Den nordiska modellen förenar tillväxt med jämlikhet

Den övergripande frågan som forskarna försökt besvara är om det går att hitta en synergi mellan ekonomisk effektivitet och social jämlikhet. I fyra parallella sessioner presenterades upp till fem forskningsrapporter per session. Spännvidden var stor, rapporterna handlade om allt från fördelningen av föräldraledigheten till ålderdomsvården. Många av forskarna har sett på hur välfärdstjänsterna har kommersialiserats och hur kraven har ökat på att de arbetslösa måste aktiveras.
När Nordiska ministerrådet genom sitt forskningsorgan Nordforsk år 2007 bestämde att  norska Nova skulle få ett nordiskt centre of excellence hade finanskrisen ännu inte brutit ut.

- Men det fanns ändå goda skäl för att anta att den nordiska modellen skulle hamna i blåsväder, sa Kåre Hagen, vd på Nova, som är ett av de största samhällsvetenskapliga forskningsinstituten i Norge, med speciell fokus på välfärdsforskning.

Flera hot mot modellen

De hot som fanns vid horisonten var bland annat:

•    Går det att upprätthålla en välfärdsstat när nationsgränserna luckras upp och det är fri flyt av arbete och kapital?
•    Kan de nordiska välfärdsstaterna tåla det demografiska trycket när de äldre utgör en allt större andel av befolkningen?
•    Hur påverkar invandringen det förtroende som är en viktig del av att systemen hänger ihop?
Bjørn Hvinden fick i uppdrag att leda REASSESS. Forskarna hade till en början två huvudhypoteser: De flesta antog att det var ”lugnet före stormen” för de nordiska modellerna. Ett fåtal ansåg att det fanns mekanismer som skulle göra att modellerna skulle reformeras.
Storm blev det under finanskrisen, inte minst på Island, som var tvunget att få nödhjälp av sina nordiska grannar och den internationella valutafonden.
- Att den nordiska modellen var så robust blev något av en utmaning för forskarna, sa Kåre Hagen, som påpekade att politikerna också intresserat sig för vad REASSESS publicerat:
- Vi ser ofta referenser till vår forskning inom politiken, även om det oftare handlar om att forskningen används som ett argument för att upprätthålla den nuvarande politiken än för att ändra den.

"Cash for childcare"

Att närmare 200 forskare deltog på konferensen, däribland många från Asien, visar att det även finns ett stort intresse utanför Norden. 80 rapporter och fem böcker presenterades under två intensiva dagar.

Professor Mary Daly från det irländska Queen’s University i Dublin, inledde konferensen. Hon hade blivit ombedd att ge en utomståendes syn på den nordiska modellen. För de som följer debatten var hennes synpunkter emellertid inte så annorlunda från vad nordiska forskare brukar framhäva, möjligen med undantag för att hon lade större vikt vid ”cash for childcare”,  än vad nordiska forskare brukar göra .
Med sin irländska bakgrund och den starka ställning familjen har i många katolska länder är det kanske inte så konstigt att just vårdnadsbidraget, eller kontantstøtte, som det kallas i Norge där det infördes först, framstår som en paradox.
Att få betalt för att ta hand om sina egna barn kan verka som en motsättning i förhållande till den nordiska modellen, som snarare brukar förknippas med gemensamma lösningar som barndaghem.
Mary Daly såg cash for childcare som ett exempel på hur den nordiska modellen måste anpassas för att passa ihop med en önskan om större individualitet.

Folkhemmet på kinesiska

Sett med kinesiska ögon var emellertid hennes synpunkter inte särskilt avvikande:
-    Jag saknar det som är utanförperspektivet. För mig låter du exakt som de nordiska forskarna, sa Jihaua Zhang, en doktorand från Nanjing Universitetet i Kina.
I sin egen presentation under konferensen redogjorde han för det ökade intresse som de nordiska modellen fått i Kina. Under perioden 1980-2011 har 234 artiklar publicerats om de nordiska välfärdsstaterna i kinesiska vetenskapliga tidskrifter. Intresset har varit skevt fördelat, så att 102 av artiklarna handlade om Sverige, medan de skrevs 0-19 artiklar om de övriga nordiska länderna. 89 av artiklarna handlade om Norden eller Skandinavien.

2010 kom den första samlade presentationen av den nordiska välfärdsmodellen ut i bokform.
Jihaua Zhang sa att intresset för den nordiska modellen i Kina framförallt handlar om att den representerar ett sätt att minska skillnaderna mellan rika och fattiga, som blivit ett stort problem i Kina. Det svenska uttrycket ”folkhemmet”, kallas i Kina för Hexie Shehui, eller ”harmoniskt samhälle”. Enligt en av de främsta kinesiska kännarna av modellen, professor Ka Lin, som är vicedirektör på Center för västeuropeiska studier på Zheijang-universitetet i Hangzhou, har ett eget kinesiskt uttryck skapats för att kunna kommentera den nordiska modellen – minimal universalism.
Det är ett uttryck som används för att visa att Kina strävar efter att införa universella välfärdsreformer med pensioner, sjukförsäkringar och så vidare, på samma sätt som i de nordiska länderna. Samtidigt finns det ännu inte ekonomiska möjligheter att ge samma standard och samma rättigheter på välfärdsområdet i alla delar av landet. Villkoren för arbetare på landsbygden är också sämre än för de som arbetar i städerna.

Disneyland till eftertanke

Men det är inte bara Asien som inspireras av den nordiska modellen. Även det omvända kan ske. Professor Sven Steinmo, som arbetar på European University Institute i Florens i Italien, berättade i slutanförandet om en observation han gjorde när han arbetade några år i Tokyo i närheten av den tunnelbanestation som gick ut till Disneyland.
- Det var alltid full med japanska familjer som skulle dit. Jag kommenterade till mina japanska vänner hur trevligt det var att alla tre generationerna kunde roa sig på det sättet. Svaret jag fick var att det bara är far-och morföräldrarna som har råd att besöka Disneyland, sa Sven Steinmo.
Upplevelsen fick honom att se närmare på det han kallar ”Min giriga generation”. För första gången i världshistorien kan de yngre generationerna inte längre räkna med att få en högre levnadsstandard än den generation som föddes efter andra världskriget.
Steinmo ställde frågan om de nordiska välfärdsmodellerna i längden kommer att klara av att det mesta av den statliga välfärden går till pensionärerna, medan barnfamiljerna sliter ekonomiskt.
- Vi som tillhör den äldre generationen förstår vad som sker. Vi oroar oss för vad som ska ske med våra barn och deras barn och därför sparar vi så att vi kan hjälpa dem ekonomiskt.

Allt mer fördelas privat

Resultatet blir att en allt större del av omfördelningen sker privat. Om staten beskattade de äldre mer skulle den ha resurser att stödja barnfamiljerna. Men när både förmögenhetsskatten och arvsskatten har avskaffats, som i Sverige, blir det allt svårare att genomföra en sådan omfördelning. 
- Det blir inget politiskt tryck för att beskatta de äldre, eftersom de får allt större politisk makt i takt med att befolkningen åldras. Inte heller de unga, som är beroende av den privata överföringen av medel som sker, vill att de äldre ska beskattas, argumenterade Sven Steinmo.

Kärnan i den nordiska modellen

När Bjørn Hvinden vågade sig på en sammanfattning av vad de fem åren med studier av den nordiska modellen egentligen lett fram till, sa han att modellen inte handlar om specifika reformer eller offentliga välfärdsprogram som bara finns i Norden.
- Kärnan i den nordiska modellen är tron på att det både går och är önskvärt att kombinera ekonomisk tillväxt och effektivitet med social jämlikhet och lika möjligheter. Ambitionen borde vara att försöka få till en positiv och hållbar synergi mellan tillväxt och jämlikhet, sa Bjørn Hvinden.

Utifrån denna definition har uppgiften för REASSESS varit att ställa följande frågor:

• har de nordiska välfärdssamhällena lyckats uppnå en sådan synergi?
• eller finns det tecken på att det målet blir svårare att uppnå när modellerna möter internationell ekonomisk turbulens, åldrande befolkning och större invandring?

- De publikationer som REASSESS nu håller på att ge ut svarar ett betingat ja på bägge de frågorna, sa Bjørn Hvinden.