Skillnaderna mellan de nordiska länderna består också i vilka invandrargrupper de lockat till sig och hur länge de varit där. Ett gemensamt drag, jämfört med många andra europeiska länder, är att andelen flyktingar är hög.
Ordet invandrare ger olika associationer beroende på vilket land man befinner sig i. Pakistanierna har fått rollen som den typiska invandraren i Norge. Det är det enda landet i världen där pakistanierna under många år var den största invandrargruppen.
Den första tio pakistanierna kom till Oslo 1967, från ett samhälle i Kharian-området i Punjabdistriktet. Tillfälligheterna gjorde att de kom just till Norge. Från ett annat samhälle i Kharian, fem kilometer undan, reste männen till Danmark i stället.
Idag finns 30 000 personer med pakistansk bakgrund i Norge mot 20 000 i Danmark. I det senare landet överskuggas pakistanierna emellertid av de 59 000 som har bakgrund från Turkiet.
Sverige är det nordiska landet som har den längsta invandringshistorien. Efter det andra världskriget bodde det 100 000 personer där som var födda i utlandet. Antalet mer än femdubblades till 538 000 år 1970.
Länge kom invandrarna från länder som kulturellt och geografiskt inte låg så långt ifrån. Från Finland invandrade 400 000 personer 1945-1980, samtidigt som 200 000 återvände till Finland under samma period.
Svensk industri rekryterade aktivt arbetare från länder som Italien, Grekland och Jugoslavien på 70-talet. Dessa närmar sig nu pensionsåldern. Finnarna som blev kvar i Sverige har den högsta medelåldern av alla invandrargrupper, 59 år för männen och 57 år för kvinnorna. Somalierna har den lägsta medelåldern, 29 år för både män och kvinnor.
På Island började invandrarna komma först på 90-talet. 1996 fanns det 5 357 invandrare, eller 1,8 procent av befolkningen. En tredjedel av dessa var från resten av Norden. I början av 2009 hade antalet ökat till 28 644 personer, eller nio procent av befolkningen. Finanskrisen har drabbat Island hårdast av de nordiska länderna, samtidigt som invandrarna har bott där relativt kort tid och därför flyttar lättare därifrån.
Under de första nio månaderna i år flyttade 3 538 utländska medborgare från Island, medan 2 793 flyttade dit. Det innebar att det blev 750 färre invandrare på Island, vilket ändå inte är en minskning med mer än 2,5 procent.
Samtidigt har många islänningar flyttat ut. I Norge har islänningarna blivit den sjätte största invandrargruppen. Under de första tre kvartalen 2008 flyttade bara 200 islänningar till Norge. Samma period 2009 har 1 300 islänningar gjort det.
Under lågkonjunkturer ökar ofta trycket på politikerna att strama åt invandringen. Samtidigt vet man att invandrarna ofta drabbas hårdast av ekonomiska kriser. Enligt OECD-rapporten International Migration Outlook 2009 finns det fem huvudorsaker till det:
Men invandrarna arbetar inte enbart i konjunkturkänsliga branscher. I de nordiska länderna arbetar en tredjedel av invandrarna i sjukvården och i skolan, verksamheter som är mer stabila. Det är förstås också stora skillnader mellan olika invandrargrupper. Medan bara 3,9 procent av de turkiska invandrarna till Danmark har högskoleutbildning har 33 procent av svenskarna som flyttat dit det. Bland de svenskfödda som flyttar till Finland är andelen lägre. 22 procent av dessa har högskoleutbildning.
I hela Europa blir det allt svårare för myndigheterna att förutse hur många invandrare som kommer. Enligt OECD-rapporten är det två stora ändringar som skett. Den första är att de sydliga länderna som Spanien, Portugal och Italien har öppnats för invandring. Den andra är utvidgningen av EU 2004 och 2007. Efter att övergångsperioderna med restriktioner nu går mot sitt slut, är det en fri arbetsmarknad inom hela EU. I perioden 2004-2006 flyttade en halv miljon personer inom EU. Irland tog emot flest invandrare per capita, medan flest flyttade från Litauen per capita.
Men även andra faktorer spelar in. Det finns idag mer än 100 000 irakier i Sverige. De har blivit den näst största invandrargruppen på kort tid.
I Norden är det allt mindre samband mellan de ekonomiska konjunkturerna och invandringen. I Sverige är arbetsinvandringen från länder utanför EU mindre än en procent av den totala invandringen. Den fria arbetsmarknaden står för 35 procent, medan 24 procent får stanna av humanitära skäl och 40 procent är familjeåterförening.
Reza Tashakkori kommer ursprungligen från Iran. Han har bott i Norge i 23 år. Här med dottern Melody på Karl Johan i Oslo.
Definitionen på en invandrare varierar i olika länder. OECD samlar i sin databas DIOC (Database on Immigrants in OECD Countries) jämförbar information om invandrarna. Organisationen har valt en definition där man räknar personer som är äldre än 15 år och som är födda i utlandet.
Det ger en högre andel invandrare än nationell statistik, eftersom invandrarna är överrepresenterade i åldersgruppen 25-64 år. Island är inte med i databasen.
Enligt OECD:s var de fem största invandrargrupperna i de fyra största nordiska länderna år 2007 som följer. Talet är gruppens andel av det totala antalet invandrare:
Danmark
Turkiet 6,7
Tidigare Jugoslavien 6,2
Tyskland 5,7
Sverige 4,0
Norge 3,4
Finland
Tidigare Sovjetunionen 8,9
Sverige 5,8
Tidigare Jugoslavien 0,9
Somalia 0,8
Tyskland 0,7
Norge
Sverige 8,0
Tidigare Jugoslavien 6,2
Danmark 5,9
Pakistan 3,8
USA 3,6
Sverige
Finland 26,6
Tidigare Jugoslavien 18,9
Irak 8,3
Iran 7,8
Polen 5,7
Andel av invandrarna som som bott mer än tio år i landet:
Danmark 59,2%
Finland 50,5%
Norge 55,8%
Sverige 68,0%