Svenska arbetsgivare och fack mest medvetna om etnisk diskriminering

-  På 90-talet fanns inte jobbrelaterad rasism på agendan. Nästan överallt vara antalet rättsfall beträffande diskriminering mycket låg, säger John Wrench, som fram till i år var vetenskaplig rådgivare åt FRA, som på engelska kallas European Fundamental Rights Agency.

Han redovisade resultatet från två undersökningar som byrån nyligen gjort på Employment Week-konferensen i Bryssel den 24 november.

• Den första studien bland samtliga EU-länder av hur invandrare och etniska minoriteter upplever diskriminering, den så kallade EU-MIDIS-rapporten, med 23 500 tillfrågade från invandrargrupper och etniska minoriteter i alla de 27 medlemsländerna.
• En studie av hur mer än 300 fackföreningar och arbetsgivarorganisationer inom EU uppfattar effekten av införandet av direktivet mot etnisk diskriminering år 2000. Direktivet förbjuder diskriminering inom arbetslivet, utbildning, sjukvård och bostäder.

Direktivet medförde att det upprättades specialiserade diskrimineringsombud i varje land. Dessa ska hjälpa de som är offer för diskriminering så att de lättare kan föra fram sina klagomål i domstolarna. De som diskrimineras behöver bara presentera fakta som gör det sannolikt att diskriminering har skett”. Därefter vänds bevisbördan, så att det är arbetsgivaren eller andra anklagade som måste bevisa att diskriminering inte skett.

”Rasism är inte något problem”

-   Innan direktivet mot etnisk diskriminering var attityden bland de flesta arbetsgivarna och fackföreningarna att ”detta är inte ett problem i vårt land”. Den attityden har ändrats, men vissa arbetsgivarorganisationer förnekar fortfarande att etnisk diskriminering finns i deras länder, i synnerhet mot romer. Istället anser de att romernas svaga ställning på arbetsmarknaden beror på deras individuella egenskaper, säger John Wrench.

Många studier har gjorts, emellertid, som visar att det finns rasism inom arbetslivet i samtliga länder. Tusentals studenter har följts under många år i vissa länder. De med utländska namn har det i genomsnitt gått sämre för än de som har namn från majoritetsbefolkningen. Ibland är diskrimineringen öppen, som när en stormarknadskedja i Nederländerna skickade ut ett besked om att inga marockaner skulle anställas. Andra gånger är diskrimineringen mer dold, som när en person med ett etniskt namn måste skicka in fem gånger fler ansökningar för att kallas in till en arbetsintervju, som en person från majoritetsbefolkningen.

Romerna mest diskriminerade

I EU-MIDIS-rapporten svarade nästan hälften av de romer som deltog i undersökningen att det hade diskriminerats åtminstone en gång under de senaste tolv månaderna i förhållande till jobb, bostäder eller tillgång till tjänster. Andra grupper som upplevde diskriminering var afrikaner från länder söder om Sahara (41 procent), central- och östeuropéer (23 procent), turkar (23 procent) och personer med rysk bakgrund (14 procent).

När de 23 500 invandrarna och de som tillhör etniska minoriteter fick frågan om det finns en lag som förbjuder diskriminering mot personer med en etnisk minoritetsbakgrund  som söker arbete, svarade hela 61 procent nej eller vet inte. Antalet var på samma nivå för lagar mot andra sorters diskriminering.

-  Innan man kan motarbeta diskriminering måste man veta att det finns en lag och vart man ska vända sig, säger John Wrench.

80 procent hade ingen aning

En överväldigande majoritet bland de utfrågade, 80 procent, kunde inte namnge en enda statlig eller fristående organisation som stöder de som blir diskriminerade. 91 procent av rumänerna i Spanien visste inte att det fanns en lag mot diskriminering när man ansöker om ett jobb. Det kan jämföra med den grupp som hade mest kunskaper, nordafrikanerna i Frankrike. Där var det 31 procent som inte kände till att det finns en sådan lag.

I de nordiska EU-länderna kände 55 procent av somalierna till Diskrimineringsombudsmannen i Sverige. 48 procent av somalierna i Danmark hade hört talas om Institut for menneskerettigheter, medan Minoritetsombudsmannen i Finland inte var känd av mer än 30 procent av somalierna.

Få anmäler diskriminering

-   82 procent av de som blivit diskriminerade gjorde inte någon anmälan. Det vanligaste svaret varför var att de inte trodde att det skulle hjälpa, säger John Wrench.

De som haft ansvaret för undersökningen i de respektive länderna för intervjuerna med arbetsgivarna och fackföreningarna gjorde en rangering av vilka länder som hade mest kunskaper om direktivet mot etnisk diskriminering och hur deras respektive organisationer förhöll sig till den nya lagen. Det var ett slående resultat:

De 15 medlemmarna av EU, innan det utvidgades 2004 och 2007, låg på toppen av medvetenhetslistan, medan de tolv nya medlemmarna låg i botten.