Det är nödvändigtvis inte ovilja att anställa arbetstagare med nedsatta funktioner som styr arbetsgivarnas attityder. En målmedvetet insats under flera år i landskapet Satakunda i västra Finland med att stöda arbetsgivarna visar att de behöver fakta och praktisk rådgivning för att framgångsrikt kunna sysselsätta personer med till exempel mentala problem.
Detta är en växande grupp i samhället. Just därför är insatsen från myndigheternas sida så viktig, säger projektchef Kaarina Latostenmaa vid det nyss avslutade ESF-stödda Mood for Work. Det har jobbat med att sprida budskapet i Europa om nätverksbaserade arbetsgivarmodeller.
Modellerna för Mood for Work togs fram i det tidigare projektet Työmieli och tillsammans med europeiska partners som Klara Livet i Sverige har erfarenheterna presenterats i olika sammanhang, senast på Employment Forum i Bryssel i november. Utgångspunkten har hela tiden varit att titta på olika lösningar med en arbetsgivares glasögon.
- Vi gjorde 120 intervjuer med arbetsgivare för att få veta hur de tänker. Attityderna var inte problemet utan de visste inte var de kunde få hjälp och stöd eller hitta stödpersoner. Arbetsgivarna tänker samhälleligt och anser att det är helt möjligt att sysselsätta specialgrupper, säger Latostenmaa.
Förutom yrkeshögskolan i Satakunda, där hon jobbar har arbetsgivarna och myndigheterna i regionen varit med om att driva projektet vars viktigaste resultat är att kunskapen om hur utsatta kan sysselsättas har spritt sig i breda kretsar.
Kaarina Latostenmaa är nu i startfasen för ett tredje projekt - Jengoilleen (”Komma i gängorna”) - där fokus sätts på hur arbetsgivarna ska ta hand om funktionshindrade arbetstagare. Här handlar det om att med stöd av Arbetarskyddsfonden i Finland ta fram redskap som förmän skall kunna använda för att stöda personer som är på väg tillbaka in i arbetslivet från en längre sjukledighet.
Samtidigt är det klart att omständigheterna för detta arbete har förändrats sedan 2009 då det första projektet satte i gång.
- Vi har ju det allmänna ekonomiska läget. När vi började talade man fortfarande om arbetskraftsbrist, det får man inte höra nu.