Norden, EU och klimatet

Arbeidsliv i Norden porträtterar Danmarks Peter Hummelgaard och Finlands Timo Harakka och beskriver vilka utmaningar de står inför. Eva Nordmark porträtterade vi när hon blev ledare för de svenska tjänstemännens fackförbund, TCO, år 2011. Hon var också på plats, några dagar innan hon utnämndes till arbetsmarknadsminister, på Nordens Fackliga Samorganisations kongress i Malmö 3-4 september, 

Hennes budskap på kongressen var detsamma som när hon blev TCO-ordförande: Fackföreningsrörelsen måste vara relevanta i en ny tid och se till att växa och bli starka. Det är bara så den kan få inflytande.

Samtidigt med kongressen pågick en strejk bland cyklisterna i Foodora i Oslo. Det är den första stora strejken i det som kallas plattformsekonomin – där kundernas efterfrågan paras ihop digitalt genom en app med de som utför tjänsterna. Strejken har lett till en rush av cyklister som vill organisera sig. De strejkande vill ha ett eget kollektivavtal. Lyckas de visar det att i alla fall delar av den nya ekonomin kan kombineras med den nordiska arbetslivsmodellen.

Hur den nya ekonomin påverkar jobben forskas det på i ett stort nordiskt projekt, där Tomas Berglund från Göteborgs universitet ingår. Enligt honom sker det en polarisering, där det blir fler kvalificerade jobb samtidigt som det blir fler okvalificerade. Mittskiktet av jobben urholkas emellertid av artificiell intelligens och robotar.

Det finns inga jobb på en död planet, påpekade samtidigt många på NFS-kongressen i Malmö. Klimatfrågan har blivit en av de största även för fackföreningsrörelsen. Att gå till ett fossilfritt samhälle innebär stora omställningar. Facket måste kämpa för att omställningen genomförs rättvist.

- Som regeringar och fackföreningar måste vi se till att det vi gör i klimatfrågan inte leder till mindre välstånd för den vanliga människan, sa Islands statsminister Katrín Jakobsdóttir i sitt tal till kongressen.

De nordiska facken har tack vare sin höga organisationsgrad också ett stort inflytande i Europafacket, ETUC, som hade sänt sin generalsekreterare Luca Visentini till kongressen. Han lovade att inte godta någon form av lagstiftning om minimilöner inom EU som går ut över den nordiska kollektivavtalsmodellen.

De nordiska facken är nog besvikna för att Ylva Johansson, som kallats Europas mest erfarna arbetsmarknadsminister, inte fick den posten i EU-kommissionen. Hon blir istället ansvarig för migrations- och flyktingfrågorna, ett av de tuffaste jobben för en kommissionär. Danmarks Margrethe Vestager fortsätter att ta hand om konkurrensfrågorna, men får också digitaliseringen som sitt ansvar. Finlands Jutta Urpilainen får ansvaret för internationella relationer.

En av de frågor som Ylva Johansson lyfte under sina sista månader som arbetsmarknadsminister var dödsfall i arbetet. Ett exempel på hur de nordiska länderna lär sig av varandra är att Sverige nu bygger en säkerhetspark efter finskt mönster utanför Arlanda. Vi har besökt den finska säkerhetsparken i Esbo, som var den första i Europa.

Till sist, för den som vill sätta tänderna i ett komplicerat problem – läs Kerstin Ahlbergs kommentar om hur de sociala avgifterna påverka konkurrensförhållandet mellan lokal och utstationerad arbetskraft!