Kaj Leo Johannesen: Färöarnas utmaning är att behålla ungdomen

Lagmannen leder regeringen, eller landsstyret på Färöarna. Kaj Leo Johannesen jämför EU:s och Norges bojkott med den som Kuba utsatt för – men vill ändå snabbt förhandla fram ett frihandelsavtal med EU så fort konflikten är över.

- Fiskestriden med EU och Norge är inte en strid om sill och makrill, utan om vilka principer som ska gälla i Nordatlanten. Hur ska vi fördela bestånden när klimatändringarna gör att fisken får helt nya rörelsemönster? säger Kaj Leo Johannesen när vi träffar honom när han är på besök i Oslo.

Tidigare fotbollsmålvakt

Jämförelsen med Kuba känns lite apart, det är inte någon skäggig revolutionär som sitter i soffan på Grand Hotel, utan en intensiv man som på fotbollsmålvaktens vis lutar sig framåt för att ta emot nästa fråga. Svaren ges på skandinaviska pepprat med en del engelska uttryck. Kaj Leo Johannesen har varit lagman sedan den 26 september 2008. Han är också den förste lagmannen som fått förnyat förtroende av väljarna och kommer att sitta kvar i den positionen fram till den 29 oktober 2015. Historiskt intresserad som han är, och med en brokig yrkesbakgrund som fiskare, styrman, marknadsförare och fotbollsspelare på landslaget, ges alla datum i exakt form– som det historiska datumet den 12 september 1990, då Färöarna slog Österrike 1-0 i fotboll i sin alla första UEFA-kamp.

- Jag hade också glädjen av att spela mot Norge, på Ullevål. Då förlorade vi dessvärre 1-0. Det var Rune Bratseth som gjorde målet, säger han.

Kanske är det fotbollen som gör att Kaj Leo Johannesen både kan undra sig över hur civiliserade nationer som ligger i förhandlingar med varandra kan börja bojkotta en liten fiskenation på 49 500 invånare och samtidigt tala entusiastiskt om nya handelsavtal och det goda förhållandet till EU. 

Fotbollsspelarna – i alla fall av den typen som är sportmannamässiga – kan spela en tuff kamp och ändå byta tröjor med varandra efteråt.

- Jag brukar jämföra med ett äktenskap. Även om man är oenig om vem som ska diska en dag så behöver man ju inte skiljas för det, skämtar han.

Bojkotten drabbar EU mest

Ett annat skäl är att bojkotten inte drabbar Färöarna i så hög grad som EU och Norge skulle vilja att den gjorde.

- Den betyder att det blir fler arbetstimmar som måste utföras på Färöarna och fler jobb i de stora moderna fiskfabriker vi har byggt upp. Det går ut över arbetsplatser i Danmark – som är tvungna att vara solidariska med EU. Men det betyder förstås också en del förlorade inkomster när du utesluter 620 miljoner av de invånare som har den bästa köpkraften.

Arbetslösheten på Färöarna är sedan tidigare relativt låg. 

- Vi har generellt alltid haft en mycket låg arbetslöshet. När krisen slog in 2008 och 2009 kom vi som mest upp i 8,7 procent. Men nu ligger den på 4,6 procent. Vi har klarat oss relativt bra igenom den ekonomiska krisen. Vi arbetar förstås med att stabilisera samhället med andra reformer på olika områden, som sjukvården och pensionerna. Pensionsåldern ska ökas till 70 år – den är 67 år idag. Färöarna är känd för sin höga pensionsålder, kombinerat med den höga andelen av befolkningen som är sysselsatt. Vi har alltid, tror jag, varit duktiga på att arbeta.

"Inte bara för våra blåa ögons skuld"

Färöarna ingår i Rigsfællesskabet som det kallas när man talar om Danmark, Grönland och Färöarna. De två självstyrande områdena står utanför EU och har många gemensamma utmaningar, men också stora skillnader. Även om befolkningsmängden är någorlunda lika stor – Grönland har drygt 10 000 fler invånare, så har Färöarna inte någon tvåspråkighet och mottar mycket mindre stöd från Danmark. Det så kallade bloktilskudet är på 630 miljoner danska kronor till Färöarna per år, medan Grönland får 3,6 miljarder kronor.

- Men Danmark ger ju oss inte 630 miljoner kronor bara för våra blåa ögons skull. De är ett avtal som gör bägge parter starkare. Small is beautiful and big is powerful, som jag brukar säga. Men vi har aldrig varit rädda för att ta over ansvaret för flera områden. Det som står närmast är lufttrafiken, säger Kaj Leo Johannesen.

Jämfört med Grönland, där debatten om ett lösrivande från Danmark är intensiv, så beskriver Kaj Leo Joannesen det som en fråga som slumrat in på Färöarna.

- 1998 var det sen stor stämning för det, efter bankkrisen. Då var det en del partier på Färöarna som ansåg sig lurade av Danmark. Samarbetet sedan dess har varit mycket konstruktivt, säger han.

Ungdomarna studerar i Danmark

Fortfarande reser de flesta ungdomarna till Danmark för att ta sin utbildning. Det är en period när de samtidigt ofta träffar en partner och stiftar familj. Den största utmaningen för Färöarna  är att locka dem tillbaka igen efter att de bott sex år i Danmark.

- Befolkningen på Färöarna minskar inte så mycket. Nedgången sedan 2008 har varit på 60 personer. Men befolkningen blir äldre och det blir färre ungdomar. För att kunna locka hit dem så måste vi ha jobb att erbjuda, och då främst i fiskeindustrin.

- Men vill ungdomarna arbeta där? Är det inte en väldigt mansdominerad industri?

- Tiden när det stod 100 kvinnor vid sidan av varandra och rensade fisk är över. Idag är det allt mer teknik i fiskindustrin. Vi behöver folk med teknisk utbildning som kan betjäna maskinerna. Kvinnorna kan också arbeta inom försäljning och marknadsföring och det behövs många bioingenjörer för att utveckla nya produkter.

Fisken är ryggraden 

Med 500 000 ton fisk i havet och det som Kaj Leo Johannesen beskriver de bästa förhållande för att odla lax någonstans, är det alltid fisket som kommer att vara ryggraden i Färöarnas ekonomi.

- Men idag tar vi bara hand om hälften av fisken. Det finns många biprodukter som vi inte utnyttjar och där vi måste vara mer kreativa. Om tio år kan värdet av biprodukter vara lika stort, eller större än värdet av fiskfiléerna.

Dessutom finns det den stora osäkra faktorn: letandet efter olja.

- Hittills har det borrats sju hål, alla torra. Men de hål som Statoil, Exxon Mobil, Dong och Atlantic Petroleum – som är det färöiska oljebolaget – ska borra i år blir väldigt spännande. För första gången ska man borra under det basaltlager som finns djupt under havsbottnen. Jag tror på experterna som säger att om det görs ett fynd så kan det vara stort.

Lika rikt som Qatar

- Med vår befolkning på 49 500 så innebär det att vi kan vara lika rika som Qatar över natten. Vi har kikat på andra länder, Norge och Alaska och tagit det bästa ur deras oljelagstiftning. Det har fungerat bra hittills. Vi är konkurrenskraftiga och det arbetar redan 1500 färöingar inom oljenäringen trots att vi inte har hittat en droppe olja. 

- Vi ska också se till att kommande generationer får en del av inkomsterna och kommer passa på att oljeinkomsterna fasas in på ett sätt så att det inte går ut över andra delar av ekonomin.

Tillsammans med en allt större turism, och då speciellt från kryssningsfartyg med Arktis som destination, blir behovet av utländsk arbetskraft allt större.

- Vi kan erbjuda någonting annorlunda. Dem som jag talat med säger att känslan när du kommer ut av flygplanet är unik. Det är en känsla av att vara ”relaxed and unstressed”, man sänker skuldrorna efter att ha varit här några dagar.

- Det är det här vi kan erbjuda: Naturens lynne, de starka färgerna, fyra årstider på en dag. Man kan gå på fjällturer och äta god mat. Vi satsar mycket på gastronomi. 

60 kryssningsfartyg besökte Färöarna i år, landningsbanan på flygplatsen har förlängts till 1800 meter och det finns nu tre stora nya flygplan, därav en splitter ny Airbus som trafikerar Torshamn.

- Hittills har vi haft en bestämmelse om att utländsk arbetskraft bara kan användas om arbetslösheten är lägre än 3,5 procent. Utlänningsfrågorna hör till det som vi ska ta över ansvaret för från Danmark. Vi kommer att ändra gränsen till 6-7 procent, säger Kaj Leo Johannesen.

Stora investeringar

Flera stora investeringar i infrastruktur, sjukvård och skolor ska göras de kommande fem åren.

- Genom att erbjuda mer högskoleutbildning här på Färöarna behöver ungdomarna bara studera tre år i Danmark. Då är chansen att en större andel av dem kommer tillbaka högre. Vi ska bygga en ny högskola för 500 miljoner kronor 

- Vi ska också bygga två nya tunnlar under havet för att binda ihop huvudstadsområdet med Eysteroy och med Sudroy. Redan idag är 85 procent av befolkningen sammanbunden genom tunnlar. Det är mycket mer ekonomiskt med tunnlar än färjor, som blivit väldigt dyra att driva på grund av det höga oljepriset, underhåll och kostnaden att skaffa nya fartyg. Ungdomarna vill inte ha färjor. Min generation är kanske den sista som accepterar det. Ungdomarna vill snabbt kunna komma fram och tillbaka till Torshamn.

Kaj Leo Johannesen är övertygad om att konflikten med EU kommer att lösas – kanske redan innan jul och det verkar närmast som om den har piggat upp färöingarna.

Inte första gången 

- ”Naken kvinna lär sig att spinna”, som du vet. Detsamma skedde 1964. Färöarna var det enda nordiska landet som levererade fisk till Storbritannien under andra världskriget och åren efteråt fortsatte det vara vår viktigaste exportmarknad. Men 1964 kunde inte de brittiska fiskarna acceptera att vi kom med så mycket fisk och vi stängdes ute. Men det blev inte någon kris. Quite the opposite. Vi hittade snabbt nya marknader.

- På samma sätt är det idag. Vi säljer vår sill och makrill till Fjärran Östern, Ryssland och Afrika. Det finns flera afrikanska länder som har större köpkraft än vad länderna i södra Europa har idag.