Högutbildade utan jobb får specialservice

Vid lunchtid är det är många kunder inne vid arbetsförmedlingen i Gloet i centrala Helsingfors. Folk läser jobbannonser eller sitter och väntar på att få träffa en rådgivare. Personalen här är specialiserad på att ge service till arbetslösa med högskoleutbildning. Det har varit två bråda vintrar. Sommaren 2008 märkte Tom Åhlgren som är chef vid byrån att något märkligt hänt. Plötsligt kom mängder av arbetssökande från den privata sektorn.

”Vi kände av krisen ett halvår före de andra”, säger han.

Nu verkar det som om en vändning är på väg åt andra hållet. Samma dag vi sätter oss ner kommer ny statistik som visar att arbetslösheten i Helsingfors ökade med nästan en fjärdedel jämfört med ett år tidigare. Samtidigt berättar siffrorna vid Gloets byrå att arbetslösheten bland högutbildade bara ökat lite grann.

Hela 2000-talet

Men ändå är det ett faktum att sysselsättningen bland högskoleutbildade blivit ett växande problem under hela det senaste decenniet. Trots flera år präglade av stark högkonjunktur fördubblades antalet högutbildade arbetslösa samtidigt som den totala arbetslösheten gick ner med en fjärdedel.

”I Helsingfors växte de högutbildades andel av de arbetslösa från 11 procent år 2000 till 21 procent i fjol,” säger Åhlgren.

Fler akademiker går utan jobb nu jämfört med den svåra lågkonjunkturen under första halvan av 1990-talet. Det här avspeglar i hög grad förändringarna på arbetsmarknaden. Visstidsanställningar och projektjobb blir allt vanligare. Utbudet av fasta jobb i den privata sektorn minskar eftersom företagen skär ner och aktar sig för att anställa nya ingenjörer och ekonomer. De jobb som blir lediga tillsätts ofta via arbetsgivarens egna kontakter. Därför satsar arbetsförmedlingen mycket energi på att lära ut strategier för att söka jobb och sälja sig själv och sin kompetens. Att kunna uppträda, sälja och kommunicera väger tungt.

”Alla kontakter man har är viktiga i den här situationen. Det finns alltid någon som anställer folk, men de frågar kanske sina egna anställda om de känner personer som kunde vara bra.”

Tre månader en regel

Därtill uppmanas de arbetssökande att inte vara kräsna och vänta för länge.

”Det finns en enkel regel som säger att om en person är arbetslös mer än tre månader blir allt mycket svårare, arbetsgivare börjar undra vad problemet är.”

Samma regel är även byråns måttstock: högst en tredjedel av de arbetssökande ska få vara kunder längre än tre månader.

”För tillfället ligger vi på 40 procent, men rekryteringsprocesserna är ofta längre för högt utbildade, i synnerhet när det handlar om stat och kommun.”

Samtidigt handlar problemen inte bara om att arbetsmarknaden förändrats. Det är även uppenbart att högskolorna utbildar ungdomar för fel yrken - för många ingenjörer, ekonomer; för många som vill jobba med media och konst. Istället saknas till exempel sjukvårdspersonal, socialarbetare, tandläkare och tandsköterskor.

Byråkratin

Det växande antalet arbetssökande i kombination med ökad byråkrati har varit en svår kombination för personalen vid byrån. All information om de sökande ska föras in i det svårnavigerade personregistret, databasen URA, på multipla ställen, så att tjänstemännen på ministerienivå ska kunna få statistiska underlag för politikbeslut. Samtidigt kommer ständigt ny arbetslagstiftning som kräver internutbildning, till exempel nya lagar om omställningsskydd eller möjlighet att studera under arbetslösheten. Allt måste kollas och dubbelkollas för att leva upp till myndighetskraven.

”Det är så många saker att ta i beaktande”, säger Åhlgren. Han efterlyser en totalrevision av lagstiftningen i kombination med en klarare definition av vad arbetsförmedlingens huvudprodukt egentligen är.