Många olika sätt att bekämpa arbetslösheten i Island

En av de som nu kan arbeta med det hon helst vill är arkeologen Sólrún Traustadóttir, en 28 årig ensamstående mamma i Reykjavik som går en MA kurs i praktisk kulturförmedling vid Islands universitet.

- Utan de nya  åtgärderna skulle jag inte ha fått något arbete sm passar min utbildning i sommar, vilket hade blivit ganska struligt, säger hon.

Traustadóttir var beredd på att hon skulle vara tvungen att arbeta som affärsbiträde på grund av de nedskärningar som drabbat de arkeologiska institutionerna och utgrävningarna i Island.

- Men det är inte ens säkert att jag hade fått jobb över huvud taget, eftersom arbetsgivarna hellre anställer yngre människor under sommaren, eftersom de inte kräver lika hög lön som de äldre gör.

Men Traustadóttir fick ett jobb på Hólar projektet på norra Island, en av de största isländska arkeologiska utgrävningarna just nu. Där analyserar hon fynd från utgrävningen tack vare ett statligt lönebidrag.

-  Jag skulle inte ha kunnat anställa henne om inte staten hade betalat hennes lön, säger Ragnheidur Traustadóttir, arkeolog och ledare för Hólar projektet.

-  Jag har färre löntagare jämfört  med tidigare år på grund av de  svåra ekonomiska förhållandena, endast tio personer, inklusive tre med hjälp av biståndet från staten.

Det är frågan om tillfälliga arbeten, 856 tjänster totalt i Island, för studerande och arbetssökande. Arbetsperioden varierar från sex veckor upp till sex månader. Många företag och organisationer deltar i biståndsprogrammet och tillhandahåller arbetsplats, material samt ledning och fördelning av arbetet. Staten står för lönen med ett bidrag på 250 miljoner isländska kronor totalt.

Sólrún Traustadóttir säger att hon är mycket nöjd.

- Alternativet hade kanske varit att gå utan arbete.

Unga till aktion

Arbetslösheten i Island är drygt åtta procent. Trots att den minskat under de senaste månaderna är den åtta gånger högre än vad islänningar är vana vid. Högst är arbetslösheten bland personer i åldern 16-24 år, där den är 16,4 procent.

Socialdepartementet har lanserat en kampanj för unga utan arbete som fått namnet “Unga till aktion”. Den gäller för arbetssökande som är 25 år eller  yngre i hela landet. Kampanjen har som mål att erbjuda unga arbetssökande arbete eller annan sysselsättning inom tre månader från det att de förlorade sitt arbete.

Det statliga bidraget till projektet är 1,3 miljarder isländska kronor.

- I början av initiativet fanns det 3 000 arbetslösa ungdomar i hela landet,  varav drygt 2 000  i huvudstadsregionen, säger Hrafnhildur Tómasdóttir, projektledare på Arbetsdirektoratet.

Tómasdóttir säger att den 1 april i år hade alla de ungdomar som varit arbetslösa i tre månader eller längre, fått erbjudande om någon slags sysselsättning. Resurserna har skapats i samarbete med gymnasieskolorna och andra utbildningsinstitut. Men även volontärorganisationer, kommuner, företag och institutioner har bidragit,  samt behandlingsinstitutioner rörande behandlingsrelaterade resurser.

- Vi har redan kommit så långt att vi nu kan satsa på de unga arbetssökande som bara varit utan arbete i en eller två månader.

En stor del av gruppen unga arbetssökande har hoppat av gymnasieskolan. Erfarenheten visar att de har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden.

- Antalet som hoppat av från skolan är högt och ett av de mest allvarliga menen för samhället. Det måste vi ta itu med. Utbildning betyder allt för tillgången till arbetsmarknaden och social status.

Ett av syftena med kampanjen är att ge unga arbetslösa individer med kortvarig formell utbildning en ny möjlighet att studera.

Tómasdóttir anser att en sådan investering förbättrar möjligheterna för unga arbetssökande och ger dem fler alternativ att välja från. Tómasdóttir menar också att det är en bra investering för hela samhället.

Arbete sätter inte bara mat på bordet. Det är också viktigt för att få en anknytning till den sociala miljön arbetet innebär, det uppmuntrar till personliga kontakter och bildar en grund för självbestämmande och självständighet.

- Mot bakgrund av detta borde det vara en helig rättighet att ha ett arbete. Det ger mening till livet och gör att grundläggande psykologiska, sociala och ekonomiska behov uppfylls.

Tómasdóttir säger att det inte går att bedöma hur vällyckad kampanjen blir på längre sikt eftersom den varat så kort tid. Men 90 procent av alla unga arbetssökande i landet har erbjudits rådgivning och deltagande i aktiviteter sedan projektet startades.

Arbetslöshet orsakar depression

Sævar Halldórsson, en 39 år gammal ensamstående far till tre barn, representerar den stora grupp män med begränsad utbildning som lyfter a-kassa.

Han accepterade ett erbjudande från staten om att avsluta sitt gesällprov i mureri.

- Jag har sökt arbete även om det inte krävs under tiden som jag studerar, säger han.

- Det bidrag jag får går till nästan 70 procent till att betala hyran, så det är inte mycket kvar när mina barn kommer på besök under pappahelgerna.

Han säger att han haft få uppdrag sedan bankerna rasade i oktober 2008. Han har sökt runt sjuttio tjänster eller projekt utan framgång. På hans arm finns en tatuering: “I still believe in God but God no longer believes in me.”

- Man blir så deppig inemellan och tenderar att glömma sig själv och andra, sova till tolv på dagen,  strunta i disk och tvätt och käka snabbmat när man har råd. Det är tack vare mina barn som jag inte blivit galen.

Halldórsson säger att han är glad över att kunna studera och hoppas kunna komma ut på arbetsmarknaden igen så fort som möjligt. Han har ett lån på sju miljoner kronor för en bil som beslagtogs när han inte längre kunde betala billånet.

- Jag betalar inga räkningar utom hyran, säger han.

-  Jag kunde få arbete i Kanada med att lägga kakel. Men det är dyrt att åka dit och då får jag inte se mina ungar.

Även kommunerna satsar

I vintras startade kommuner och institutioner i samarbete med Arbetsmarknadsdirektoratet ett projekt för att skapa nya jobb.

- Projekten hos Arbetsmarknadsdirektoratet har lyckats väldigt bra, säger Gylfi Arnbjörnsson, ordförande för LO i Island, som däremot är kritisk mot a-kassereglerna som enligt honom inte är anpassade till rådande omständigheter (se artikeln vid sidan om).

Kópavogur, den största kommunen i Island efter huvudstaden Reykjavik, har till exempel skapat 60 till 80 nya arbetstillfällen som inte är en del av den reguljära verksamheten. Endast de som fått a-kassa godtogs. Kommunen betalade skillnaden mellan arbetslöshetsbidraget, som de fortfarande fick, och lön enligt kollektivavtal.

- I många fall resulterade det i att de anställda ansåg sig ha brutit sin isolering och blivit uppmuntrade att gå vidare, förklarar Thorsteinn Einarsson, personalchef i Kópavogur.

- Många som hade varit arbetslösa under lång tid stannade inte länge hos oss utan fick ett fast arbete på annat håll. Det gläder oss.

Dessutom anställde Kópavogur två konsulter för att hjälpa ungdomar under 18 år, som inte har rätt till arbetslöshetsersättning, att hitta arbete under sommaren.

- Till exempel erbjöds jobb på stadskontoret med registrering, arkivering, sortering och annan bearbetning av dokument. Dessutom erbjöds en rad arbeten utomhus. Rekryteringen varierar men kan vara upp till tre månader, säger Páll Magnússon kommunalsekreterare.

- Vi anställde mellan 800 och 900 ungdomar, faktiskt alla som sökte.

Reder sig på egen hand

I grannkommunen Garðabær tog några ungdomar saken i egna händer. Bergný Ármannsdóttir, 19 år, säger att hon vägrade att dagdriva. Tillsammans med femton kamrater övertalade hon kommunstyrelsen att betala dem samma lön som en ungdomsarbetare skulle fått, för att utöva kreativa sommarjobb.

- Vi har alla undertecknat ett anställningsavtal med kommunen och går till jobbet klockan tio på morgonen och arbetar till fem. Jag tar fotografier och genomför jämlikhetsutbildning. Vi har tre olika musikgrupper, en grupp för modedesign, en för teckning och en för diktning. Lönen är visserligen inte hög men det gör inte så mycket när man har möjlighet att arbeta med något som man tycker är roligt. Och det är ingen självklarhet under nuvarande situation.

Bergný drygar ut sin inkomst genom att arbeta på en cafébar på kvällen.

- Jag har tur även om arbetsdagen kan bli lång. Jag arbetar till fem på eftermiddagen i Garðabæ för att sedan gå till baren och jobba från sex till ett om natten. Men jag klagar inte. I annat fall hade jag tvingats arbeta med plantering av skog eller dylikt. Det passar inte mig. Jag hade också kunnat gå utan arbete och suttit framför datorn hela tiden. Jag tycker att jag har haft tur.”

Bergný tänker fortsätta studera efter studentexamen.

- Jag  har lust att resa utomlands för att studera men det blir svårt utan pengar. Jag tror att jag kommer att söka till Islands universitet och plugga psykologi. Det kommer nog att behövas här i framtiden.