Svenska Metall måste ha förtroende för motståndaren

Det säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på det svenska fackförbundet IF Metall.

Han har tidigare varit förhandlingschef för 225 000 metallare under flera löneförhandlingar och upplevt dilemmat som arbetsmarknadens parter har: Samtidigt som de är motståndare måste de ha förtroende för varandra.

- Inom den europeiska metallarbetarfederationen, EMF, diskuterar vi ett fördjupat samarbete mellan facken i Europa. Vi borde till exempel ha samma förhandlingsregler i hela Europa, säger Veli-Pekka Säikkälä, som nyligen upplevde att det inte är så lätt.

- Jag fick frågan av en sydeuropeisk fackföreningsrepresentant om vad vi gör när vi avslutat en förhandling. Jag svarade att när avtalet väl är undertecknat så har vi fredsplikt.

- ”Men vad gör ni om ni inte är nöjda med avtalet?” frågade han.

-  Då har vi möjligheten att gå till Arbetsdomstolen.

-  ”Och om ni förlorar där också?”

-   Då accepterar vi det, svarade jag. Det var något som sydeuropén inte förstod.

-   ”Vi skulle fortsätta konflikten”, sade han.

Veli-Pekka Säikkälä kom till Sverige från Finland som tvååring. Pappan fick jobb på Saab i Trollhättan och sonen följde i samma fotspår. Under  90-talskrisen när Saab minskade antalet anställda från 12 000 till 5 000 var Veli-Pekka Säikkälä vice ordförande i gruppstyrelsen på monteringen. Han drogs han in i ständiga förhandlingar om neddragningar. När krisen var över blev han kvar i facket och började senare på Metalls förbundskontor.

Han förklarar det låga förtroendet för fackförbunden, där det är 21 procent fler som har en dåligt förtroende, än de som har ett bra förtroende, med en generell försvagning av auktoriteter.

-  Förr i tiden var det ingen som ifrågasatte vad doktorn sa och när ombudsmannen kom till Saab var det som Gud själv klev ned från himmelen. Nu ifrågasätter alla allt.

-  Men IF Metall tappar inte i organisationsgrad. Vi har färre medlemmar, men det är för att industrin anställer 60 000 färre än vad den gjorde tidigare.

Han ser de nya medierna som twitter och facebook både som ett hot och en möjlighet.

-  Det är en svår balansgång under en förhandling att både informera medlemmarna och allmänheten samtidigt som det är en regel att man inte säger någonting så länge förhandlingen pågår. Det kan vara förödande om man pratar för mycket.

-  Jag tror den risken blivit större med de sociala medierna. Men samtidigt har myntet två sidor. De nya medierna gör det lättare att nå ut direkt till medlemmarna.

Hotet mot den svenska och nordiska avtalsmodellen kommer snarare från den egna regeringen och EU.

-  Egentligen vill varken vi eller arbetsgivarna gå ifrån förhandlingsmodellen. Det gör det möjligt att få branschanpassade avtal. Om myndigheterna bestämmer blir det gärna mer fyrkantigt.

-  Samtidigt är det frestande både för arbetsgivarna och facket att försöka uppnå sina mål den politiska vägen. Vi måste ha disciplin att säga nej till politikerna, men när parterna inte löser en fråga griper politikerna in. Jämställdhetsfrågan är en sådan, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Även om det är en dödssynd att försöka lura motståndaren skulle han aldrig drömma om att säga till motparten att en viss förhandlare inte var önskad som motpart.

- Ställer man ett sådan krav öppnar man för att man blir skyldig till att ge efter när motparten kommer med ett liknande krav. Men är förtroendet borta märks det på ömse sidor. Det brukar lösa sig ändå så att den personen försvinner.