Direkt från Mariehamn: Fruktbart samarbete räddar åländsk näring

Varje äpple plockas för hand och alla som plockar kommer från de forna östländerna. Skaidrite och Fjordors är två typiska arbetare i den åländska äppelträdgården. De kommer från Lettland har lockats till Åland av bekantas bekanta och de i sin tur har lockat andra från Lettland att följa efter.

Hittills har det inte varit några problem att få tag i villiga händer utomlands och många stannar under 3 månader på Åland. Då behövs inget arbetstillstånd. En del har också bosatt sig i öriket och hittat andra jobb utanför skördesäsongen.

Äppelodling har blivit en succébransch på Åland – äpplen säljs för 5 miljoner euro eller en fjärdedel av lantbruksintäkterna. Men odlingen står och faller med den utländska arbetskraften. Förr kunde en odlare ha träd på ett par hektar och klarade då av plockningen med hjälp av familj och grannar. Nu är odlingarna så stora att man inte kan lita på grannarnas hjälp längre och ingen eller väldigt få ålänningar vill jobba för cirka 8 euro i timmen – den avtalsenliga lönen. Dessutom har det – åtminstone hittills – varit ont om lokal arbetskraft på Åland.

Därför prisas Skaidrite och Fjordors och alla andra som än så länge tycker att 8 euro är bra betalt för att plocka ner äpple efter äpple och varsamt lägga dem i stora lårar innan de sorteras. Äpplen som är små eller har någon skada på skalet dumpades förr i skogen till rådjurens stora glädje. Nu pressas de till juice.

Jordbruket överlag utpekas som en framtidsnäring på Åland. Närproducerat och småskaligt har blivit hedersord i vardagen och jordbrukarna tänker i nya banor. Någon odlar basilika i sitt växthus, en annan sparris på sina åkrar och en bonde gör korv av lammkött och säljer i sin gårdsbutik. Och överallt där familjens insatser inte räcker anställs utländsk arbetskraft.

Fenomenet är känt och arbetarskyddet alert och än så länge har Åland klarat sig utan ”bärplockarskandaler” likt dem i Sverige. Plockarna får den lön de ska ha – och äpplen för dagligt intag.