Den norska arbetsmarknadsstyrelsen ligger i en av de nybyggda och doftlösa delarna av Oslo som ännu inte fått sin egen karaktär. Lika nytt är namnet. Sedan februari har all verksamhet i det som hörde till arbeidsdirektoratet samlats under namnet aetat. Det symboliserar samtidigt att monopolets tid är förbi. All arbetsförmedling ska ske i fri konkurrens med kommersiella aktorer.
Torget aetat ligger vid har uppkallats efter C.J Hambro, som var stortingspresident när Tyskland ockuperade Norge 1940. Han såg till att kungahuset regeringen och stortinget hann fly. Från sitt kontor kan arbetsdirektören Ted Hanisch se över hustaken till Slottet.
Själv har han just kommit tillbaka från Berlin, där han skrivit under ett avtal om att importera 400 tyska sjuksköterskor för att minska den kroniska personalbristen som den norska sjukvården lider av.
Genom vinterns sista snöflingor kan Hanisch nästan se vad som sker på Slottsbacken, där Norges nya regering presenterade sig den 17 mars.
Själv tillhör han efterkrigsgenerationen, född 1947. Med en bakgrund som politisk journalist, ledare för Institutt for Samfunnsforskning där Norges främsta förståsigpåare på inrikespolitik befinner sig, statssekreterare vid statsministerns kontor och direktör för CICERO, ett centrum for internationell klimat- och energipolitisk forskning, borde det rycka i en del nerver när ett regeringsskifte sker och hans gamla parti kommer till makten igen.
Men Ted Hanisch förnekar att han suttit vid telefonen med ett hopp om att bli minister. Sedan han började som vice direktör på Arbeidsdirektoratet 1993 och som
arbeidsdirektör från 1995, har han haft nog att stå i. När han började låg arbetslösheten på en historisk toppnivå - 130 000 personer, eller 6,5 procent, befann sig då utanför arbetsmarknaden. Idag ar arbetslösheten 2,8 procent, det lägsta talet i Europa efter Luxemburg.
Det största problemet har i flera år i stället varit att få tag på personal.
- Vi har en nettoinvandring som motsvarar 1 - 1,5 procent av vår arbetskraft varje år. Men Norge är inte så udda som det brukade vara. I USA är arbetslösheten bland vita två procent och fyra procent totalt. Tyskland säger att det behöver importera 20 000 IT-tekniker.
Sverige saknar också sjukvårdspersonal. Befolkningsutvecklingen gör att det kommer bli brist på arbetskraft i hela Europa framöver, säger Ted Hanisch.
Att en arbetsmarknadsstyrelse måste anpassa sin verksamhet till konjunkturen är inget nytt. Utmaningen idag är att både de som saknar arbete och arbetsgivarna ställer andra krav an tidigare.
- Våra internetsidor har 100 000 besök per dag. Om vi skulle besvara så många frågor per telefon, eller genom att folk mötte upp personligen, skulle vi behöva anställa tusentals nya personer. Tack vare tekniken kan arbetssökande lägga upp sin egen profil och få en email så fort något av intresse dyker upp.
Medan de som söker arbete önskar mer självbetjäning gäller det motsatta för arbetsgivarna. De vill ha tyngre tjänster som att rekrytera och bedöma arbetskraft.
Många företag vill outsourca en del av sitt personalkontor.
- Alla förstår att det blir en konkurrens, men vi går mot en utveckling där det offentliga inte bara utsätts for konkurrens, utan också aktivt konkurrerar med de privata företagen.
Från 1 juli utsätts hela aetatens rekryteringsverksamhet för konkurrens. Reformen liknar den som skett i övriga europeiska länder, inte minst Belgien, när man ser på vilken roll som den offentliga förmedlingen ska få.
Ted Hanisch följer debatten om arbetsmarknadsstyrelsernas roll extra noga, eftersom han också ar världspresident för det som kallas WAPES, en global organisation som består av 91 offentliga arbetsmarknadsstyrelser.
- Den ska sprida erfarenheter, metoder och lösningar inom vårt arbetsområde. Det är en arena där vi kan lära av varandras framgångar och erfarenheter, säger han.
WAPES har också en del utvecklingsprojekt i uländer, baserat på den erfarenhet som finns i arbetsmarknadsstyrelserna.
- Vi har ett sekretariat i Paris med fem medarbetare. Den viktigaste kommunikationen kommer att ske via nätet, och inte genom att trycka pappersprodukter.
Dessutom organiserar vi sex expertmöten inom, eller på tvärs av regionerna per år.
När Hanisch säger att de offentliga verksamheterna ska konkurrera och inte bara konkurreras med, varslar han att aetaten också kommer ge sig in på vikarieförmedling, rekrytering och headhunting.
Några dagar innan vi möts har StepStone noterats på Oslo Börs. Det är ett privat alternativ som har en viss marknadsandel på arbetsförmedling, med 60 000 besök per vecka. Det visar på styrkeförhållandet.
Dagens rubriker ar att kursen for StepStone fallit som en sten sedan introduktionen.
Ted Hansich varnar for att tro att nätbaserad arbetsförmedling ar en guldgruva.
- Det ar trots allt en begränsad information som kan ges. Nätet ar bara en startpunkt. Den förtränger inte behovet av personlig kontakt for intervjuer osv.
Men genom nätet kan man snabbt få information av typen "finns det tillräckligt många lediga för att besätta 30 tjänster i den eller den branschen på den orten?".
- Nätet innebar en ny och billigare form av kommunikation. Vår kompetens bli inte mindre efterfrågad för det. Arbetsförmedling består av stora informationsvolymer.
De privata kommer att bli nischleverantörer, förutspår han.
- For att vi ska göra vårt jobb - och speciellt för de som har svårt att komma in på arbetsmarknaden - måste det finnas ett förtroende mellan oss och arbetsgivarna. Finns inte den kan vi inte heller hjälpa de arbetssökande.
Övergången till Internet medför samtidigt att arbetsmarknaden blir mer transparent.
- Transparens ar viktigt. Alla ska få en chans att söka på ett jobb och inte bara de med kontakter.
- Samtidigt finns det stora möjligheter att skräddarsy tjänsterna. Även i klassiska industriyrken börjar folk alltmer att bygga upp sin egen yrkesprofil. De säljer sin kompetens mer än lojalitet i utbyte mot pengar.
Ted Hanisch är övertygad om att rörligheten på arbetsmarknaden kommer att öka.
Men ökar mobiliteten också over gränserna i ett Europa som haft fem år med fri arbetsmarknad inom EES-området?
- All erfarenhet visar att det ar i gränsområdena som mobiliteten är störst. Mellan Sverige och Norge är trafiken stor, medan det är få som reser från Italien till Finland.
Men mobiliteten behöver uppmuntras. När det gäller sjukvårdspersonal har det aldrig gjorts en så storstilad rekrytering som den aetaten gjort i Sverige och Finland de senaste åren.
Innebar det att arbetsmarknadsstyrelserna i de olika länderna till sist kommer att befinna sig i konkurrens med varandra också? Riktigt så långt tror inte Hanisch det kommer att gå.
- Vi känner oss fram, det krävs en viss diplomati. När vi hjälper varandra att förmedia arbetskraft över gränserna fördelar vi kostnaderna.
Artikeln publicerades ursprungligen i april 2000.
Motta Arbeidsliv i Norden gratis med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.