett sätt att få dem som står helt utanför arbetsmarknaden att lära sig det som behövs för att komma in på den.
- Migranterna kunde å andra sidan vägra att arbeta på en lördag – den enda dagen då vi hade tillgång till en verkstad. För NEETs var det viktigaste att ändra sin inställning, att förstå att allting inte handlade om dem själva.
Idag är Karocikel en social verksamhet som har sex heltidsanställda och 15 personer som går i arbetsträning – att hitta 15 personer bland de 200 som de sökte upp var svårt, säger hon.
Men hur kunde hon övertyga de sloveniska myndigheterna att satsa 300 000 euro på ett projekt där hon, som arbetslös försökte starta en verksamhet där målet var att andra arbetslösa skulle få jobb?
- Svaret är att vi gjorde en väldigt bra affärsplan, svarar Jasmina Smajić Šupuk när vi träffar henne under en stående lunch på Employment Forum i Bryssel.
En skillnad för Jasmina jämfört med andra arbetslösa var att hon är gift med en framgångsrik affärsman som suckade: "Jasmina, du kan inte rädda hela världen. Du måste hitta något som lönar sig!"
- Till en början var jag orolig för att vi inte skulle få in några cyklar – idag letar jag efter utrymme för att lagra de hundratals cyklar vi får in varje vecka.
- Vi har två modeller: De cyklar som bara behöver någon enstaka reservdel fixar vi och säljer som de är. De som behöver mer arbete plockar vi isär, lackerar alla delarna var för sig och sätter sedan ihop dem. Vi kan specialproducera cyklar för ett hotell eller företag i en viss färg, säger hon.
- Målet är att verksamheten ska kunna drivas utan statligt stöd om några år. Redan idag tjänar vi tillräckligt med pengar för att köpa in alla reservdelar.
De som arbetar i Karocikel får lite mer än minimilönen i Slovenien och har alla andra rättigheter.
Karocikel är ett initiativ där grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden i Slovenien får arbetsträning. Hittills har 15 personer gått igenom träningsprogrammet, varav fyra ungdomar, fem äldre än 50 år och sex invandrare.
Slovenien har som andra europeiska länder en hög arbetslöshet på 10,l procent. Krisen gör samtidigt att efterfrågan på begagnade cyklar har blivit större.