Ryske Arcady passerar gränsen till Finland varje vecka

Arcady Khotin, verkställande direktör för Arcadin Software, anländer till Helsingfors måndag vid lunchtid med tåget från S:t Petersburg. Det är dags för en ny arbetsvecka. Tåget var ganska tomt, några kvinnor, ett äldre par, män som verkar vara på affärsresa. Helgerna tillbringar Arcady Khotin med hustru och dotter hemma, veckorna i Helsingfors för att träffa kunder till sitt dataföretag som sysselsätter 200 programmerare i S:t Petersburg.

Khotin är veteran. Han började göra den här resan redan 1994 och det blir allt lättare att passera gränsen. ”Det är som natt och dag. Det har blivit så enkelt.”

Visum krävs fortfarande, men det går snabbt att få och gäller i tre år. Det har länge varit tal om visumfrihet mellan EU och Ryssland, en fråga som delar finländarna eftersom många är rädda för vad ett fritt resande kan innebära i form av brottslighet. Arbetstillstånd kräver däremot en större insats. Arcady Khotin, som i egenskap av ägare till företaget är både arbetsgivare och anställd, söker i praktiken arbetstillstånd åt sig själv.

Tiderna har ändå blivit bättre och många andra reser regelbundet mellan de två städerna. Närmare hälften av passagerna på tåget var folk han kände igen till utseendet. Gränsvakter och tull på finska sidan betjänar ryska resenärer på deras eget språk.

”De tittar inte på oss längre som smugglare eller ”bad guys”.

Snabbtåg

I december kommer Arcady Khotin att kunna ta sig fram ännu snabbare. Då ska det nya snabbtåget Allegro sättas in i trafik. Restiden förkortas från 5,5 timmar till 3,5 timmar och när tågen är färdigt testade, till 3 timmar. Den som sparar pengar kan ta en rysk buss i stället, de går från Helsingfors centrum och resan kostar bara 30-35 euro per riktning.

”Men i bussen kan man inte sova. Folk skickar textmeddelanden. Det piper hela tiden.”

Allt fler reser mellan de två länderna. Var fjärde sekund passerar någon gränsen och det verkar bli nytt rekord i år, åtta miljoner övergångar. I Finland bor omkring 50 000 personer med rysk bakgrund och kontakterna är täta. Många från S:t Petersburg åker dessutom till östra Finland som turister eller för att shoppa över veckoslutet. Under det ryska nyåret är hotellen över hela Finland fyllda med ryska turister som brukar uppgå till ungefär 100 000 personer.

Men Ryssland är inte medlem av Europeiska unionen och det ställer till problem för folk som ska jobba. Arcady Khotin säger att han inte kan ta över programmerare för att utföra jobb hos kunder i Finland, det tillåter inte reglerna. Det är bara möjligt att komma över för affärsmöten eller utbildning. Ett femtontal av de anställda i S:t Petersburg har tillstånd att jobba i Finland.

Om det är något Arcady Khotin önskar så är det en arbetsmarknad med fri rörlighet.

”Jag hoppas att det tänker lyfta det här förbudet.”

Byråkratin problem

Mirja Tiri, verkställande direktör för den Finsk-ryska handelskammaren önskar samma sak. Det tar upp till sex månader att få ett arbetstillstånd för Ryssland. Byråkratin är ett stort problem.

Från Finland åker ändå affärsresenärerna i skytteltrafik. Finlands konsulat beräknar att 4 000 finländare regelbundet besöker staden för att göra affärer medan kanske 600 personer bor permanent i staden. Skattereglerna hindrar folk från att veckopendla som Arcady Khotin. Skattesatsen i Ryssland är bara 13 procent men i så fall måste man bo permanent där.

Många finländska företag satsar stort på S:t Petersburgregionen med sina närmare tio miljoner invånare, en enorm marknad. Stockman har ett stort varuhus här, Nokian Renkaat tillverkar bildäck. YIT är stort inom bostadsbyggandet, Fazer bakar och säljer bröd medan K-Rauta förser S:t Petersburgsborna med järnvaror. Trots att finanskrisen slog hårt mot många mindre företag har de stora spelarna bestämt sig för att stanna kvar i Ryssland.

Samtidigt har också teknologiutbytet ökat. Det finländska börsbolaget Technopolis invigde nyligen en ny byggnad som inhyser både start-ups och etablerade företag. Arcady Khotin, som är styrelsemedlem i Russoft, de ryska dataföretagens organisation badar regelbundet ”ICT-bastu” i byggnaden, ett tillfälle för finländska och ryska företagare att informellt diskutera med varandra.

Arcady Khotin säger att relationerna mellan finländska och ryska parter ansträngs av kulturproblem och ger sig själv som exempel. När han grundade sitt företag var målet att överleva medan de finländska ägare som i ett skede kom med ansåg att företaget måste göra vinst och ge utdelning på aktierna. Mot bakgrund av osäkerheten i Ryssland och frånvaron av lagstiftningsskydd tvingas många ryska entreprenörer fortfarande satsa på ett enda mål, att överleva.

Sagt i programmerarspråk finns det fortfarande för mycket inbyggt i de rysk-finländska relationerna som kan sägas vara ”by default”, det vill säga att finländarna tar vissa saker för givna och odlar stereotyper utan att ta hänsyn till de verkliga förhållandena. Men med god vilja och försök att sätta sig in i motpartens situation går problemen att lösa.