Direkt från Helsingfors: Karensdag eller inte?

Det var för några veckor sedan som ordförande för partiets riksdagsgrupp, Jan Vapaavuori, kom med sitt förslag, ett utspel om vilket det råder djup oenighet också bland de egna.

Näringslivet, som redan tidigare flaggat för den svenska modellen, var inte sent att hoppa på tåget och så var debatten i gång.

I övrigt är stödet inte stort. En färsk enkät beställd av fackcentralen FFC visar att 70 procent av finländarna motsätter sig en karensdag. Även Samlingspartiets anhängare är delade, hälften motsätter sig förslaget. På vänsterkanten är motståndet totalt, majoriteten är negativ också bland De Gröna och centerpartisterna.

Läkarkåren anser också att problemet med sjukfrånvaro inte går att åtgärda med en karensdag utan anser att lösningen finns annat håll. Den höga alkoholkonsumtionen och oförmågan att ta itu med supandet pekas ut som en av orsakerna. Ett bättre arbetsliv med bra stämning, duktiga förmän, rätt arbetsredskap, bra kolleger och meningsfulla uppgifter gör också att de korta sjukskrivningarna minskar.

Till detta kan tilläggas att den sjukaste femtedelen av arbetskraften står för 80 procent av frånvaron, vilket kan tolkas som att en karensdag för alla har små effekter. I stället kan reformen innebära att folk med små krämpor, som snuva, väljer att trots allt gå till jobbet.

För dem som har möjlighet att jobba på distans och därmed stanna hemma när förkylningen sätter in är det naturligtvis mycket lättare att hantera frågan än den som förväntas sitta i butikskassan eller jobba nattskift på sjukhuset. I den meningen drabbar karensdagen självklart de lågavlönade mer än dem som har stor frihet att bestämma över var och när de jobbar.

Låter argumenten bekanta? I Sverige har samma debatt förts i mer än två decennier sedan karensdagen återinfördes 1993 efter att ha varit borta i fem år. De finländska hänvisningarna till de svenska erfarenheterna har varit många, men tolkningarna går i sär. Experter pekar på att Sverige i själva verket gick in för reformen i ett skede då den korta sjukfrånvaron redan hade minskat i flera år. Andra påpekar att sjukfrånvaron ökade igen efter en period av nedgång.

Som det nu ser ut står Samlingspartiet ensamt i sitt försök att följa Sveriges exempel.